Opererad

Idag blev jag opererad. Fick en otäck leverfläck/födelsemärke, eller vad ni nu vill kalla det, borttagen. Den hade av oförklarlig anledning börjat växa och ömma och ändra färg och ha sig, sådär otäckt som man inte riktigt är bekväm med. Så jag gick till husläkaren imorse, fick tid kl 15 och vid 1530 ungefär var den borta. Skickades på provtagning för att se att det inte var något malignt eller sånt skit. Det vill vi inte ha. Men nu slipper jag den mer. Hooray. Glädje.

Jag känner mig förresten glad. Jag vet inte varför, men jag tänkte härom dagen igenom vad det är jag egentligen är tacksam för i livet, och kom fram till att det är rätt mycket. Riktigt mycket som man inte tänker på, som man bara tar för givet. Tänkte även på vad det är jag inte vill ha eller vara, och vände det till motsatsen och såg då motsatsen till det jag inte vill: alltså vad jag skulle vara ute efter, hur jag vill att mitt liv ska vara. Interesting, indeed.

Så nu är det bara att börja sträva. Ingenting med att försöka. Att försöka är att misslyckas med heder. Här ska göras.

Snart åker jag tillbaka till kasern igen. Hoppas bara mitt knä håller. It better. Nu kommer det dröja ett tag till nästa ledighet också, ungefär tre veckor. Wish me luck. På återkommunicerande.

Frivakt

Nu har jag varit frivakt två högvakter i rad. Fredag till lördag var det bästa dygnet i mitt liv. Vi i frivakten fick åka till Stora Sätra, Sveriges största och bästa SIB-anläggning. Där fick vi skjuta massor. Jag och B fick agera B-styrka, alltså fienden eftersom vi var skadade. Totalt hade vi i frivakten på nio pers 2000 lösplugg. Vi brände av ungefär 1700 eller så. Ammunition för, i runda slängar, 9000:-. Det var lätt värt det. Fan vad vi sköt. Det är så lumpen ska vara. Vi var 8 grabbar och en tjej. Satt i solen och käkade grönpåse till lunch. Fältlystran framåt var det då, av med kläder och sitta i bar överkropp och bara njuta. Det är så lumpen ska vara. Jag njöt i fulla drag. Det var en riktigt lyckad dag.

Tänkte fortsätta dela med mig av min loggbok eftersom det är liksom lite därför jag skriver den. Annars fallerar hela meningen med boken, eller åtminstone halva meningen. Jag har rätt dålig koll på var jag slutade senast, men jag ska kolla upp det, sen börjar jag skriva.

21/12-2006, 21:49 - Torsdag, K1
Börjar med gårdagen.VI hade stalltj... nej, vi hade ridning på morgonen. Under ridpasset fick hästarna tokspel. Det var fan sanslöst. Skitscary. De hoppade runt och galopperade. Linus, som jag red, höll på att kosta mig 50 spänn. Galet nära att jag åkte av. Kvar på hästen satt jag i alla fall, så en erfarenhet rikare blev man. (Värt att nämna är att då detta skrivs, den 22/7-07, har jag fortfarande inte blivit avkastad)
Vi hämtade ut vår m/ä också. Det var läckert. Man känner sig rätt ståtlig i sin präktiga, blåa uniform. Sitter som en smäck. (I dagsläget känner jag mig inte lika euforisk över uniformen... inget märkvärdigt)
Idag då. Hade dagpluton imorse och nu i kväll. Alltså mockning och städning av stallet.
På eftermiddagen marcherade en del av bataljonen till Oscarskyrkan. Det var mäktigt, drygt 400 soldater som marscherar med några hästar och typ 50 facklor. Tänk dig en 480 meter lång radda med soldater som marcherar i takt inom plutonerna. Mäktigt. Hade velat se hur det såg ut från sidan av. Vi gick ju mitt i vägen och stoppade all trafik. Folk stannade på trotoaren och tog kort på oss. Egentligen var det vår första parad. Och stor var den. (I dagsläget ser jag inte något egentligen märkvärdigt med det heller...)
Under julgudstjänsten längtade jag hem något fruktansvärt. Det var värre än första dagen på fältveckan. Lååångt mycket värre.
Fint var det också. Fan vad jag ville åka med de andra. Åka hem. Eller rättare sagt, inte gå tillbaka till K1. När officerarna drog iväg efter gudstjänsten kom lt C förbi och sa till E, vår dagkorpral denna vecka, att dagpluton skulle utgå. Och det kändes as att gå iväg och se de andra sitta kvar och dessutom vinka. De skulle nu gå på ledighet i en vecka mer än vi som stannade kvar.

