Inte typiskt längre

Idag har jag fått massor uträttat: jag har bytt till mig en fungerande PS3a, jag har tränat, jag har klarat Guitar Hero 3, jag har börjat skriva manus till en film som jag ska göra, jag har fixat lite här hemma. Så nu har jag återigen en fungerande konsol. Hope it stays that way.

Blev för övrigt chockad när jag gick hem från gymmet imorse. Jag och Wille möter tre stycken barnvagnsförerskor, och de försöker inte tvinga oss åt sidan eller ens ger minsta antydan till att svänga in framför oss. They just passed by, without doin' nothin'. Jag kanske måste omarbeta min teori... ska dock låta det vara tills vidare för att se om det var ett undantag som bekräftar regeln eller ej.

Typiskt

Jag köpte Guitar Hero III till PS3 idag. Kände mig som en glad människa när jag var på väg hem. När jag hade uppdaterat systemet och körde igång blev jag en ännu gladare människa. Bra låtar och ett bra spel. Jag hann dock inte njuta till fullo eftersom konsolen oförklarligen dog efter ungefär en timmes spelande. Det lät som om någonting gick sönder i spelet, bilden frös och ingenting fungerade, ingenting förutom strömbrytaren på baksidan.

There was but one option: cut the power. So I did. Nu läser spelet inga skivor alls, inte PS, inte PS2, inte PS3 och inte DVD/CD... Jag har tagit mig friheten att kolla runt lite på olika forum på Playstations hemsida och hittat att det är flera som har haft exakt samma problem. Så imorgon ska jag försöka fixa problemet genom att 1) få spelet utbytt mot en helt ny konsol, eller 2) få konsolen ivägskickad på reparation.

Det är typiskt att sånt här alltid ska hända mig. Jag har haft spelet i 17 dagar, och redan visar det sig att det ska vara problem. Ingenting jag har kan hålla sig problemfritt. Alltid ska det vara någonting. Datorn hakar upp sig eller går ur spel oförklarligt. Mobilen spökar genom att inte lyda mig. iPoden lyssnar inte på mig när jag ska stänga av den. TV:n knäpper jättehögt och spelar högre ljud när det är reklam...

Anywho... på lördag ska jag på "introduktionsmöte" på G4S, så det ser verkligen ut som att jag kommer få jobb där. Mina misstankar förstärks ytterligare av att jag fick ett mail av dem där det stod att "detta mail skickas till de som kommer att anställas hos G4S på avdelningen Rond & Ryck" eller nåt liknande. Intressant. I'll keep you posted.

Överfylld

Det är inte ofta som jag känner som jag gör nu. Förut funderade jag på att lägga ner bloggandet helt, det kändes inte som att jag fick ut något av det, det fanns ingen mening med det. Nu känner jag mig nästan tvungen att ventilera mig. Jag är överfull av saker som antingen irriterar eller fascinerar mig. Saker jag tycker är kul att dela med mig av, funderingar som kan väcka funderingar eller irritation hos somliga.

Det här inlägget kommer, som det ser ut just nu, behandla flera olika ämnen lite kort, så jag ska dela upp inlägget i olika sektioner, som små egna inlägg. Så ser mitt upplägg ut i teorin... slutprodukten får utvisa om det praktiska resultatet blev som väntat.



När jag är ute och går, oavsett när på dagen eller vad jag har på mig eller vilka jag går med, så tittar folk på mig. Snett. Idag när jag var ute och promenerade, ensam, sneddade en ung tjej in framför mig en kort bit. Under den korta biten på ungefär 50 meter tittade hon bakåt mot mig för många gånger för att räkna på två händer utan att börja på en ny uppsättning fingrar. Hon greppade drog dessutom sin handväska tätt intill sig och såg ut att hålla den hårt.

Min spontana fråga är: ska det verkligen vara så? Jag upplever det som något av en förolämpning när folk undermedvetet insinuerar att jag skulle vara kriminell. Jag vill inte att folk ska känna osäkerhet när jag går bakom dem. De som kollar snett på mig får gärna känna osäkerhet, det är bara bra eftersom jag ibland känner att jag vill göra deras tillvaro rätt osäker. Det har dock aldrig gått över den där spärren.

