I'm back

Nu är helgen snart förbi och jag är åter tillbaka i Norrort. Det känns på sätt och vis skönt att vara hemma, samtidigt som man kände ett visst vemod över att sticka ifrån folk igen. Vi kom till Örebro vid 19.30-tiden i fredags. Kom dit vi tydligen skulle sova vid 20 eller så. Därefter var det party-on. För somliga mer än andra.

Vi gick ut vid halv 12 eller så, och jag konstaterade efter en timme ute ungefär att musiken var askass och alldeles för hög, typiskt uteställen. Det finns dock undantag. Jag konstaterade också att jag inte hade så fruktansvärt jättekul, sådana ställen är inte riktigt min stil. Dock var det kul att umgås med sina gamla kamrater.

Vid 02 stängde stället och det var dags att knata hemåt. Säg att vi var tillbaka vid kvart i, då fortsatte festen. Jag räknar med att vi kom isäng klockan 06 ungefär. Jag lade mig i soffan och slappade, men utan att somna förrän allt hade tystnat en stund efter 06.

Igår lördag gick vi upp runt 12, drog en kebabtallrik på pizzerian runt hörnet och alla var skitsega hela dagen. På seneftermiddagen kom någon på att det var dags att börja dricka igen. So they did. Efter ett tag var det dags för ölspelet och efter ett tag med det blev det helt enkelt "sanning och konsekvens". Efter en inte allt för lång tid med det beslutade vi enhälligt att vi skulle gå till ett lugnare ställe med billigare dricka. Där trivdes jag mycket bättre och hade mycket roligare än på fredagsstället.

Det bevisade något för mig. Jag kan gärna gå ut med kompisar och sitta på ett lugnt ställe och bara snacka och ha kul, jag är inte den där partyprissen som ska upp och dansa och ha sig. That's just not me. En lugn krog eller krypin duger gott åt mig.

Kom isäng vid 06 imorse igen. Upp vid halv 11. Jag och två andra tog bussen som gick 12. And now I'm here. Jag känner mig lite trött, men inte på något anmärkningsvärt sätt bakfull med tanke på den rätt försiktiga mängd jag fick i mig. Det var helt lagom, precis sådär så att man bara mår bra och har kul, istället för att man börjar sluddra och raggla omkring.

Det som slog mig när jag träffade mina lumparpolare igen var hur naturligt det kändes. Det var inte alls som jag hade trott. Vissa hade jag inte träffat på fyra månader snart, och det var som efter en helg ungefär. Allting fanns kvar. Sättet man var mot varandra, hur man pratade osv. Allt var kvar. Ganska snabbt kom snacket om minnen, och vi konstaterade att vi aldrig någonsin kommer kunna ha en "get together" utan att minnena kommer som samtalsämne eftersom det är det enda vi verkligen har gemensamt. Det kändes vemodigt, som sagt, att sticka ifrån alla igen, men jag känner mig tryggare nu när jag vet hur känslan var efter den här tiden. Nästa gång kommer det nog vara ungefär likadant. Or so I hope.

Kort och gott hade jag jäkligt kul. Man insåg hur djupt vänskapen faktiskt sitter. Det är en speciell känsla. Helt klart.

Kommentarer
Postat av: Fia Lörnell ;)

Vad glad jag blir när jag läser detta! Det känns verkligen helt naturligt att träffas igen, hoppas det förblir så:)
Kram o puss på dig!

2008-02-11 @ 22:08:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Bloggdesign|Dessan