Långledig

Nu är jag ledig i 4 dagar. Skönt förvisso, men det första som slog mig när jag kom hem var hur tyst det var. Tyst och ensamt i förhållande till hur det är inne på kasern. Det som också slog mig var hur enormt trött jag tydligen var. Det är ingenting som man egentligen märker förrän man slappnat av ett tag. Adrenalinet gör sitt för att hålla kroppen gående.
Fick tidigare idag höra av Eriksson att jag såg bister ut där jag satt på min pall och käkade lunchpaketet. Vadå bister, undrade jag - det är så jag ser ut.
Som följd av det såg jag mig i spegeln. Resultatet var nedslående. Det ser helt enkelt onaturligt ut då jag ler. I mina ögon passar inte mitt ansikte med ett leende. Ett tomt, kanske smått irriterat eller uttröttat ansiktsuttryck är det som passar på mig. Jag ser grinig ut, även när jag inte är det.
So be it. Simple as that. Det är inte som att jag tänker genomföra nån jävla plastikoperation för att det ska bli bättre. Helt enkelt för att:
1. Jag vet att det är bra som det är, jag är vacker. Kanske inte utanpå då... men i alla fall personlighetsmässigt. 
    Hoppas jag... jag har inte direkt fått några antydningar åt vare sig det ena eller det andra hållet. Måste vara bra 
    då, antar jag.
2. Det är onödigt dyrt och jag skulle inte bli snyggare för det. Det är inte möjligt. Mitt självförtroende är okränkbart.

Nu ska jag försöka sova, eftersom det har blivit rätt lite sömn de senaste två-tre dygnen... NOT. Ni som har koll på SAMÖ -07 vet vad jag menar.
Ska försöka klämma in lite mer från min loggbok imorgon, efter att jag har varit och tränat. Förhoppningsvis finns det tid. Annars får det bli vid ett senare tillfälle.

Bloggdesign|Dessan