Vart är samhället på väg när folk är rädda när de går ut? Folk blir ihjälslagna på öppna gator inför en massa vittnen som inte vågar ingripa med rädsla för sin egen säkerhet. Människor blir rånmisshandlade för så ynkliga belopp som tiotals kronor. Gäng ger sig på de som är svagare, de går på gamla, de går på unga tonåringar.

Vart är samhället på väg när människor inte kan hantera en konflikt på ett rationellt sätt, utan måste 1) ta till vapen, eller 2) hämta sina 20 polare som hjälper till?

Fan, på riktigt, det är verkligen dags att folk tar och vaknar upp. Det finns bara en väg denna utveckling kan ta. Inte är det en mjuk och fin nedförsbacke inte. Snarare ett stup, käpprätt åt helvete.



Jag har en intressant teori. Jag har funderat på den många gånger när jag promenerat. Den tycks sällan till aldrig slå fel. Det finns folk som tror att de äger vägen de befinner sig på, oavsett var denna väg må finnas. Jag delar in dessa i tre huvudgrupper: Gamla, folk med barnvagn och gäng/grupper.

Gamla
Om man tänker efter lite så förstår man ganska snabbt varför många gamla beter sig som de gör. De tänker nog att de vill bli behandlade med respekt, att de ska aktas för sin ålder. Men ger det dem rätt att bete sig hur som helst när de antingen är ute och går, är och handlar eller kör bil?

När man är ute och går så kan man rätt ofta stöta på gamla människor. De känns oftast igen på sin rynkiga hud och sina långsamma rörelser. De har en tendens att, helt utan förvarning, göra skitskumma manövrar. Antingen bara svänga tvärs över gångbanan, vingla hit och dit eller helt enkelt bara tvärstanna precis framför dig. Jag har varit med om detta vid otaliga tillfällen, och jag finner inte ord att beskriva hur störande det kan vara. Att gamla rör sig långsammare, det måste vi alla förstå, men ändå.

När man är och handlar har gamla en tendens att inte vilja flytta på sig om de blockerar en av gångarna. Varför? För att vi som är yngre ska respektera dem. För att vi som är yngre kan ta en omväg runt sektionen istället. Visst, det kan jag köpa, men det är inte mindre störande för det. De stannar utan omtanke, de vänder sina kundvagnar utan omtanke, de korsar gångarna utan omtanke. Det är tur att vi andra har förutseende när det gäller det oförutsedda.

I trafiken då? Helt sjukt vad som kan hända egentligen. Gamla har sämre reaktionsförmåga och sämre koordination. Många gamla verkar dessutom ha extremt svårt att hålla hastigheten, något som är synnerligen trafikosäkert. Vad göra? Sätta en maxålder på fordonsförare kanske?

Folk med barnvagnar
Well... folk med barnvagnar känns oftast igen på... tja... barnvagnen. Idag när jag var på väg hem från Täby Centrum tog jag en omväg utmed Biblioteksgången förbi Tegel och Storstugan. Strax efter Storstugan kommer tre barnvagnar mot mig, individuellt. Samtidigt kommer en cyklist och en en medelålders kvinna från min högersida. Den första barnvagnsföraren tvingar mig att tvärstanna eftersom han helt random fick för sig att svänga in precis framför mig. Likaså den andra barnvagnesföraren, han tvingar mig att gå åt sidan eftersom han skulle rakt fram, precis i mina fotspår. Den tredje barnvagnsförerskan tvingar både cyklisten och kvinnan att vika av åt varsin sida för att undvika olycka.

Ur detta kommer min fråga: vad får folk med barnvagn att de kan bete sig hur som helst? Jag kan inte med mitt liv som insats komma på en rimlig förklaring. Orimliga förklaringar finns i tusental, men inte någon rimlig. Svårmanövrerat? "Tänk på barnet"? I don't know.

