Första arbetsdagen

Första arbetsdagen var det alltså idag. Usch. För det första var det sjukt svårt att somna igår kväll. Dels var det asvarmt i rummet, och så var jag helt enkelt inte trött. När klockan väl ringde 05.30 i morse kändes det som att jag precis hade hunnit somna.

I vilket fall sa chefen när jag snackade med honom i lördags, att jag skulle komma till Marknadsvägen. Så jag går dit bara för att finna att jag och en kille till ska ut till Arninge. Väl där fick jag reda på att jag skulle städa parkeringen utanför Arninge Centrum. Med det inkluderat att, för hand, tömma papperskorgarna också. You'd be suprised om du visste vad folk egentligen slänger i de där papperskorgarna. Hittade gamla, och tunga, blöjor, en full colaburk, halva kebabtallrikar osv.

Vad man heller inte inser förrän man håller på med soporna, är att de har en väldigt unik odör. Det luktar liksom sött, men fruktansvärt motbjudande. Efter ett tag vänjer man sig, och känner bara den där missanpassade och malplacerade sötman i lukten.

Väl efter 9-rasten åkte vi ner till Näsbypark och höll till där resten av dagen. Mot slutet skulle jag använda lövblåsen, varpå killen jag jobbade med skulle visa hur man ska göra. Han sätter på choke, drar på gasen lite grann och börjar dra. Och han drar, och drar, och drar... Efter ett tag ger han sig och går och fortsätter med det han höll på med innan. På väg bort från mig slänger han mig en blick och gestikulerar något i stil med att jag ska fortsätta för att dra igång blåsen. Så vad annat kan jag göra, jag fortsätter dra kanske 15 gånger, och då kommer han tillbaka. Det han säger då gör mig förbannad. Han vrider av choken och säger: "Du behöver inte ha choken på, det är bara första gången man har det. Annars blir den här du vet (pekar på tändstiftet) blöt." Han drar några gånger och konstaterar att "Nu fungerar det inte bara för det" och kollar surt på mig.

Vet inte var dagen i morgon gömmer för mig, men det återstår att se. På återseende.

Komplettering

Kom ihåg att jag glömde nämna igår att jag faktiskt officiellt har blivit ass grabbad. Det var när vi stod på London Waterloo Station och väntade på att några ur gånget skulle köpa biljetter till pendeln ut till Farnborough som en dam, opportunistisk sådan, drar med hela handen över stjärten min. Jag kunde tydligt känna konturen av fingrarna.

Naturligtvis rycker jag till, och när jag ser mig om så går en gammal dam och hennes väninna, får man väl säga, där. Hon närmast mig ser fruktansvärt nöjd ut, och skrattade med väninnan. Nog för att man har en oemotståndlig bak, men come on! Hoppas jag förlängde hennes liv också.

Hemma

Nu är jag hemma igen. I morgon börjar den bistra verkligheten återigen. Återigen är det dags att gå upp halv sex för att äta frukost och gå till jobbet till halv sju. Det är med andra ord slut på semestern. Nu väntar en månads arbete. I regn och rusk kommer jag att rensa rabatterna kring Marknads- och Åkerbyvägen igen. Det är naturligtvis avslappnande, men det är fanimej inte speciellt roligt.

För övrigt så har jag nu spenderat sisådär fem dagar i London. Ett London som var varmt. Riktigt varmt. Det låg runt en 30-35 grader medan vi var där. Fuktig och klibbig, nästan tropisk värme. Men det var trevligt. Förutom att kallvattnet på hotellet stundom var så varmt att man brände sig på det, var det bra även på hotellet. Men, alltid men, det var nästan olidligt varmt på rummet också. Verkar som om hotellinnehavarna tänkte "Vem behöver AC när man kan ha KD eller TD?". (KD = korsdrag, TD = takdrag) Av oss åtta som åkte, varav alltså fyra rum, var mitt rum det enda som faktiskt hade lyxen att få en bordsfläkt utplacerad. Gissa om den gjorde under.

Vad hände då i den varmaste plats jag besökt? Vad besökte vi? Naturligtvis det enda måste som finns, Madame Tussaud's. Det är imponerande, utan tvekan, att man faktiskt kan skupltera vaxdockor så att de faktiskt liknar människor. Imponerande, som sagt. Man såg ju några kändisar, bl.a. träffade man på Tom Jones och allas vår Arnie. Hälsade även på Dalai Lama, allas vår Saddam och Arafat och även Einstein och herr Gandhi.

