Nytt störningsmoment

Av namnet på adressen till bloggen kan utläsas att jag var irriterad mycket när jag skapade den. Det var många saker som störde mig. Som tur är verkar inte dessa irritationsmoment sina, utan snarare frodas de i min omgivning och bombarderar mig när jag är i närheten. Jag ska ta upp ett eller två sådana nu i början av inläggen, senare kommer lite mer positivt inriktat på något helt annat.

Störningsmoment 1:
Jag och Wille var på väg hem från träningen - kommer till det senare - och vi kom in på folk som har byxorna neddragna så minst halva arslet hänger ut på dem. Så vi diskuterade lite huruvida det faktiskt är snyggt. Vi kom fram till att det inte är det. Mitt resonemang löd ungefär: "Varför vill man gå runt och se dum ut, som att man inte kan klä sig ordentligt?" Jag kan fortfarande inte svara på den frågeställningen.

Jag lade upp ett intressant scenario som troligen skulle utspela sig om man konfronterade en fjortiskille som har megahäng på helt vanliga byxor. Jag kommer nu skriva som jag tror att fjortisen skulle svara, vilket bär mig emot något enormt, rent språkligt är det grov misshandel alternativt mord.

Jag: Du, ursäkta... en fråga bara: varför kan du inte dra upp byxorna, det ser för taskigt ut?
Fjortis: Öh, vaddå taskigt? Va snacka'ru om? De här e va som e inne nu jue!
Jag: Vad då, så du menar att det är inne att se dum och slikskig ut?
Fjortis: Ey, vaddå, kalla'ru mej dum eller? Kolla på'rej själv rå.
Jag: Jag ser normal ut, har byxorna där man ska ha dem och har kläder som passar.
Fjortis: Nä'ru, de där e fett ute fatta'ru vell, du kan jue inte knalla runt och se ut sådär.
Jag: Så du menar alltså att det är ute att se normal ut och inne att se dum ut, och låta arslet hänga ut?
Fjortis: Öh.. vaddå alla ser ut såhär jue, de e va som e inne jue!
Fjortisen tappar tålamodet och känner sig obekväm i situationen. Han går därifrån.

(Ovanstående konversation är helt fiktionell och saknar helt verklighetsbasering)

Det ser inte bra ut att gå runt med byxorna så. Det stör mig något grymt. Jag har skapat en grupp på Facebook där ni kan gå med och stödja mig i kampen mot fultrenden.

Störningsmoment 2:
Tuggljud. Du vet det där lite smaskande och slafsande ljudet som man helt enkelt inte kan göra sig av med som bildas när man tuggar? Jag hatar det. Vissa människor ger ifrån sig mer av det än andra, och ändå är det inte att smaska. Det bara blir när man tuggar, helt oundvikligt eftersom man har saliv i munnen och det blir lite slafsigt. Jag kan bara inte hjälpa att jag HATAR det ljudet och försöker tugga så "tyst" jag bara kan för att inte störa mig själv. Kanske ett tvångsbeteende, vem vet. Jag gillar det bara inte.

Folk som smackar när de tuggar t.ex. tuggummi stör mig också enormt. Det är inte svårt att bara tugga normalt med munnen stängd, men ändå ska de envisas med att visa omgivningen vilken färg och form det som tuggas har. STÄNG MUNNEN, TUGGA NORMALT!

D\Den här datorn\Temp\blogg.se=memo?a1\mickesirritationsmoment.blogg.se\Störningsmoment_avverkade.htm

Yes, yes, då över till lite gladare ting. Igår måndag hade jag den bästa träningsdagen på extremt länge. Allting kändes jättebra på gymmet och jag höjde mig i alla övningar utom en. Det kändes riktigt bra och jag presterade därefter. Överträffade mig själv och mådde kort och gott bra. Jag hoppas på en likadan dag imorgon.

Wille och jag gick på kickboxning idag. Nybörjarnas träning sådär på terminens andra dag, första passet för kickboxarna. Det var skönt att komma tillbaka och träna, men mycket jobbigare än jag ville minnas att det skulle vara. Jag har mig själv att skylla, bara gymmat och kört noll kondition sedan muck för snart fyra månader sedan. Jag vill komma igång igen. Verkligen. Hoppas på det snart.

Kommentarer
Postat av: Anonym

OKEY GRANNIE!!!!! SCENARIOT LÅTER VERKLIGEN TROLIGT..... NOT!

2008-01-25 @ 18:08:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Bloggdesign|Dessan