Jul

När jag skriver detta är det 16 minuter kvar till julafton. När du läser detta är det nog redan jul, eller till och med juldagen, annandagen, trettondan, tjugondag knut, midsommar osv osv. Men det spelar ingen roll.

Jag vill önska alla 1-5 trogna läsare en riktigt god jul och ett gott nytt år, om vi inte kommer i kontakt innan dess. Jag lägger jobbet åt sidan och kommer vara ledig under jul och nyår.

Tänk på att släcka ljusen när ni går ifrån. Jag vill inte att det ska hända något onödigt. Ni har alla en speciell plats i mitt hjärta, kanske inte du som är helt random och som jag aldrig har hört talas om, men kanske till och med du ändå. Det är ju trots allt jul!

Jobb, jobb, jobb

Nu har jag jobbat ungefär två veckor. Jag känner att jag inte riktigt har kommit in i någonting alls när det gäller rutinerna. Jag kan en en rond ganska bra och det är den jag är på nu, sen kan jag en annan där jag bara kan vad man gör på objekten, men jag har inte lärt mig hur man kommer till de olika ställena eftersom vi åkte olika vägar hela tiden...

Jag funderar på om jag ska söka till handelsavdelningen istället. Att jobba natt är så fruktansvärt tungt för kroppen, och så vill jag egentligen jobba som väktare för att träffa folk. De enda man träffar när man går nattronder är knarkare och fyllon, så man får liksom en lite förvrängd bild av allmänheten. Jag känner bara att jag inte vet hur länge jag kommer orka köra rond, så jag tror att jag ska söka till handels.

Sjukt egentligen att jag redan tänker så... men man har bättre arbetstider än jag har nu. Jag får fundera på det helt enkelt.

En del saker jag har lärt mig är i alla fall hur otroligt mycket ett tomt garage låter. Man går och ska kolla skrymslena och så knäpper det här och där, ventilationen står och skrålar, det visslar från golvbrunnarna och till och från skrämmer man upp en fågel.

Samma sak är det när man går rond inne i ett hus, t.ex. ett kontorskomplex. De som jobbar är slappa och lämnar lampor, datorer, radioapparater etc etc på. Man lättar en halvmeter från golvet när man ser sin egen skugga kastas på väggen i andra änden av rummet eller korridoren. Öppnar man en dörr med dörröppningsknappen så tänker man inte på att dörren kommer att slå igen efter ett tag. När den väl gör det så skiter man nästan på sig för att man går i andra tankar.

Nu sitter jag och är larmövervakara till 0600 för att då åka och låsa upp i Arninge. Så ser min natt ut. Kul? Njae... men jag kan i alla fall sitta och se på tv och använda datorn och Internet. Det senaste är väl självklart eftersom jag postar det här inlägget...



Det slog mig att jag inte har köpt en enda julklapp ännu. Det känns som att det börjar bli dags för det nu när det faktiskt är den 21. Shit... julafton på måndag. Helt sanslöst. Kommer ihåg julafton förra året... worst christmas ever. Fast i stallet till 21:40 för att ta hand om hästarna när alla andra hade åkt hem. Vi var 23 kvar, av ungefär 200. Och så fick vi, sex personer ur Onda Andra, äran att vara stallposter. I år kan det bara inte bli sämre.

En liten dikt

Jag fick den här i mailen. Jag tänkte: "Vafan... ännu mer skit i form av kedjebrev?" Well... det är precis vad det är; ett kedjebrev. Men inte bara ett kedjebrev. Mailet innehöll en dikt. Jag läste igenom den och jag blev liksom... rörd. Den talade till mig på ett sätt som jag kände igen. Många av mina vänner har glidit ifrån mig utan att jag har låtit dem få veta vad jag verkligen känner. Det är sorgligt när det händer, men utan tvekan en oundviklig väg vänskap tar om man inte när den.



Around  
the corner I have a friend,  

In this great city,
that has no end,  

yet the days go by
and weeks rush on,  

And before I know it,
a year is gone.  

And I never see my old friends face,  
For life is a swift and terrible race,  

He knows
I like him just as well,  

As  
in the days when I rang his bell.  

And  
he rang mine but we were younger then,  

And  
now we are busy, tired men.  

Tired  
of playing a foolish game,  

Tired  
of trying to make a name.  

