Infrastrukturminister Åsa Torstensson sade i förrgår att tågen ska gå även fast det är snö. Hon ställer sig på resenärernas sida och menar att det inte ska spela någon roll att det är snö, tågen ska faktiskt kunna gå ändå. Hon lovar också bättring och säger att det inte ska kunna vara en överraskning att det blir vinter i Sverige.

I går på väg hem hörde jag en grupp tjejer stå och vara förbannade på att Roslagsbanan var försenad på grund av snön. De sa att de tyckte det var "förjävligt att det alltid ska vara en överraskning att det kommer snö".

Överraskningen kan jag hålla med om, men för min del stör det mig mest att bilisterna blir lika förvånade varje år. Tågen har ändå legitima skäl att bli försenade.

Se till följande: när en växel ska läggas om har man ofta TKK, tungkontrollkontakter, som känner av om växeln har gått i rätt läge och ligger i kontroll. Kan inte växeln gå i kontroll larmar dessa detektorer hos DLC, driftledningscentralen. Finns det inga TKK betyder det att det inte går något larm, utan istället får DLC se att det inte går att ställa begärd tågväg.

En enkel växel består av två tungor som rör sig för att få tågen att gå dit det är avsett. Kan dessa tungor inte lägga an mot stödrälen, till exempel på grund av snö, betyder det att tåget inte kan gå.

I norra Stockholm har Banverket 357 växlar, tror jag. För att snöröja måste man vara minst två. Det betyder 714 personer. Vi kortar ner det lite till 650 eftersom många växlar ligger i närheten av andra växlar, så en grupp röjare kan ta flera.

Vi har alltså en situation där Banverket ensamt behöver 650 personer som röjer snö ur växlar. Räknar vi in SL:s spår och Banverkets spår i hela Stockholm och resten av det trafikerade Sverige betyder det att vi har ett behov av många tusen snöröjare. Dessa resurser finns inte.

Man kan aldrig någonsin komma undan problemet med snö i växlar. Tågen drar med sig snö, värmen i växlarna smälter snön och kylan fryser vattnet till is. Växlarna fryser fast. Snö packas och blir hårda kakor som måste hackas bort.

Jag tycker inte att folk borde gnälla utan att känna till hur stort problemet egentligen är.

Det som är intressant med Åsa Torstenssons uttalande är att hon inte ger några konkreta lösningar, utan bara blidkar pöbeln genom att ställa sig på deras sida. Dessutom tar hon tillfället i akt och skyller på gamla S-regeringar. Två flugor i en smäll. Lobbyverksamhet på rätt hög nivå.

Jag följer med spänning fru Torstenssons arbete för att förbjuda snön att lägga sig i växlarna.

I morse på Nyhetsmorgon pratades det om mobbning i skolan. De hade barn på besök som fick berätta vad de tyckte, trodde och kände om det. Två vuxna var också där och fick ge sin syn på problemet. Bland annat talades det om hur man skulle göra för att komma ifrån mobbningen, hur man ska agera för att slå ner så hårt som möjligt för att eliminera problemet.

Jag vet inte i vilken värld människor i allmänhet lever, men i min värld har mobbning i stort sett alltid förekommit. Barn är av naturen elaka och den elakheten måste ta vägen någonstans. Problemet är egentligen inte mobbningen i sig, jag tror att det är något naturligt. Jag vet att jag har skrivit det förr.

I naturen är mobbningen betydligt brutalare än hos oss, rent fysiskt. Moder natur bedriver aktiv förföljelse av svaga och sållar genom mobbning bort dem. Människan är en svag ras, med undantaget sin intelligens. Hon har ingenting att komma med, inga klor, ingen anmärkningsvärd styrka, ingen köldtolerans, kan inte simma speciellt bra, kan inte springa särskilt fort… listan fortsätter.

Ska man komma åt mobbningen tror jag att man måste gå in och ändra något som ligger i vår genetik, gå in och ändra något naturen har givit oss.

En metod som föreslogs för att hindra mobbarna var att ha fler vuxna närvarande på raster. Är det inte lite naivt att tro att man skulle kunna komma åt mobbarna genom att iaktta dem på raster och under övrig skoltid? Har man minsta koll på teknikutvecklingen så vet man att det inte går att blockera folk från att skicka elaka mail eller sms. Somliga skulle i sådana fall använda sig av vanlig, hederlig snigelpost.