Gäng/grupper
Här finns många underkategorier, men jag drar den generella benämningen. Gäng och grupper känns oftast igen på sin mängd, mer än tre. Det här är nog den mest intressanta gruppen, eftersom den finns överallt, i alla situationer och i alla förekommande former. Gäng och grupper involverar alla åldersgrupper, eftersom flera gamla bildar en grupp. Det innefattar fordon, moppegäng, mc-gäng.

Det som är gemensamt för samtliga kategorier är beteendet. Sällan eller aldrig viker en grupp åt sidan, eller ens delar på sig för att släppa igenom någon. I de flesta fall får den ensamme tyst ta ett kliv åt sidan och gå på gräset. Oavsett vilka som är i gruppen/gänget så beter sig denna formering på samma sätt. Hänsynslöst.

Tänk på det jag har sagt i ovanstående nästa gång du tar en promenad. Kanske märker du av samma sak? Det hoppas jag verkligen att du gör, annars har jag verkligen bara haft enorm otur och definitivt inte fötts under lyckostjärnan.



Varför är volymen högre på reklamen än på huvudprogrammet? Är det så att man ska vakna till reklamen om man råkar somna under filmen? Is that it? Idioter, verkar inte fatta vad de gör. Man skruvar ner volymen och somnar i soffan eller så går man ifrån - man tittar inte på reklamen. Om man inte är för trött för att flytta på sig. Jag hatar det. Om man ser på film och har bra volym på så vill man inte få en chock och riskera hörselskador bara för att reklamen ska explodera ut i högtalarna. Sen så är de som sätter in reklamen sjukt osmidiga på att välja bra tillfällen att ha reklamen... sabbar sjut mycket.  Eller har jag fel?

Drogtestad

Då var drogtestet klart, bara gå dit, kissa i en mugg och åka hem. Tänk om det alltid var så smidigt. Nu återstår att skicka in de sista pappren, sen bara se vad som händer.

Vad är felet?!

Jag har skrivit om det ett flertal gånger, och jag återknyter återigen till ämnet folk som stirrar. Nu har jag ytterligare en gång upplevt en helt enormt irriterande "stirrning", och denna gång låg den nog i det övre skiktet av min skala.
Efter morgonens träning stod jag och Wille och studerade ett gäng nissar som var uppe på taket och höll på med något. Då kommer en äldre man ut ur en port i närheten. Han tittar på oss, går en bit och tittar sedan en gång till - lite längre. Sen går han in i valvet på väg ut från gården.

Vi tänkte ungefär "Oh... my... god..." En kort, kort stund senare ser vi samma äldre man stå precis så att vi kunde se honom i valvet. Skarpögda som vi är så lyckades vi notera att mannen stod och tittade på oss. Länge. Han backade in lite längre i valvet och ställde sig lite närmare väggen i ett fruktlöst försök att inte synas, fortfarande med blicken mot oss. Ungefär som om vi vore... jag vet inte... efterlysta mördare?

På riktigt, nu är det dags att detta får ett slut, jag ska skapa en grupp på Facebook där folk som stör sig på detta kan gå med. Då får vi se om det finns folk som är likasinnade där ute. Gå med HÄR!

Drug test

På torsdag gäller det. Då ska jag på drogtest inför min anställning på G4S. Jag är inte direkt oroad för att det ska visa något positivt resultat. Positivt som i att jag tar droger. Nu väntar jag i stort sett bara på mitt utdrag ur Polisens BelastningsRegister som ska skickas till företaget och som sedan skickas till Länsstyrelsen. När de har givit sitt "go" är det bara för mig att fylla i lite papper, kvittera ut mina grejer och köra igång. Heja Heja!

Vem sade det?