'Tomorrow'  
I say! 'I will call on Jim  

Just  
to show that I'm thinking of him.'  

But  
tomorrow comes and tomorrow goes,  

And  
distance between us grows and grows.  

Around the corner,
yet miles away,  

'Here's  
a telegram sir,' 'Jim died today.'  

And  
that's what we get and deserve in the end.  

Around  
the corner, a vanished friend.  

Remember  
to always say what you mean.  

If  you
love someone, tell them.  

Because when you decide that it is the right time,
it might be too late. 

Seize the day.
Never have regrets.  

And most importantly; stay close,
to your friends and family,

for they have helped  
make you the person that you are  today. 

SMILE,  
even through your tears

Socialt förfall

Jag känner redan av effekterna av att jobba natt. Jag har på två dygn arbetat ungefär 25-26 timmar, och sover ungefär 4-5 timmar på dagarna. Lite för lite. Jag är trött och har ingen tid att umgås med folk längre. Hade med mig bärbar dator till jobbet idag/igår. Tog också med fyra filmer. På vid 21, slut vid 4-tiden. Tiden därefter gick äckligt långsamt.

Idag kom jag hem runt halv tio, käkade lite och stack ner till gymmet. Kändes sjukt skönt att komma iväg och träna faktiskt.

Första arbetspasset

Min första dag på jobbet började inte optimalt direkt. När jag väl har kommit fram till G4S i Barkarby får jag höra av arbetsledaren där att jag har blivit flyttad till en stationär bevakning. I Nacka strand. Så det var bara att försöka hitta dit. Efter ett litet tag var jag faktiskt på plats, och det rådde en massa oklarheter om vad som egentligen skulle göras. Hon som introducerade mig där hade ingen aning om vad som skulle göras under natten... det var bara att försöka reda ut det hela.

Anledningen till att det blev så "last minute" var att tydligen så hade G4S i Västberga inte lagt upp mitt mobilnummer, så de hade inte kunnat få tag på mig. Ack, ack.

Satt ensam under natten i ungefär 9 timmar i GANT-huset. En bra grej, dock, är att det är sjukt hur mycket söta tjejer det jobbar där. It's insane, de är överallt. Det är i alla fall en bra sak med att jobba där ute. Tyvärr går de sista som senast runt 21-22, och de första kommer tillbaka runt 7.30-8. Så det är till att sitta ensam länge.

Störningsmoment

Innan jag ens har börjat jobba som väktare har jag redan upptäckt en del saker som kommer störa mig i framtiden. Till att börja med är inte dagarna gjorda för de som jobbar natt. Folk som är hemma spelar musik, de dammsuger, springer runt och släpper bowlingklot i golvet, springer i trapphuset, borrar osv osv.

Folk som inte är hemma kör bil, gasar på jättefort utanför fönstret, tutar, kör över brunnslock. Folk gapar och skriker. Tåget åker förbi hela tiden, utryckningsfordon tutar förbi. Larm går på parkerade bilar och ingen stänger av det på länge.

Telefonen ringer, och ringer igen. Man är egentligen inte trött eftersom det är mitt på dagen pch det är ljust. Ljuset tränger in förbi rullgardinen och tecknar sig som tydliga, ljusa strimmor på väggen mitt emot.

Dagarna är inte till för att sovas på. På dagen är det ingen som tänker på de som ska jobba på natten. Det gjorde inte jag heller förut. Nu, innan jag ens har jobbat en gång, tänker jag på det massor.

Väktare

Så, då är jag faktiskt officiellt väktare. Var och skrev papper, hämtade uniformen och fixade ID- och passerkort i fredags. Det kändes riktigt bra. Passade även på att boka in lite arbete när jag ändå var där. Börjar jobba imorgon. Ett mastodontpass från 19.50 - 06.50. Måndag - torsdag. Det är livet. Min dygnsrytm kommer bli helt förstörd, men det får man ta.

Något positivt är att jag kommer få en del mer att skriva om. Saker som ni kanske inte känner till, som inte omfattas av tystnadspliktslagen. Vem vet vad jag kommer skriva här i framtiden? Stay tuned to find out!

Rätt eller fel?

Här nedan följer ett problem och två filosofiska lösningar på problemet. Vilken filosofisk åskådning tillhör du? Diskutera gärna med varandra eller med mig.


