Jag blir så less

Idag har jag ingen klar bild över hur jag ska lägga upp detta inlägg. Jag försöker komma på något sätt att sätta ihop det så att det inte blir för hafsigt under tiden jag skriver. Går det så går det, annars är det inte mer med det.

I fredags fick jag en intressant kommentar på mitt inlägg om folk som går med byxorna alldeles för långt neddragna. Kommentaren berörde min fiktiva konversation med en fjortis, och löd
"OKEY GRANNIE!!!!! SCENARIOT LÅTER VERKLIGEN TROLIGT..... NOT!" I mitt stilla sinne undrar jag lite grann vem som skrev det, och vad personen ifråga menar med "grannie". Ska jag ta det som en förolämpning, en kommentar som anspelar på att jag skulle verka gammal? Med mina blott 20 år tycker jag inte att så är fallet. Vill du, Anonym, tycka att jag är gammal så är det fritt fram eftersom det är ett fritt land. I sure do not blame you.

Nu lämnar vi det och går raskt på nästa ämne. Jag fick för mig att jag skulle springa idag, så jag tog mod till mig och drog på mig de gamla joggingkläderna och begav mig mot Ensta. Nu kommer den intressanta biten, jag återkommer till själva löpningen en bit längre ner.

På väg till Ensta möter jag en "dam", som naturligtvis går på VÄNSTER sida - alltså rakt emot mig som faktiskt går på rätt sida gångvägen. Jag går så nära gräskanten jag kan och jag ser att "damen" inte tänker vika av sin noga planerade kurs. Jag bestämmer mig för att den här gången ska jag inte besegras av en envis bakåtsträvare, utan går med bestämda steg längs gräset på HÖGER sida.

Precis innan vi skulle frontalkrocka viker hon av de där precis nödvändiga två centimeterna för att hon precis ska gå in i mig och ändå kunna fortsätta utan att 1) avvika för mycket från kursen, och 2) utan att tappa allt för mycket fart. När hon precis har passerat mig hör jag att hon mumlar något som inte lät så värst snällt. Then I snapped. Jag vände mig om och tog några steg baklänges samtidigt som jag med precis lagom hög röst sade: "Det är högertrafik här". Jag fick inte mycket till respons, så jag vet inte om hon på grund av åldern inte hörde eller om hon helt enkelt valde att inte lyssna för hon tyckte att hon hade blivit förolämpad.

Jag har velat göra det så länge, säga just de orden. Det kändes nästan absurt bra att äntligen säga det. Det kändes som en lättnad att få det ur sig. Jag är nästan säker på att hon hörde, det krävs en stark vilja eller extremt dålig hörsel för att inte ha hört det.

Under min promenad till och från Ensta blev jag upprörd. Inte endast tack vare "damen" som krockade med mig, utan för det ofattbart sjuka faktum att alla uppskattningsvis 15 pensionärer jag såg gick på VÄNSTER sida på gångvägen! Jag kunde nästan inte tro att det var sant när jag såg det, gång på gång på gång. Jag var chockad. Det styrker min teori ytterligare, om ni minns den. Stuck in the past... poor people.

För att återgå till min joggingtur kanske... När jag började springa kändes det nästan läskigt bra. Jag tänkte ungefär: "Fan vad skönt, de gamla takterna sitter i fortfarande". Efter ungefär två, två och en halv kilometer blev jag bryskt motbevisad. Det var som att spurta rakt in i en betongvägg. Jag blev jättetrött och det gick jättesegt. Jag gav mig fan på att jag inte skulle stanna eller gå, utan fortsätta springa hela vägen. Envisheten vann och jag "sprang" de drygt fem kilometerna på ganska exakt 30 minuter. Det är långt ifrån mitt personbästa, nästan sex minuter sämre, men det är inte så konstigt med tanke på att man inte har sprungit sedan början på oktober.


Kommentarer
Postat av: Brewitza

Rent juridiskt har jag för mig att man får vandra precis hur man vill på en gångväg.. finns bara rekommendationer, å om jag inte minns helt åt hellskotta säger dom nog till å med att man borde gå på vänster av nån korkad jävla anledning. REVOLUTION I TELL YOU!

2008-01-30 @ 11:42:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Bloggdesign|Dessan