Kontentan är solklar: man kan inte komma åt och stoppa mobbning utan att ändra något fundamentalt i vårt genetiska minne.

Samtidigt är jag ju ingen expert på något område utan jag talar endast från egen erfarenhet, men jag tycker ändå att jag är på rätt spår.

Jag har aldrig aktivt mobbat någon själv, vad jag kan minnas, så jag undrar vad som driver mobbarna. Skulle det vara något i vår evolution som ligger latent i alla, men blir aktivt i somliga, betyder det alltså att det är en primitiv drivkraft som antagligen är avsedd just för att sålla ut de svaga, precis som en sjukdom.

Effekten av att behandla sjukdomar är att människan som ras blir friskare, men överlag försvagas rasen rent fysiskt i och med högre livslängd och bromsmediciner som hindrar folk från att dö när naturen tänker sig att de ska det.

Är jag emot sjukvård? Självklart inte. Det är rätt skönt att jag slapp dö när jag bröt armen. I'm just saying.

Här har Teknikmagasinet gjort helt rätt och visar på mognad när de vågar använda bindesträck i en annons, medan Stadium här nedan visar på bristande mognad med en tidstypisk särskrivning. Dessutom skapar denna särskrivning kontroverser och frågetecken: vem är Dag? Varför gäller hans priser? Hur många priser har han? Varför ska det vara mellan hans priser?

Frågorna är många och svaren är få. Kanske är det helt enkelt bäst att inse att Dags ord är lag.

Ett år efter övertagandet av presidentämbetet utvärderas Obama av en hel värld. Det kontrolleras hur mycket han har uträttat kontra hur mycket han har lovat att uträtta och det tisslas och tasslas precis överallt.

Många är upprörda över det faktum att Obama inte har hunnit mer under sitt första år vid makten. Enligt politifact.com har Obama, av 503 utfärdade löften, hållt 91, kompromissat med 33, lagt 87 på is och brutit 15 medan 275 fortfarande är på gång. Dessutom har han, något tvivelaktigt enligt många, lyckats få Nobels fredspris utan att egentligen ha gjort något annat än ingjutit hopp hos människor.

I mitt stilla sinna undrar jag nu hur folk egentligen tänker. Visst vore det teoretiskt möjligt att hinna uppfylla fler av de utlovade ändringarna, men låt oss nu för en stund bara sitta och tänka på vad Obama egentligen är.

Människa.

Hur gärna folk än vill det så är han inte någon superhjälte. Dessutom har han tre år kvar på sin post, alltså mycket tid att hinna ändra ytterligare.

Stämmer mayaindianernas beräkningar så går världen ändå under om två år, så det finns ingen anledning att oroa sig.

Filmens handling

Huvudpersonen, Jake Sully, är en föredetta U.S. Marine som i strid på jorden skadades i ryggen, vilket gjorde honom förlamad från midjan och nedåt. Sully väljs ut att deltaga i Avatarprogrammet efter att hans tvillingbror dött. Avatarprogrammet innebär att en avatar framavlad av inföddas DNA och "förarens" DNA "fjärrstyrs" från en bas genom diverse högteknologiska länkningar.

Sully åker till Pandora, en frodande djungeltäckt jordliknande planet full av fantastiska livsformer, både vackra och skrämmande. Pandora råkar också vara hemplanet för den infödda befolkningen Na'vi, en känslig och förimmande människoliknande ras. De anses vara primitiva, men med högre fysisk kapacitet än en människa. Tre meter långa med svansar och blå hud, lever Na'vi i samförstånd med varandra och deras orörda värld. När människan sedan inkräktar allt djupare i deras värld i sin jakt på värdefulla mineraler släpper Na'vi lös sina formidabla krigskunskaper för att försvara sin hotade existens.

Sully rekryterades motvilligt för att ta del i detta inskränkande av Na'vis värld. Då människor inte kan andas luften på Pandora skapade de genetiskt odlade människo-Na'vi-hybrider - Avatars. På Pandora kan Sully genom sin avatar gå igen. Sully skickas ut som scout åt soldaterna som kommer, men under detta uppdrag träffar han en ung Na'vi-kvinna - Neytiri.