Det som var mest imponerande av platserna vi besökte var när vi var på IWM, Imperial War Museum. Det var stort, stort som bara den. Fanns hur mycket som helst att se, utspritt på sex våningar. Det var en heldag där. Det som var häftigast, om man får uttrycka sig i eventuellt icke vederhäftiga och trendiga termer, var att se på alla vapen av olika slag. Kanoner med hylsor som är lika stora som jag är. Har faktiskt bild på ett sådant exempel. Kommer vid tillfälle.

Vad besökte vi mer...? Huvudattraktionen såklart, Farnboroughs internationella flyguppvisning. Fan vad det var läckert.  Exempel på flygmaskiner jag såg på uppvisningen är:

Airbus - A380-800, som för övrigt är ett förbannat stort flygplan, maxkapaciteten i antal passagerare är 860. Det skulle dock bryta mot säkerhetsföreskrifterna, så i nuläget tar det "bara" 555 passagerare. Planet är 73 meter långt och spänner 79,8 meter mellan vingspetsarna. 24,1 meter högt är det också, från mark till toppen på stjärten.
F/A-18F, alltså amerikanska F-18. Jag säger bara det, ljudet, oh ljudet, när jetplanen drar iväg och drar i efterbrännaren. Vi stod som mest 60-70 meter bort och det vibrerade bra i kroppen. Ett envist billarm gick ideligen igång.
AH-64D Apache Lonbow, en av världens bästa attackhelikoptrar. Den är även grym i airobatics, vilket den bevisade.
Saab Jas-39 Gripen, vårt egna svenska jaktplan. Kraschade för en gångs skull inte. Men fan vad läckert det var att se den dra iväg!
RAF:s Harrier GR7, Typhoon och Tornado, som också var oförståeligt läckra att se dra iväg. Har dem förevigade på band.
Lockheed Martin F-16 Fighting Falcon, är en självklarhet på alla flyguppvisningar.

Det var alldeles för många plan som man såg, vilket berättigar mig att korta ned listan en aning. För den kompletta listan kan ni kolla på Farnborough Internationals hemsida.

För övrigt så är folk definitivt artigare i London. Om man går in i någon, "Sorry". Om man står ivägen för någon, "Sorry". Istället för, i enlighet med mina personliga erfarenheter i Sverige, att folk blänger ondsint på en och är otrevliga så kan man genom en vänlig gest mildra irritationen.

Vad jag också märkte och kan konstatera är att Londonbor kör som rövhål. Fort och till synes okontrollerat på Londons dåliga vägar. Vad jag också konstaterade är att man under vistelsen där såg fler motorcyklar är under hela säsongen här hemma.

Nu är det mat. Tjolong så länge.

Orättvist

Även om det finns en del saker som i sig är fördelaktiga med det hela, och med det hela menar jag livet, så finns det ändå en hel del som är rätt deprimerande och, hur ska man säga, ofördelaktiga. En sak som är sannare än någonting annat är att livet är orättvist. Det är inte bara fördelningen av alla naturtillgångar och pengar som är orättvist, naturligtvis är det mycket värre än det som jag tycker mig lida av.

Det som jag klagar på är något som jag i exempelvis Afrika skulle bli dödad för att klaga på. Anledningen, dock, till att jag faktiskt kan klaga på det är mycket enkel, jag har inte upplevt de förhållandena för att förstå. Det enda jag kan göra är att föreställa mig. Det jag såg i estländska Rummu var tillräckligt för att hålla en från att klaga ett litet tag, men det hjälpte ändå föga i längden.

Vad jag tänker på just nu är olika sorters begåvningar, talanger, förmågor, kärt barn har många namn. Vissa har ett sjukt musikgehör, de kan ta ut noter ur en låt och bara på känn spela efter. Vissa har naturlig fallenhet för att spela instrument. Att lära sig läsa noter osv. ter sig extremt lätt för vissa, jag är inte en av dem.

