Micke sågar...

Jag överväger att börja med en ny inläggsserie. En serie där jag, inte helt olikt alla andra inlägg, sågar olika saker. Detta skulle möjliggöra för den enskilde läsaren att från start, endast genom rubriken, urskilja att jag kommer att såga någon eller något. Jag tror till och med att jag börjar min serie idag, här och nu. Det gör jag. Mycket nöje.

Micke sågar Håkan Hellström.

På väg hem från landet igår lyssnade vi på radio i bilen. När radiosporten blev påtagligt irriterande bytte jag kanal till P3, som för övrigt allt som oftast är en ganska bra kanal. Efter ett tag spelade de en låt som jag inte hade hört förut. Jag tyckte att "det är ju inte så farligt", det låter ganska bra faktiskt.

Då, som en blixt från en klar himmel eller en pungspark som bara precis träffar, började "sången". Min första reaktion var: "Det här låter som Håkan Hellström." Mycket riktigt var det just Håkan som skrålade på för fullt, helt utan skam i kroppen. Jag klarade inte av att lyssna på det så jag sänkte ljudet till låten var slut.

Frågan jag nu ställer mig, och jag hoppas faktiskt att jag trampar på en hel hög med tår nu, är följande:

Hur kan en människa som "sjunger" så otroligt, fasligt, sjukligt, omänskligt och fasansfullt gräsligt illa ha blivit så omåttligt populär?

Det är helt enkelt inte rimligt. Han har, om möjligt, ännu sämre sångröst än vad jag har. Han har långt många fler fans än vad jag har. Hur kan han ha fått dem på sin sida? Hur kan man lyssna på någon som står och skrålar på scen som om han vore döv? Hör han inte själv hur illa det låter?

Frågorna är många, svaren är få

Håkan Hellström lyssnar jag inte på

Vore det vi två

På en öde ö

Då skulle en av oss dö

På ett sätt eller ett annat

Jag hatar honom lik förbannat

Jag kan vara poetisk, bara jag vill.

Tänkare

Jag såg ett test när jag slösurfade på nätet där man kunde få sin personlighet bedömd av en mjukvara som gick igenom orden på ens hemsida. Jag lät då skriva in min blogg-URL och fick fram följande:


"TÄNKAREN


'Hmm... Det där skulle kunna bli riktigt intressant!'


De sanna tänkarna i ordets ursprungliga bemärkelse - ständigt sysselsatta med att studera, systematisera och bedöma idéer och möjligheter. Logisk analys av abstrakta idéer är mums för Tänkare! Särskilt de introverta Tänkarna kan ägna så mycket energi åt sina tankar att de helt glömmer bort både världen och den egna kroppen. De utåtriktade är ofta i full färd med att strukturera upp tillvaron eller andra människor istället. Tänkare är också ofta mycket intresserade av ord och språk - mästare på alfapet eller kunskapsspel. Och lika ofta riktigt jobbiga för andra genom att göra hårfin distinktioner mellan ord eller idéer.


Det som framförallt driver Tänkare är möjligheter - de kan därför ofta framstå som lite i det blå eller att tänka "för mycket". Vill du få en Tänkares uppmärksamhet - pröva "hmm... det här var verkligen ett klurigt problem.. eller har du nån smart lösning på det här problemet?."


Människor

Jag har ofta skrivit att jag funderar mycket på människor. Jag analyserar dem och förundras över vissa beteenden. En annan aspekt som jag faktiskt aldrig tidigare tagit upp på bloggen är hur lika eller olika människor kan vara.


Man kan träffa någon som kommer från en annan del av världen, som har haft helt andra förutsättningar och vuxit upp på ett helt annorlunda sätt gentemot en själv. Man kan upptäcka att man har extremt mycket gemensamt, och kanske till och med är lika som personer.


Man kan träffa någon som man har haft så nära som avlägset bekant, under uppväxten, senare i livet. Man har vuxit upp under helt identiska förutsättningar, med anomalin liggande i det respektive hemmet. Denna person kan man komma att upptäcka har helt andra värderingar och åsikter än en själv. Man har inget gemensamt längre och går inte jämt som personer.


