Borta bra, men hemma bäst

Det är ett rätt bra ordspråk. Problemet i min situation är att jag inte riktigt är på det hela med vad som faktiskt är mitt hemma. Är det här hemma, är landet hemma eller är jag mer hemma på kasern? I och med att det hela tiden är olika känslor på de olika ställena så kan man säga att alla ställen är mitt hem. Det blir mitt hem på några minuter då jag har kommit till respektive ställe - man acklimatiserar sig sjukt snabbt.

Jag har inte tagit med mig min lilla loggbok hem den här helgen... glömde den... men jag kan säga som såhär: jag vet inte om jag skrev det sist, men det är skit samma för det tåls att skrivas igen. I tisdags förra veckan hade vi närkamp. Jag fick ett slag på näsan och blödde rätt ymnigt. Jag fick hjärnskakning till följd av det. Visst fine liksom, det är sånt som händer.. nu i måndags eller tisdags var jag hos en specialist inne i stan för att få en knöl på näsan uppkollad. Knölen kom efter smällen. Då hon kollade i näsan och klämde, drog och tryckte på näsan konstaterade hon att ja; den var bruten efter smällen. Näsbenet är snett och ja.. näsgångarna är "tillknycklade". Kul.

På måndag drar vi till K1 igen. FAAN så skönt på ett sätt, samtidigt som det är rätt trist på ett sätt. Men det är så det är. Det är kul därinne med.

Igår visade vi upp drilltroppen för skvadronen. Blev rätt bra, den kommer nog ligga på YouTube i helgen, så vill ni kolla så kan ni gå in på YouTube och söka på "onda andra" eller "andra pluton". Kommer den inte upp då, klicka på "more from this user". Då kommer den fram. Där finns även några andra sköna filmer. Ni förstår när ni ser dem. ONDA ANDRA!

Nu ska jag försöka kurera min skalle, få bort huvudvärken samt kurera mina fötter som ömmar som fan och duscha.

Permis återigen

Så, nu är det söndag och klockan tickar allt snabbare mot den oundvikliga återfärden till Kungsängen. Det som dock gör det lättare är det simpla faktum att jag slipper åka kommunalt. Jag tar helt enkelt bilen. Tjänar ungefär 90 min på det. Om inte mer...?
Hursomhelst, jag har funderat och irriterat mig tillräckligt länge nu. Varför säger man att livet inte är en dans på rosor när man menar på att det inte är lätt och glamoröst? Jag menar att det vore fruktansvärt att dansa på rosor, liksom vafan de har ju taggar! Vem vill dansa på något som sticker sönder fötterna som glasskärvor? Inte jag i alla fall. Så till er alla som läser, LIVET ÄR EN DANS PÅ ROSOR! I alla fall i lumpen!

Nu till den säkert efterlängtade uppdateringen.

18/12-2006, 23:03 - Måndag, K1
Min första dag som gruppchef idag. Tycker det har gått rätt bra, verkar som gruppmedlemmarna respekterar mina beslut och order lite mer än de tidigare cheferna. (Då detta läses har det gått ett antal månader sedan det skrevs. Att folk lyder, det finns inte. Tro mig, det finns inte.) Men det är bara det intrycket jag får efter denna dag. Känns ändå skönt att man inte behöver överdriva i ordergivningen och skrika a lá Amerikansk Krigsfilm. Man spar på rösten och mängden stresshormoner.
Vi började dagen med fys. Fyset för min del bestod av att gå till Kaknästornet och tillbaka. Detta eftersom syster givit mig språngförbud pga en trasig fot.
Efter fyset var det plutonens timme. Jobbigt som vanligt eftersom folk ännu inte har lärt sig vanligt hyf och är således mindre tysta när någon annan pratar.
B, vår förtroendeman, drog nog den skönaste repliken under dagens plutonens timme. I ett moment ska befälet utgå och vi diskutera frutt. När lt C sedan kommer tillbaka säger B i helt ledig ton "Tjenare C!". Det var liksom "woow...". Rätt kul i alla fall.
Efter lunch hade vi repetitionsutbildning i vapenhantering med anledning av två allvarliga incidenter på skjutbanan som kunde resulterat i personskada eller dödsfall.
Det kändes nästan pinsamt att behöva ha det efter sju veckor, men av förekommen anledning behövdes det.
Efter det var det dags för lite strid. Vi var ute i minusgraderna och övade ansatsvis framryckning stridsparsvis i terräng. Det var skoj, trots kylan. Det positiva är att man blir varm ganska snabbt när man springer och har sig.
Fick hvo efter striden, vid 16.30-tiden. Skönt värre. Fick dock reda på att jag ska ha stallpost på julafton. 28 timmar. Från 12.00 24/12 till 16.20 25/12. Det innebär att utfodra hästarna, ta ut dem till paddock/skrittmaskin, städa stallet osv. Det är en del sysslor som ska hinnas med. Det blir säkerligen bra, men inte del julen jag kanske hade hoppats på.
Men det är bara dumt att hänga läpp över det. Finns ändå inget att göra åt det. Bara att hålla modet uppe.

Lunch: pannbitt, skysås, potatis, juice, mackor
Middag: gulashsoppa, mackor, äppeljuice, äppelpaj med vaniljsås och varm choklad till efterrätt.

19/12-2006, 23:00 - Tisdag, K1
Hyfsat bra dag idag. Hade strid på morgonen, vilket jag var grymt otaggad för. Men det var kul ändå. Det var i fyra timmar.
Sen var det lunch och därefter exercis i fyra timmar. Kan inte säga att det var kul, men det var mucket lärorikt. Vapenexercis, väcker många funderingar. (I dags läge vet jag inte var för funderingar jag åsyftade...) 
Efter exercisen, middag och därefter strid i ytterligare fyra timmar. I snö denna gång. Alltså snöblus på. VÄrmeisolerande värre.
På slutgenomgången, efter stridsutbildningen efter inlåsningen av vapen skulle jag räkna över gruppen. M säger "Alla är här faan..." men jag räknar ändå. Säger sen till mig själv att alla faktiskt är här. Då, från ingenstans, kommer furir F fram till mig, klappar mig på axeln och säger "Bra, bra att du räknar över gruppen. Så ska det se ut!" Det kändes bra. Hade inget annat val än att försöka hålla tjänstemin 1-Adam och säga "tack furir".
Sovdags.

Lunch: Skum, men god, kicklingmoj med ris och currysås, macka, juice, äppelpaj med vaniljsås
Middag: köttfärssås, pasta, rårivna morrötter, bröd, juice.

I mån om tid nästa helg ska jag försöka få in ännu mer än bara  två futtiga dagar. Min förhoppning är ju att jag ska kunna komma ifatt och lägga in så mycket att jag faktiskt är i fas med verkligheten.


Hellgren signing out...

Bloggdesign|Dessan