En del har den sanslösa förmågan att kunna rita extremt bra. De behöver bara se på ett föremål ett tag, för att sedan kunna rita av det närapå på pricken. Vissa behöver inte ens träna för att kunna rita bra, tittade igenom ett ritblock här i helgen, och såg på mina teckningar. Såg också då en teckning som min yngsta kusin har gjort, han är 15, och den är så avsevärt mycket bättre än vad jag någonsin skulle kunna göra. Han har inte tränat något speciellt på det.

En del har fruktansvärt lätt för siffror. Ta mamma som exempel. Hon kan hur lätt som helst räkna ut olika saker i huvudet, och hon har en lätthet att behandla siffror som jag saknar. Alla som tycks ha det extremt lätt med siffror får en att känna sig dum. Jag själv har fruktansvärt svårt med siffror, jag kan inte göra komplicerade uträkningar i huvudet, jag kan inte ens lösa en andragradsekvation. Jag har aldrig ens läst mig det.

En del tycks ha ett naturligt bollsinne. Det verkar som om vissa föds med till exempel en fotboll i famnen. Själv har jag, när det gäller fotboll och typ basket, fruktansvärt dåligt bollsinne. En del verkar ha naturlig begåvning i en viss sport, vissa faller helt enkelt bara in i en sport för att prova, och fastnar sedan för att de var bra på det.

Somliga har en enastående förmåga att charma människor, att få folk att tycka om dem. Man har träffat på sådana personer, man har träffat på personer som, verkar det som, har haft utseendet och beteendet på sin sida.

Personligen förstår jag inte vad det är som gör att jag inte har någonting av ovanstående. Jag tycks inte ens besitta den förmågan att kunna få folk att i längden tycka om mig. Sedan studenten har jag bara en vän kvar, och vi glider isär mer och mer. Jag har bara träffat fyra personer från klassen sen studenten, och det verkar som att jag hela tiden ligger efter och utanför det som händer. Läser på somligas bloggar att gamla klasskamrater har träffats och varit till exempel på stranden tillsammans. I'm not there, nore am I in on it.

Samtidigt måste man beundra det faktum att det ändå driver en. Vetskapen om att man inte för tillfället är bra på någonting driver en att fortsätta söka någonting man är bra på. Jag har sökt det jag är bra på i 18½ år. Jag har kommit fram till att jag är någorlunda bra på kickboxning. Att slå och sparka, att bli slagen och sparkad på.

Det som dock gör mig nedstämd är det faktum att jag ständigt tycks glida emellan skyddsnätets maskor i de olika gruppgemenskaper som man har hamnat i. Främst tänker jag på klasserna. Följande har jag släppt sedan länge, kanske tog jag inte ens till mig det, men i - tror jag det var - mellanstadiet blev jag (hedervärt?) utnämnd till klassens mes. Vet som sagt inte om jag tog till mig det, tror inte att jag ska luska runt i det. Vad som dock är intressant är att det har verkat som om jag har blivit sedd som något av det.

Det känns som att man har blivit sedd som någon som är självständig och har stark personlighet, men är inte värd, eller snarare, önskvärd att umgås med.

Jag misstänker att läsaren vid det här laget har börjat fatta tankar om hur patetiskt det är att sitta och klaga på detta sätt. Då säger jag bara att: må så vara, hell I don't give a fuck. Jag har lärt mig att stå emot mycket av det fysiska och psykiska utifrån.

Jag önskar bara att jag finner vad jag är bra på. Somliga gör det aldrig. Förmodligen, med min medfödda tur, så är jag en av dem.


Till alla som är lumpenintresserade

kommer här ett hett tips. Det är klart rekommenderat att ta sig en titt om man är intresserad. Kolla här på Lumpen.nu

Hmm...

Igår hände en skum grej, förutom att det var 32 grader i skuggan här. Efter en promenad på lite drygt två timmar igår, så svällde mina fingrar upp. Det var runt halv tio-tiden som det hände. Jag kände att det började sticka i alla tio fingrarna samtidigt som huden stramade när jag böjde dem. Fram till tolv-tiden blev det bara värre, och det stramade och stack allt mer. Sen försvann det och kom tillbaka under resten av dagen som små stickningar bara. Det är för mig ett mysterium.