Problem:

Ett passagerarfartyg gick under i en storm. Två stora livbåtar lyckades ta sig ifrån skeppet innan det sjönk. En av båtarna var överlastad och började ta in vatten. Förstestyrmannen som förde befäl ombord trodde att båten skulle sjunka om man inte lättade på lasten. Han beslöt att det enda sättet att göra detta på var att kasta ett par passagerare överbord. Han resonerade då som så att de tre besättningsmännen behövdes för att bemanna den stora båten. Kvinnor och barn skulle räddas och gifta par skulle inte splittras. Resten var överflödiga. Styrman och besättningsmännen kastade 13 passagerare överbord. Båten slutade ta in vatten och inom några timmar räddades de kvarvarande. Styrmannen åtalades sedan för massmord och dömdes till livstids fängelse.


Utilitaristiskt resonemang: Utilitarismen går ur på att göra världen så bra som möjligt.

  • Förste styrmannen kastade 13 passagerare överbord. Hade han inte gjort det så hade alla förmodligen dött. Det alternativet ser man direkt att det inte get konsekvenser som är bättre än att kasta folk överbord - hellre att 13 dör än att många, många fler (hur många som fanns i båtarna framkommer inte i texten, men man kan anta att det är ganska många).
  • Han hade kanske kunnat lasta över några på den andra båten så hade det blivit bara lite övervikt och ingen hade kanske behövt dö. Det är dock oklart. Vi vet inte om det hade blivit samma sak ändå - att det skulle ha fortsatt bli övervikt och även på den andra båten. Då hade folk behövt kastas överbord ändå.
  • Den hedonistiska utilitarismen säger att en handling är rätt om den leder till njutning.  Det spelar ingen roll kvalitén av njutning, det är kvantiteten som räknas. Då kan man säga att det var rätt att kasta 13 överbord eftersom det ledde till att resten överlevde. Det finns inget annat alternativ som skulle kunna ge mer njutning än att största möjliga antar överlever. Denna handling skulle då kunna försvaras och vara moraliskt rätt.

Kantiansk pliktetiskt resonemang: Vill jag att det ska vara allmän lag att göra si eller så?

  • Kategoriska imperativet: handla bara enligt en maxim som är sådan att du samtidigt kan vilja att den skulle bli allmän lag

Sjuka människor

Vad är det för fel på en människa som gör att hon kan misshandla ett 16 dagar gammalt spädbarn? Vad tänker en människa som slår och skakar ett barn så hårt att det får frakturer på skallen?

Det är bara det senaste fallet som uppdagats. Tidigare har det varit på nyheterna om folk som har lagt sitt spädbarn i frysen efter att ha haft ihjäl det, eller slängt ut barnet i ett skogsbryn eller längs vägkanten. Vad är det för fel på en sådan person som begår den handligen? Vill man inte ha barnet kan man tänka efter före!

Vissa kanske tänker att "barnet är så ungt att det ändå inte förstår något". Det kanske är sant, men det strider mot all befintlig etik och moral att göra något sådant. En person som har begått denna handling kan knappast må speciellt bra.


Jag har en teori om världen och idioter, dumma och sjuka människor. Tänk dig en perfekt värld där det inte förekommer någon som helst brottslighet och det inte finns några sjukdomar då medicinen har utvecklats så långt att alla sjukdomar har utrotats. Alla mentalsjukdomar är utrotade även de. Är det ett idealsamhälle?

Jag väljer att inte tro det. Jag tror istället att världen, eller framför allt människan, behöver idioter, sjukdom och dumhet för att överleva. Människan strävar konstant efter att upprätta normer. Vad som är normalt, vad är manligt eller kvinnligt? Vad är vackert och vad är fult? I en värld där allt är enhetligt och ingenting avviker från det som utgås från som "normalbilden" kommer folk istället att upprätta normer efter personliga egenskaper.

I och med att människan är som hon är, så kommer strävan efter normalisering att fälla människan och dra henne tillbaka till det dagsaktuella stadiet. Ett idealsamhälle i enlighet med ovanstående är inte möjligt att ha. Istället måste man söka andra alternativ till idealsamhälle. Kanske ska man söka få till stånd att alla på jorden har en dräglig levnadsmiljö och att det åtminstone upprätthålls fred? För vissa är det ett idealsamhälle. Definitionen är subjektiv.