Givetvis kan det vara åt andra hållet också, men jag belyser endast själva saken jag vill poängtera: att uppväxt och härkomst inte är avgörande för hur man går ihop som individer. Detta förbises allt för ofta, då just härkomst och uppväxt ofta är grund för förutfattade meningar.


Jag har träffat en person som har vuxit upp under för mig kanske inte helt främmande, men dock obekanta, förutsättningar. Hennes föräldrar tjänar bra, de bor i villa och hon har haft en trygg uppväxt.


Jag å andra sidan har inte världens högst avlönade föräldrar, vi bor i lägenhet och tidvis under min uppväxt har det varit riktigt trassligt ekonomiskt.


Detta till trots känner jag ändå att vi har mycket gemensamt, framförallt när det gäller åsikter och hur vi är som personer. Hon är smart och har, enligt mig, väldigt bra betyg; jag är inte allt för smart och hade inte lika bra betyg. Det spelar ingen roll. Går man jämt på individnivå betyder inte sådant någonting, det blir sekundärt.


Det jag menar är helt enkelt att vi människor ofta förblindas av samhällets sublima, och så välkända, normer. Trots att det ofta är helt omedvetet dömer vi ut människor som "kan tänkas" ha en annorlunda åskådning. Det tycker jag är fel. Jag vet att jag gör det jag med, men jag försöker kontrollera mig. Jag har lärt mig att inte döma folk, och jag bättrar mig varje dag. Jag önskar bara att alla kunde göra samma sak.


Den svenska modellen?

På väg hem från gymmet idag gick jag helt i min egen värld, utpumpad av träningen. Föga väntade jag mig att träffa någon jag känner, än mindre väntade jag mig att bli hälsad på av en helt främmande människa.


När jag gick längs Biblioteksgången hör jag plötsligt från en förbipasserande: "Hej" varpå jag, nästan chockartat vrider på huvudet och säger, lite tveksamt, hej till kvinnan. Efter det går jag och funderar: "Vem var det?", "Varför hälsade hon på mig?"


Efter ett tag övergav jag dessa funderingar och började istället fundera på varför jag reagerade som jag gjorde. Varför blev jag chockad och överraskad, för att sedan fundera på en massa varför? Kunde jag inte istället ha blivit glad åt det faktum att en främmande människa tog sig tid och ork att faktiskt hälsa på mig?


Detta fick mig att reflektera över människors beteende, framförallt svenskars mellanmänskliga relationer. Man betraktas nästan som en galning om man sätter sig bredvid någon på tåget eller bussen om det finns flera lediga platser runt omkring. Hälsar man på någon man inte känner, för att vara trevlig, får man oftast en extremt frågande blick och ett lågmält "...hej...?" tillbaka, eller så får man - alltså jag - en arg blick och uteblivande svar.


Varför är det såhär? De gånger jag har varit utomlands har jag inte upplevt samma sak. Är det så att svenskar är med restriktiva? Mer tillbakadragna? Är svenskar rädda för andra människor? Är det helt enkelt bara så att jag endast träffar avarter? Det kan inte vara så, jag utgår ifrån att fler märker detta.


Jag vet inte om mitt utseende är till min fördel när det gäller att träffa människor. Somliga har jättelätt att få kontakt med folk, helt främmande, bara sådär. Jag är inte sådan, först och främst för att jag inte är den typen - jag är blyg helt enkelt. Jag känner några stycken, främst en som jag tänker på nu, som säger att hon bara kan börja prata med en främmande människa och konversationen flyter på. Något liknande har jag själv aldrig upplevt.


Ju mer jag funderar, desto mer inser jag att jag när jag beskriver fenomenet och beklagar mig över det, att jag själv faller på beskrivningen. Jag brukar ganska sällan hälsa på främmande människor. Jag sätter mig helst på en tom sätesgrupp än att sätta mig bredvid någon. Har det med vår kultur att göra? Jag vet inte, men det är helt klart intressant.