Såg förresten till min förvåning att det redan är 28 grader varmt här. Det är liksom inte Sverige. Man är inte direkt bortskämd med mycket värme. Istället klagar man, året om. På vintern är det för kallt eller inte tillräckligt kallt, det är för mycket snö eller för lite snö. På våren finns det i och för sig inte så mycket att klaga på, men antingen så blåser det för mycket, eller så regnar det för mycket/för lite. På sommaren är det värst, då klagar man på att det antingen är för varmt eller att det inte är tillräckligt varmt. När det inte regnar så klagar man på att det är så torrt och att det skulle behövas en regnskur, och när regnet väl kommer så klagar man på det - det regnar för länge, för mycket eller vid fel tidpunkt. På hösten blåser det för mycket, det är för mycket löv att kratta undan, det är kallt, och det är för mörkt. Det regnar kanske för mycket.

En hypotes som jag har arbetat fram, som det dock inte går att dra en generell slutsats ifrån, är att individen som individ kan ta det med en klackspark, och inte bry sig så mycket. Det finns ändå inget man kan göra åt det, så varför inte bara göra det bästa av situationen.
Däremot, så har den kollektiva massan ett behov av att klaga. Det är lätt att ryckas med i den negativa stämning som kollektivet sprider.

Nu säger jag inte att det faktiskt är på det viset, det finns naturligtvis en hel massa anomalier, som i vanliga fall helt och fullt skiter i att ens bry sig. Jag är en av dessa anomalier.

Nu är det dags att äta lunch tror jag. Ska nog hitta på något. Idag drar jag iväg till landet, pappas semester börjar på måndag, så jag blir utan uppdatering ett tag, kanske två veckor. Möjligheten finns till modem, med ärligt, skulle inte tro det. Det är definitivt inte värt väntan bara för att få kladda av sig, om det inte har hänt något riktigt skönt, eller dåligt.

Trevlig helg, och trevlig sommar på er alla!

Hehe

Tänkte lägga in en skön grej här:

"Följande radiokonversation ägde rum utanför New Foundlands kustremsa en dag i oktober 1995. Ett amerikanskt marinfartyg anropar kanadensarna:

 'Var god och lägg om er kurs 15 grader åt norr för att undvika kollision.'

Kanadensarna: 'Rekommenderar er att lägga om kursen 15 grader åt syd för att undvika kollision.'

Jänkarna: 'Det här är kaptenen på ett US Marine-fartyg. Jag upprepar, lägg om er kurs.'

Kanadensarna: 'Jag upprepar: Nej, ni måste lägga om kurs.'

Jänkarna: Det här är hangarfartygen USS Lincoln, det näst största fartyget i den amerikanska flottan. Vi har sällskap av tre jagare, tre kryssare och ett antal fartyg. Jag kräver att du lägger om kursen 15 grader åt norr, alltså ett fem grader, annars kommer vi att vidta åtgärder för att garantera detta skepps säkerhet.'

Kanadensarna: 'Detta är ett fyrtorn. Ert drag.'"

Ah, ljuva dassbok, vad vore toalettbesöket utan dig? Förgyller ens besök där, och kanske rent av förlänger det?

I vilket fall så får man aldrig veta hur det slutade... man frågar sig vilken koll amerikanarna har... RADAR, vad är det? Nu ska jag sova. God natt på er.


Mina fötter

... gör ont. Jag har fått blåsor efter mina joggingskor. Man kunde ju tänka sig att de, som jag pröjsade 1000 spänn för, borde vara bra i mer än en säsong. Men icke, icke då. Dessutom bråkar sulan i ena skon med mig, den sitter inte fast, utan glider runt och dummar sig. Får dessutom blåsor på tårna, vilket förvånar mig något grymt. Kanske har mina fötter vuxit sen jag köpte dem... kanske måste jag köpa nya skor... kanske måste jag sluta klaga...

Sprang idag, det gick åt helvete. Det var varmt och jag är i världens formsvacka. Orkade springa åtta kilometer. Sen tog det stopp. Ordentligt. Jag vet inte vad som hände, men det var inte roligt. Bestämde mig för att inte springa i morgon, utan bara promenera. Kan vara bra att vila upp kroppen lite också. Och fötterna.