Lunch: JULBORD, julmust, äppeljuice, pepparkakor
Middag: Bratwurst, potatismos, äppeljuice, varm choklad och fruktkompott som efterrätt

22/12-2006, Fredag, K1
Rätt skön dag idag, Egentligen gör vi ingenting annat än tar hand om hästarna. Det är vad vi är kvar för. Men det är mysigt. Det är en härlig gemenskap man känner. Dessutom är vissa hästar riktigt goa att ha att göra med. Bara stå och kela med dem. Kaskad t.ex är lite rolig, kliar man honom på mulen så sträcker han ut tungan så att man kan dra i den. Han gillar när man "masserar" hans tunga. Sjuk häst. Problemet är bara att han bits och sparkas och har sig emellanåt.
I alla fall så red vi idag. Impuls var hur go som helst i boxen, men lite bångstyrig att rida. Han är lite av en turbohäst, han vill gärna gå snabbare än de andra och är skitsvår att få stopp på. (Notera att hästvanan fortfarande var ganska liten vid denna period) Jag är dessutom fortfarande att betrakta som en nybörjare vad gäller ridningen. Åtminstone om man frågar mig.
Vid några tillfällen blev hästarna rädda och började krångla, ville springa runt och ha sig, men vi lyckades hålla någorlunda koll på dem. Lt S är en riktigt bra instruktör som ger personlig feedback efter varje ridpass.
Kvällsmockningen och tillhörande sysslor gick otroligt bra. Allt var klart på ca en timme. Det är vårt rekord. Vi ämnar slå det inom en snar framtid. Blir nog inte några större problem. Vi jobbade på skitbra med allting idag. Jag är mycket nöjd. Vi kan faktiskt jobba bra om det verkligen behövs.

Lunch: Pytt i panna, stekt ägg, rödbetor, bröd, juice
Middag: Kyckling med ris, skitgod sötsur sås, juice, bröd, varm choklad

Nu ska jag sova.
Det här är 223 Hellgren som loggar ut, för nu. På återhörande imorgon.

23/12-2007, 23:19 - Lördag, K1
"Dan före dopparedan". Känns skitskumt. Bara det faktum att man inte kommer vara hemma med familjen känns stört märkligt. Det är den första julen någonsin som är utan familjen.  Det känns sådär. Både kul och mindre kul. Det är om kul är själva omväxlingen och det sköna sällskapet. Att vara här i jul, med alla sköna människor i första tropp, känns rätt kul.
Vi började dagen som vanligt med mockning. Det gick som vanligt, hyfsat snabbt, lite slappt kanske.
Efter lunch skulle vi rida. Jag skulle rida Impuls igen. När jag ryktade honom och skulle kratsa hans hovar, lade han sin vikt på det benet och stampade mig på foten, ovanför stålhättan. Det var, hur ska jag säga... mindre skönt.
Ridpasset spenderade jag halvsovandes i stallpostkammaren med foten i högläge, hårt lindad.
Återkommer imorgon.

Lunch: fläskkarré, potatis, brunsås, grönsaker, juice, bröd
Middag: Pizza, juice, bröd, varm choklad

Julafton 2006, 23:15 - Söndag, K1
Vilken emotionell berg-och-dal-bana den här julen har varit. Stört. Dagen började som vanligt med mockning, med 30 minuter tidigare för att hinna klart till 11:30. Det klarade vi galant. 11:55 skulle vi vara insuttna i matsalen för julbord. Iförda m/ä. Det var mäktigt. (Återigen säger jag att m/ä;n inte är speciellt märkvärdig) Alla i första tropp hade m/ä, även lt S. Det var jäkligt fint faktiskt. Och gott.
Även major Areschoug, vår skvadronschef var där, plus överste Svante Borg, regementschefen Livgardet var där. Skakade hand med dem och sa god jul. Trevligt.
Sen fick vi julklapp: ett badlakan med Livgardets logga CG XVI märket på. Omtänksamt av dem.
Skriver mer imorgon, nu är det dags att släcka; 23:30.


image10


image11
Det är vakten som har m 90

Långledig igen

Och nu är det sista långledigheten för värnplikten. Nästa helgledighet är inte förrän om sex veckor. Vi kommer ligga inne i 2½ vecka efter den här helgen, ha två dagar mitt i en vecka ledig, och sen kommer vi ha tre eller fyra veckor tjänst. Fi för i fan.
Åker tillbaka ikväll... sucks ass. Går på beriden högvakt på fredag, och sen är det ridning blandat med Drottningholm. Skriver när jag kommer hem sen igen. Jag har nytt mobilnummer förresten... jag har det dock inte i huvudet... ring till mitt gamla nummer så vidarebefodrar jag istället... mycket enklare. Tjao så länge.

"You released the fuckin fury!"

Just enjoy.

Feeling "gooder"

Sprang idag igen. Men den här gången var jag inte riktigt lika pigg som igår. Blev 5 km idag. Satsade på den sista kilometern, den med alla de där jobbiga backarna och så. Tiden blev 4.04, så det är jag nöjd med. Trött vad jag när jag kom fram, men inte "lägga-mig-ner-på-marken-och-kippa-efter-andan-död". Så det är ju bra.

Feeling good

Var ute och sprang nyss. Har inte sprungit i Ensta på många, många månader. Jag tror att det är över ett halvår. Sprang dessutom milen. Slog mitt personbästa med över 40 sekunder. Kom ner på 54,40 nu. Det är rekord i Ensta. Dessutom på 10,3 km, och inte 10 som det borde vara. Så... egentligen är det ännu mindre.
Jag mår bra helt enkelt. Improving all the way. Eller ja... inte på alla fronter då...

Bloggdesign|Dessan