Först och främst vill jag be om ursäkt till dig, Eddie. Jag vet att jag kanske sårade dina känslor, men det är ingenting mot hur mycket mina känslor sårades, eller OFP's för den delen. Jag har helt enkelt inte tid med spel så jag avinstallerar de jag inte lirar. Nu lirar jag CoD4: Modern Warfare, Half-Life serien och ArmA ibland. Plus lite på min PS3a också. Hoppas du har det bra borta i Staterna och att du kan leva vidare nu under säsongsuppehållet med fotbollen. Jag saknar dig fan, hör av dig om du kommer hit nån gång.

Till inlägget så. Vissa "ordspråk" kan man fundera på vad det var för någon som sa. Exempel följer.

"Det viktiga är inte att vinna, det är att deltaga"
Obviously är den som sa det någon som inte brukade vinna speciellt mycket.

"Storleken har ingen betydelse"
Någon som inte hade så mycket att komma med sa nog detta.

Fler kommer jag inte på nu.... men om ni har förslag så släng gärna in dem i en kommentar så fyller ni ut min lista!

Skitbra

Idag var jag på informationsmöte på G4S. Ska på intervju imorgon. Riktigt nice med tanke på att jag har två intervjuer på två arbetssökningar på två veckor. Riktigt bra flow. I'll keep you posted....

En era går i graven

Idag går en era i mitt liv i graven. Idag avinstallerade jag Operation Flashpoint. Spelet har följt med mig sedan 2001 och tjänat mig troget. Många timmar har tillbringats med detta fantastiska spel. Efter en lång period av vänsterprasslande var det slut på riktigt. Jag har hittat något som är bättre, som tjänar mig mer troget och som ger mig mer njutning.

Operation Flashpoint - du finns i mitt hjärta, du kommer aldrig att riktigt lämna mig. Jag kommer alltid ha möjligheten att falla tillbaka till dig. Du kommer aldrig att svika mig.

image17


Tack för allt...

1/4 avklarat

Ska man gå efter statistiken så har jag nu levt ungefär en fjärdedel av mitt liv. Jag hatar att se på det på det sättet. Det leder mig direkt att tänka på vad jag har åstadkommit. Den tanken i sig är inte speciellt komplicerad eftersom jag helt enkelt inte har åstadkommit något speciellt. I stort sett hela mitt liv hittills har gått ut på utbildning.

På det sociala har jag aldrig riktigt haft enorm framgång. Jag har aldrig riktigt haft många bra vänner. Kompisar har jag haft, men det är inte samma sak. Jag rangordnar vänner närmare än kompisar. Nu har jag i stort sett bara en nära vän kvar, alla andra är borta - jag har inte många att umgås med längre. I feel kinda isolated.

Jag hoppas att jag får jobb snart så jag kan sysselsätta mig och tänka på annat. Som det är nu har jag rätt mycket tid till att tänka på det mesta - vilket jag också gör. På gott och ont. Jag tänker på vilka förmågor och talanger jag har. Alla vill ha någon form av estetisk talang som man kan visa upp - antingen att man är bra på att rita eller att man är musikalisk av sig.

Jag kan inte rita, eller jag kan rita men jag kan inte rita det jag vill kunna rita.
Jag kan inte spela något instrument, och jag har försökt lära mig - utan framgång,
Jag kan inte sjunga, verkligen inte.
Jag kan inte använda mig av hantverk, alltså inte sy eller snida.

Jag är estetiskt talangbefriad, men det kan jag leva med. Jag försöker fortfarande lära mig spela gitarr, och jag har bestämt mig för att lära mig. Utöver de estetiska talangerna som jag inte har, så har jag dock rätt många sociala talanger och.... "mentala" (?) talanger - alltså jag har förmågan att kunna uttrycka mig nästan som jag vill i både text och tal. Jag vet inte vart jag ska söka mig för att använda mig av det.

En annan talang jag har är att jag har lätt att lära mig teoretiska saker. Det har jag haft med mig under hela min skolgång. Jag har blivit kallad pluggis i många år - men har aldrig sett mig själv som en pluggis och heller aldrig uppfyllt de "officiella" kriterierna för att passa in på den beskrivningen. Jag har bra minne på den fronten, men jag är helt befriad från förmåga att lära mig något inom naturkunskapens matematik. Jag har aldrig tyckt om matematik, jag har alltid haft a special thing för mer samhällsinriktade ämnen och språk. Kanske ska söka in på den yrkesbanan i framtiden efter att ha provat på olika saker? Time will tell.