Trött

Hela veckan har jag haft otroligt svårt att somna. Jag är vanligtvis den som lägger huvudet på kudden och somnar i stort sett omgående, men något har hänt. Min gissning: det är sommarlov.

Varenda kväll/natt har det dragit runt högljudda grupper utanför mitt fönster. Åldersspannet vet jag inget om eftersom jag inte har brytt mig om att se efter, men högljudda är de.

Som igår kväll; vid halv tolv drar det förbi ett gäng med vad som låter som ungar som studsar en basketboll samtidigt som de samtalar mycket högt. De drar ner till parkeringen och börjar bolla mot grovsophuset som står där. "Dunk, dunk, dunk". Höga rop och tillmälen hörs. Hur länge detta pågår vet jag inte, men det gör mig arg och det får mig inte direkt att somna snabbare.

Natten till igår drog det förbi ett gäng med killar och tjejer blandat. Dålig kombination när killarna anser att de måste vara tuffa inför tjejerna. Vad de gör vet jag inte, jag såg inte, men de är också högljudda, speciellt tjejerna. De skriker, flamsar och tramsar, skrattar och pladdrar. Visst verkar det som att de har kul. Good for them. Jag har inte kul när jag ligger i min säng och är jättetrött vid ett-tiden och lyssnar på dessa puckon.

Jag lägger allt ansvar på sommarlovet. Innan det började var det inte såhär. Visst har det till och från dragit förbi någon enstaka högljudd person, eller en bil som ska gasa fullt uppför backen, men de passerar ganska snabbt. Gängen är långsamma. Extremt långsamma och mer högljudda.

Hyfsen hos unga idag håller på att dö. Varför ska man vända på dygnet bara för att man är ledig? Jag var aldrig sådan och jag kommer antagligen inte att bli det heller. Vad skiljer mig från "de andra"? Jag anser att det visar på ett ganska stort mått av dålig självdisciplin om man inte kan hålla dygnsrytmen. Kan man inte göra det så kan man åtminstone vara tyst eller lågmäld.

Någon gång ibland måste man självklart få "vrida ur", men att göra det varenda kväll... det verkar bara dumt. Det finns faktiskt folk som vill sova på nätterna. Man tycker att dessa sömnmarodörer borde tänka till lite. Men det är klart; i dagsläget verkar det vara för mycket begärt av dagens unga.


Omåttligt förfärad

"Hej! jag tänkte passa på att fråga om du får betalt för din blogg? och isåfall, hur mycket?


Svar;
ja, det får jag och de varierar faktiskt ganska mycket.
"

Fråga och svar på Pexies blogg. Jag saknar helt ord. Jag kan inte.. jag vet inte vad jag ska skriva. När jag såg det blev jag helt mållös. Vem betalar för hennes blogg? Jag förstår självklart att hon "annonserar" för olika "modegrejer" som så många andra fjortisar, men kom igen. Innehållet i sig är inget jag ens skulle betala andra för att läsa. Mot betalning skulle jag kanske läsa, men det skulle gå emot mina principer. Nu läser jag endast för att försöka förstå och hitta lösningen på ett av vår tids största mysterier.


Språk

På väg till gymmet idag hörde jag något som fick mig att fundera, ordentligt. Det var när jag gick längs Biblioteksgången som jag såg två ungar, 10 - 12 år eller så. Den ena skulle hoppa med skateboarden ner för trapporna utanför polisen och tar sats. Något "går fel" på vägen och han avbryter och skriker: "Jävla hora, fan det blir alltid så!"

Helig ko, tänkte jag. Helig rök. Vad händer med våra unga? När jag var i den åldern visste jag inte ens att sådana ord existerade. Kanske, och det väldans kanske, kunde man yttra ett oskyldigt "fasen" på den tiden, men bara kanske.