Funderar på att i morgon gå och köpa ett vätskebätle. Det känns som det är en absolut nödvändighet när man springer i den här värmen, speciellt när det rör sig om distanser på över en mil. Utan vätska är det verkligen inte roligt. Ska se om jag kan hitta något rikigt bra, som ändå ligger inom ramen för det rimliga priset. Alltså inte mer än 200 kronor. Då känner jag mig ruinerad och lurad. Får väl helt enkelt se.

Dagens suktning är utan tvekan: Stort glas med iskall Coca Cola, is och en citronskiva på kanten, nybakad rykande het och saftig äppelpaj med kylskåpskall vaniljsås och nybakade vaniljbullar. Toppa med lite svenska chokladdoppade jordgubbar. Det skulle inte vara helt fel, och till kvällen, en 150 grams hamburgare med massor med sallad, dressing, ost, tomat, lök, gurka och senap och ketchup på. Omslut med saftigt färska hamburgerbröd och avnjut med ett glas iskall Cola, som nämnt ovan, ute i kvällssolen.

Det riktigt vattnas i munnen när jag tänker på det. I'm gettin' chills, baby! Bara måste käka det någon dag sen... Nu har det fastnat i skallen på mig. Ser det hela framför mig, bara står där och kallar på mig. "Ät mig, njut av mig!" Hell yeah, har inget emot det.

För att lämna det spåret ett litet tag, så har jag återigen börjat känna av förkylningssymptom, vilket också är en av anledningarna till att jag bestämde mig för att inte springa i morgon. Det svider lite i gomen när jag sväljer och så är jag snuvig. Jag har hört att det även kan bero på allergi, men det vet jag ingenting om, så det låter jag vara osagt. På så sätt kan jag inte hållas skyldig för att sprida missledande information. Jag hoppas bara att det går över, det är ju inte roligt att vara förkyld på sommaren när man vill vara ute.

Ha en trevlig kväll på er.

Gott, gott gotti gott gott...

Idag mår jag faktiskt bra, för en gångs skull. Det brukar alltid vara någonting som inte är bra, men just idag så känns det mesta ganska bra. Rent fysiskt mår jag näst intill felfritt. Kände mig lite förkyld i helgen, men det är som bortblåst nu, vilket är extremt skönt. Tanken var att jag skulle ha sprungit i lördags, men det blev inte så.

Jag sprang idag, liksom igår. Såg i min träningsdagbok att jag inte hade sprunigt sen den 15/6. Det är inte alls bra, det rör sig om tre veckor utan att springa. Jag vet inte varför det hade blivit så, men bra var det i alla fall inte.

I vilket fall sprang jag milen igår, och usch så tungt det var. För att inte tala om hur varmt det var. Det var olidligt varmt, men det gick ändå. Blev ju ingen rekordtid direkt, men jag tog det på under timmen, vilket är min gräns för milen.

Idag sprang jag halvmilen, med inställningen att köra på ny rekordtid, men med tankarna att jag med all sannolikhet skulle misslyckas, men att jag i alla fall har försökt om jag misslyckas. Körde på taktiken att springa-jogga-springa-jogga-springa, varannan kilometer. Det gick förvånansvärt bra, blev då inte något personbästa, men det var bara knappt 21 sekunders marginal. Det känns att man har övergivit halvmilen för milen.

För övrigt så har jag lämnat min nedstämdhet bakom mig, jag skiter i hur det utvecklar sig, det kan bara bli bättre nu. Och det kommer det bli också. Mitt självförtroende är åter på topp, och det kommer krävas massor med ansträngning för att hugga ned det. Har också en ny motivation, ska få upp min fysiska form ordentligt nu under sommaren, lagom till lumpen. Gäller bara att man håller sig frisk. Annars är det kört, eftersom det är direkt livsfarligt att träna när man är sjuk.

Jag vet inte om det är fler som får det, men jag får, av oförklarliga skäl, Dagens Horoskop i min mail. Det är alltid samma hälsningsfras: "Kära Michael!" Hur fan vet de vad jag heter? Jag har inte begärt att få den?Idag stod i alla fall följande om skorpionen:

"Finns det något, du önskat dig länge? Då kan du överväga,
om dagen i dag inte vore välägnad till att skämma bort dig
själv lite."