Vad tycker du är vansinnigt?

Det är rätt lustigt hur olika personers åsikter speglar det vansinniga i olika händelser.

Vissa tycker att det är vansinnigt när troende, oberoende av vilken religion, demonstrerar för något de verkligen tror på - andra inte.

Vissa tycker att det är vansinnigt när en militärregim går in och skjuter högt aktade religiosa munkar - andra inte.

Vissa tycker att det är vansinnigt när ett land tar in invandrare som "förstör" landets kultur - andra inte.

Vissa tycker att det är vansinnigt när man måste betala 260 kronor för en operation - andra inte.

Vissa tycker att det är vansinnigt när bilen måste lämnas in på service redan efter 200 mil, när det står att första servicen ska vara på 300 mil - andra inte.

Vissa tycker att det är vansinnigt när man måste betala skatt för att åka in och ut ur stan - andra inte.


Jag tycker att det är vansinnigt att fotbollssupportrar inte kan bete sig som människor och gå på en match utan att slåss antingen efteråt eller innan - andra inte.

Jag tycker att det är vansinnigt att gamla människor dör på äldreboenden för att de anställda är hjärtlösa människor som låter en människa i sina sista år lida - andra inte.

Jag tycker att det är vansinnigt att folk röstar på främlingsfientliga partier, uppenbarligen inser de inte vad de banar väg för - andra inte.

Jag tycker att det är vansinnigt att polisen får så mycket skit från allmänheten för att de inte sköter sitt jobb,när det inte finns mer än runt 16.000 poliser i hela landet - andra inte.

Jag tycker att det är vansinnigt att vi i dagens moderna samhälle inte inser att upprustning av vapenarsenaler inte leder till något annat än konflikter - andra inte.

Jag tycker att det är vansinnigt att miljoner människor världen över svälter medan vi i den utvecklade västvärlden frossar - andra inte.

Jag tycker att det är vansinnigt att dagens sjukvård och det senaste seklets medicinska framsteg försvagar människan - andra inte.*

Jag tycker att det är vansinnigt att ungdomar går och skjuter ihjäl sina skolkamrater - andra inte.


Vad tycker du är vansinnigt? Gör du något åt det? Jag gör vad jag kan för att få den här dödsdömda människorasen att inse att något måste göras.


*Utveckling har sedan livets utbrott gått ut på att de sjuka, gamla och svaga slås ut. I dagens samhälle händer inte detta. Sjukvården ser till att de sjuka kan leva längre, att de sjukas gener kan spridas vidare och därmed möjliggöra människans successiva försvagning. Survival of the fittest - inte hos människan. Här kan de som inte har framgång hos tjejer gå till en spermabank och få sina gener förda vidare. Djuren har inte samma möjlighet, därför utvecklas de fortfarande. Människan evolveras inte - vi kommer sakta men säkert devolveras.

(Detta är inte någon speciell åsikt eller åskådning, det är bara fakta. Jag vill inte bli misstagen för någon dåre som tänker gå och skjuta de jag anser vara svaga och ovärdiga, det är bara sinnessjukt)

Saker på G

Nu har jag äntligen fått lite saker i rullning efter en rätt seg period bestående av träning och mental ro. På torsdag ska jag på anställningsintervju hos Svensk BevakningsTjänst, jag har tagit kontakt med hemvärnskontoret här och väntar på att det ska hända något. Kanske har jag äntligen något på G. Lagom vid min födelsedag och allt också. Perfa.

Snart 20

20 om fem dagar... hur känns det? Tja... inget speciellt. Man har enligt statistiken levt mer än 1/4 av sitt liv och har åstadkommit vad? Well... not much... sadly...

Bloggdesign|Dessan