Nu har våra unga inte bara alla moderna saker från födseln, de bombas dessutom med jättefula ord. Att höra så unga killar använda de orden smärtade mig. Jag försöker vårda mitt språk så gott jag kan när jag är bland folk. Jag lyckas bra med det och svär väldigt sällan när jag är ute. Hemma är en annan sak, lite ögontjänare är man, det får jag erkänna.

Jag vill att våra unga ska använda ett vanligt språk utan en massa obscena yttryck. Är det för mycket begärt?

Spam

Nu blir jag arg. Jag har fått spam i kommentarerna. Det får fan vara nog. Jag orkar inte med vissa dumma kommentarer, men det här tar fan priset. Ät min röv jävla skithögar som spammar mig. Gå och dö.

"And what you think about that While [url=http://electricss.100megsfree5.com/24/index.html]pride electric scooter[/url] so we mays gather this informations, done of it is associated
with you as ann individual. We use these [url=http://electricscooters.freetzi.com/15/index.html]charger electric scooter[/url] statistic to do improve your Web site, to monitor its
performances to make it for you and other visitors to use. If you have any questions [url=http://freescooter.awardspace.com/24/index.html]electric scooter[/url] about our Privacy Policy,
please do not [url=http://scuter.0catch.com/01/index.html]wholesale electric scooter[/url] hesitate to contact us with any questions or concerns.
While we [url=http://electric.2222mb.com/27/index.html]fast electric scooter[/url]
may gather
[url=http://scooters.freehosting300.com/12/index.html]electric schwinn scooter[/url] for more information about how
Google! uses this [url=http://elecr.1sweethost.com/14/index.html]electric extreme scooter[/url] information. Possible search for else, but here is here there is that it is
necessary,
[url=http://scuter.0catch.com/10/index.html]electric scooter scooter[/url] associated with you as an individual. We use these
statistics to improve our[url=http://scoo.servik.com/23/index.html]e100 electric scooter[/url] Web site, to monitor its performance, and to make it easier for
you and other
and remarkable facility.
What
your opinion?
I have posted several topics
on forums and how beneficial they are. [url=http://electric.2222mb.com/28/index.html]cheap fast electric scooter[/url] Forums are great in every way possible.
I have read it for about five years. Consequently, I urge newbies to
attend to the civil and"



"Ìåíò òîðìîçèò òà÷êó. Ïðîâåðÿåò òàì àïòå÷êó, îãíåòóøèòåëü - âñå íà ìåñòå.
Ìåíò ïîäóìàë è ñïðàøèâàåò:
- À ãåîðãèåâñêàÿ ëåíòî÷êà ïî÷åìó ê àíòåíå íå ïðèìîòàíà?

[url=http://big-tits-and-bras.big-tits-df.info]big tits and bras[/url] <a href="http://big-tits-and-bras.big-tits-df.info" >big tits and bras</a>
[url=http://big-tits-and-clits.big-tits-df.info]big tits and clits[/url] <a href="http://big-tits-and-clits.big-tits-df.info" >big tits and clits</a>
[url=http://big-tits-and-cunts.big-tits-df.info]big tits and cunts[/url] <a href="http://big-tits-and-cunts.big-tits-df.info" >big tits and cunts</a>
[url=http://big-tits-and-dicks.big-tits-df.info]big tits and dicks[/url] <a href="http://big-tits-and-dicks.big-tits-df.info" >big tits and dicks</a> "

Läskigt

När jag var ute och gick idag upplevde jag något utöver det vanliga. Det var när jag skulle gå över vägen vid Ensta. Jag gjorde som vanligt, såg att det inte kom några bilar, och halvchansade tack vare häcken som skymmer ganska mycket. Halvvägs över vägen kommer en bil farandes, snabbt. Det är med nöd och näppe jag undkommer. Jag trodde att jag skulle dö. Det kändes så overkligt.