Vad ska man säga. Vad är det för horoskop? Är inte det en självklar möjlighet som dagligen står till ens förfogande? Allt hänger väl på hur man känner för dagen? Det jag önskat mig länge är ändå omöjligt att få, så det är inte möjligt för mig att skämma bort mig det det.

Jag hoppas att vädret står sig, och jag hoppas att ni alla har det bra. Jag vet i och för sig inte vilka det är som läser den här bloggen men, i vilket fall, så hoppas jag att ni som gör det har det bra i det fina sommarvädret. Passa på att njuta medan det varar. Man vet aldrig hur länge det står sig, och när det kommer regn och rusk igen.

Finns det någon, apropå bra väder, som är intresserad av att dra ihop någonting nu i veckan så är det bara att säga till, jag ska nog kunna vara på på det mesta. Man har ju inte träffat någon från klassen förutom Eddie och Granberg och Gökhan. Jag har inte sett röken av er andra, vart har alla tagit vägen? Eller är det bara så att man hela tiden befinner sig på fel ställe? Tror nog det. Jag har inga planer för resten av dagen... så om någon har förslag så är det bara att säga till.

Skottdrama här?

Det är fan knas... jag sa till en av mina arbetskamrater i Danderyd härom dagen att det aldrig händer något här, och så händer detta. Jag har fått reda på vem det var, men tänker inte hänga ut honom, pepprar runt med AK4 i storstugan-området. Skadade en 18-åring tjej från Åkerbyvägen, har jag hört. Hoppas det inte är någon man känner.
Lite svårt att greppa det där. Jag var i alla fall inte hemma, men skotten hördes tydligen utomordenligt tydligt ända bort till femte gården på Marknadsvägen. Hade jag varit hemma skulle jag nog ändå inte ha vaknat, sover ju som en medvetslös.

På tal om annat så såg jag en annan sida av Jungs i fredags. På torsdag eftermiddag ringer Herr Gunnarsson till mig och frågar om jag inte skulle kunna komma till förrådet på Marknadsvägen istället för att åka till Danderyd. Jag säger att jag naturligtvis kan det. Jag missförstod honom, och trodde att det skulle läggas golv vid förrådet, han sade nämligen att det skulle läggas "sederplattor". Åh fan, tänkte jag, schyst, då får man nära hem så man kan käka hemma. Tji fick jag. Visade sig att vi inte alls skulle lägga golv. Vi skulle inte alls vara i förrådet på Marknadsvägen. Jag skulle inte alls få nära hem. Vi skulle ut till Hjulsta i Tensta och lägga sedertak, ni vet sånt där tak med "gräs/blommor" på.

Den dagen var det inte heller kallt. Säkert 27 grader i skuggan, så lägg till tio grader i solen. Och där stod man, på ett tag, i stekande sol, i typ fem timmar i sträck, med bar överkropp, uppkavlade byxben och ingen svalkande vind. Lite sved det på axlarna, baksidan av vaderna och nederdelen av ryggen på kvällen, men ingen större fara.

Det jag levde på den dagen var en liter yoghurt och ungefär lika mycket läsk. Kan förresten varmt rekommendera matvarubutiken i Tensta Centrum, kommer dock inte ihåg vad den heter. Någonting med orient... i vilket fall så sålde de fyra stycken 0,5 l läsk för tio kronor. Haja, det är alltså inklusive pant. Det blir 2,5:- styck. Helt sjukt bra pris. Du får åtta stycken sådana där, billigare än du skulle få två stycken här. Inte helt fel inte. Tyvärr så hade jag inga pengar på mig, eftersom jag lämnade allting hemma, men jag fick låna av en av mina arbetskamrater.

Nu, veckan som kommer och fram till vecka 31 är jag ledig, vilket betyder att jag även är anträffbar. Inte för att jag tror att någon faktiskt skulle lägga speciellt mycket energi på att bry sig, men det kan vara bra att veta ändå.

Det är tänkt att jag ska jobba från v. 31 till v. 35, men jag ska försöka utöka det till september ut, så man har mer sysselsättning. Får se hur det blir.

Till veckan som kommer har jag noll planer, vilket betyder att den som har förslag är välkommen att lämna dem. Nu ska jag faktiskt sova, ska upp vid 07.00 i morgon. Ut och springa vid 10, innan det blir för varmt. Ta hand om er, allesammans.

Bloggdesign|Dessan