Utan sjukdomar är människan svag. Sjukdomarna är naturens sätt att försöka göra sig av med överskottet av människor, det naturliga urvalet som leder till vår utveckling. Ta bort faktorn som i grunden bygger upp utveckligen så har vi istället en devolvering av människan. Vi må bli friskare och friskare, men mindre och mindre motståndskraftiga mot den oundvikliga pandemi, naturkatastrof eller liknande som kommer att slå ut människan.

Vad är idealet för dig?

Återträff

Idag var det alltså K1:s minnesdag för slaget vid Lund 1776, rätta mig om jag har fel. I samband med detta hade vi då en liten återträff. Ungefär halva plutonen var där.

Det kändes konstigt. Det var som att komma tillbaka efter vilket uppehåll som helst och träffa folk igen. Det var precis som förut, man pratade med varandra på samma sätt, och man kände värmen. Man insåg hur mycket dessa människor har påverkat en. Det är inget som man kan förvänta sig att någon som inte har varit i samma position ska förstå.

Det kändes konstigt. Det var som muck igen när vi skildes åt nu på kvällen. Det var inte riktigt lika känslosamt, men det var fortfarande jobbigt. Det är klart att det är trist att skiljas från folk man älskar, på ett sätt som inte går att förklara.

Jag hade velat att hela plutonen skulle komma, men man kan inte få allt. Man får nöja sig med det lilla. I detta fall dög det alldeles utmärkt. Jag är nöjd och det var kul att träffa folket igen.


Äcklad

Så, "igår" var jag på introduktionsmötet på G4S, vilket var ganska intressant. Vi var runt sju pers på mötet, och av de sex andra så är det en av mina gruppmedlemmar från lumpen. Sjukt otippat att vi skulle hamna på samma möte. Skitkul att träffas igen.

Men, för att återknyta till rubriken. Det är sjukt hur ohyfsade folk är. Jag blev rädd på tåget in till stan och på väg hem. Folk beter sig som svin. De hostar rakt ut, hostar/nyser i händerna och börjar kladda på en massa andra saker. Jag såg en mormor/farmor med två ungar, och en av ungarna sitter och bokstavligen spyr ur sig bakterier i vilda hostcrescendon utan att tillsynspersonen gör något över huvud taget. Man ser folk runt omkring en i vagnen reagerar, men inget görs.

Det är skrämmande på riktigt att folk inte vet hur man ska bete sig. Konstigt att sjukdomsepidemier sprids som löpeldar världen över. Vuxna människor borde ha mer vett tycker man. Ack, ack...


Introduktion

Så, idag ska jag på introduktionsmöte på G4S. Det lutar alltså väldigt starkt åt att jag blir anställd där. Känns riktigt bra med tanke på att jag faktiskt bara har sökt två jobb, och fått träff på båda jobben. That's highly unlike me. Jag hade nästan väntat mig att det skulle sluta som med det mesta annat jag företar mig, att det antingen skulle bli "vi tackar för din ansökan men vi har gått vidare i uttagningen....bla bla bla", eller nåt i stil med att jag helt enkelt inte skulle få svar alls. Nu kanske saker och ting faller på sin rätta plats. Settle in.

Ponera att jag skulle få anställning. Då är det helt plötsligt en helt ny värld av möjligheter och förpliktelser som öppnar sig. Förmodligen är det inledningsfasen på ett livslångt arbetande. Det väcker en del funderingar. Är man redo att "binda" sig med arbete redan? VIll man inte passa på att göra sådant man inte kan göra senare, typ resa och ha kul? Tja... visserligen måste man på något vis tjäna ihop pengar, vilket lättast görs genom arbete, men å andra sidan har jag aldrig varit mycket för att driva runt. Jag har fått höra under mitt liv att jag är strukturell och rutinbunden. I'm fine with that.

Apropå något helt annat så har jag insett att i mitt skrivande av vardagliga saker har jag helt glömt bort att fylla i från min loggbok. Det är massor kvar att skriva. Jag ska uppdatera därifrån inom en snar framtid. Förutsatt att jag kommer ihåg det.

För att avsluta: grattis på 20-årsdagen Wille, you're now officially a senior citizen. Se upp för ungdomar som ställer sig upp på bussar/tåg för att ge dig plats. Don't be offended! Take advantage of the situation...

Bloggdesign|Dessan