Efter en tid blir Sully, Jakesully för Na'vi, integrerad i deras klan. Han börjar allt mer förälska sig i Neytiri. Genom detta finner han sig fångad mellan de militärindustrialistiska styrkorna från jorden och Na'vi. På grund av detta tvingas han till ett ställningstagande, sin egen ras, eller en utomjordisk ras med långt mer utvecklat samförstånd. Men vem tillhör han, egentligen?

Min egen uppfattning

Jag hade riktigt höga förväntningar inför denna film. Trailern såg jag första gången femte december när jag såg 2012. Redan då bestämde jag mig för att det var en film jag skulle se. Efter det såg jag trailern ytterligare otaliga gånger och för varje gång växte filmen för mig och förväntningarna byggdes upp allt mer. När jag sedan såg att den dessutom skulle visas i 3D var saken klar, det rådde ingen tvekan om att jag skulle se den.

Filmen börjar med en kort introduktion i vem Jake Sully är och man blir snabbt medveten om att han är en lojal människa och soldat. Därefter får man ganska snart se avatarerna för första gången.

3D-effekterna i filmen är inte jätteimponerande, men de förhöjer verkligen intrycket av filmen radikalt. Övriga effekter däremot, de är verkligen imponerande.

Efter filmen kände jag, lite fånigt, ett smått vemod. På något vis fick jag en speciell kontakt med karaktärerna, något jag aldrig upplevt förut.

Se den, definitivt.

Detta år har gått precis lika fort, i alla fall i efterhand, som förra året och året innan dess. Vad som egentligen gör att tiden går så pass fort när man ser tillbaka på det vet jag inte, men under tiden känns det i många fall som att allting står still. Fenomenet är välkänt och även ofta ganska ovälkommet.

Det optimala om man ville att tiden hela tiden skulle gå långsamt vore att se till att ha tråkigt precis hela tiden. Frågan som då spontant uppstår är om tiden i backspegeln kommer att framstå som längre än föregående år eller ej.

I och med det annalkande årsskiftet kommer också tjatet om nyårslöften. Jag har aldrig avlagt ett nyårslöfte. Någonsin. Kanske beror det på att jag aldrig riktigt har förstått meningen med att lova något som med stor sannolikhet inte är något annat än ett symboliskt och helt meningslöst yttrande endast för sakens skull. Kanske är det för att jag under senare år börjat opponera mig mot fenomenet eftersom jag anser att det är onödigt. Kanske är det en blandning.

Vilken anledningen än är står jag fast vid min åsikt och tänker inte heller i år avlägga ett löfte för sakens skull.

Känns det inte falskt? Varför inte se till att lova sig saker under hela året? Varför inte se till att aldrig lova sig själv något alls? Risken finns trots allt alltid att man sviker sig själv, vare sig det är medvetet eller helt beroende på yttre påverkan.

Vad är det som skulle vara så speciellt med just ett löfte vid nyårsafton? Är det för att det skulle komma att stå för hela det kommande året? Jag kan tänka mig att det i grunden inte är något vanligt löfte.

Efter att ha skrivit ovanstående sökte jag upp kunskapens källa Wikipedia. Denna gav mig ingenting av värde för detta, utan nämnde bland annat följande:

"Nyårslöften är ett löfte som avläggs av en individ på nyårsafton som ett sätt att förändra sin livsstil åt ett håll som ses som positivt. Namnet kommer ifrån det faktum att dessa löften oftast sätts i effekt på nyårsdagen och kvarstår tills målet har uppnåtts, även om många löften förblir ouppnådda och relativt ofta bryts en kort tid efter att de satts."

Ändra sin livsstil åt ett mer positivt håll. Smaka på det. Har man en riktigt osund livsstil och ens överväger att avlägga ett nyårslöfte om bättring, är det inte dags då att rannsaka sig själv? Är det inte läge att kanske överväga att tidigarelägga sitt löfte? Vad vet jag, jag har aldrig avlagt ett. I stay true to myself troughout the year. Mer eller mindre.

Nåväl, detta är årets sista inlägg. Med det ber jag dig fundera en stund. Fundera på dig själv, din livsstil, dina eventuella nyårslöften. Fundera på vad du vill, för all del, inte ska jag diktera något här. Fundera inte alls, om det är vad du vill.

Se förresten Avatar. Gärna i 3D. Great stuff.

Gott Nytt År!