Nej, riktigt så allvarligt var det inte. Faktum är att det inte ens är sant. Men nu har jag i alla fall din uppmärksamhet, tänker jag mig. Nog för att rubriken anspelar på något läskigt, som till exempel ovanstående scenario, men det är inte vad jag tänkte skriva om. Nej, istället är det något annat läskigt jag tänkte skriva om; getter.


När jag gick förbi Rönninge by första gången i år var det ganska varmt. Jag gick i kortbyxor bara, men det var ändå jättevarmt och solen stekte. Det var helt vindstilla. Jag går förbi själva byggnaderna och förbi hagarna.


När jag tror att jag är säker hör jag ett ljud bakom mig. "Mööööööööö...!" Det isade sig i mina ådror och jag fick gåshud. Jag vände mig om och möttes av en flock stirrande, döda ögon som sakta men metodiskt rörde sig emot mig. Återigen hörde jag "mööööööö", som denna gång besvarades av ledarens anhängare. Det var som kommandon som upprepades av stridsgruppen. Jag såg anfallet torna upp sig.


Djuren började springa mot mig, samtidigt som deras stridsvrål ljöd över ängen: "MÖÖÖÖÖÖ!" Jag såg deras döda, vidöppna ögon och det isade sig än mer i ådrorna. O...kej, tänkte jag och gick snabbt därifrån. Efter ett tag kände jag hur jag återfick värmen i kroppen och rädslan började lägga sig. Jag var i säkerhet.


Så illa som det framställs i texten är det kanske inte riktigt, men det är faktiskt så att getter låter läskigt och ser läskiga ut. Jag funderade på vilket djur som låter läskigast och kom faktiskt fram till just getter. De har jättestora, alltid vidöppna ögon med en liten, liten springa i. De låter som en zombie, nästan människolikt.


Det är sjukt. Jag är inte rädd för getter, fan, hur skulle det se ut? Men jag tycker att de är bra mycket mer skrämmande än spindlar, ormar, ödlor, maskar/larver, insekter och fåglar. En häst är inte speciellt läskig som sådan, det är mer det den kan göra som är läskigt. En ko är ganska oförarglig, man tänker inte direkt att en ko ska kuta efter en och ha ihjäl en. Kanske en tjur, men inte en ko.


Sammanfattningsvis kan jag bara ge ett tips: var misstänksam mot alla getter. De har något i görningen...


Uppmaning

Jag vill önska en trevlig midsommar. Simple as that. För att inte inlägget ska bli jättekort tänker jag fylla ut det med lite uppmaningar också.

Dricker du så drick måttligt.

Dricker du omåttligt så se till att inte göra något dumt.

Gör du ändå något dumt, slå inte polisen när de kommer.

Slår du ändå polisen, säg inte till dem att du såg på min blogg att du ska göra det.

Säger du ändå att du såg det på bloggen, säg inte vem jag är.

Avslöjar du ändå vem jag är så får jag ta den diskussionen med polisen när de kommer för att hämta mig.

Var trevliga mot varandra och hitta inte på några djävulskheter.

Bara ett par enkla uppmaningar. Följ dessa så blir midsommaraftonen jättebra, jag lovar.

Recognition

För en tid sedan skrev jag en insändare till lokaltidningen om den besvärliga trafiksituationen i korsningen Marknadsvägen/Bergtorpsvägen. För er som inte bor här säger inte det speciellt mycket, men det är enkelt löst; gå in på Eniro och kolla upp det.


Tiden gick och jag glömde bort att jag hade skrivit. Efter någon månad såg jag till min förvåning att min insändare blivit publicerad. Då min irritation hade lagt sig en aning som ett resultat av en något förbättrad trafiksituation späddes den på igen.


Jag hade väntat mig ett svar där någon kommenterade hur korkat det skulle vara med en gångbro alternativt en gångtunnel, om något svar alls. Istället, efter bara två veckor, kom följande:


"Svar på insändaren 'Vansinne med bevakat övergångsställe' 27 maj: Man kan bara hålla med Micke. Vi är många som reagerat på detta eftersom det handlar om ett väldigt flitigt använt övergångsställe. Ytterligare en aspekt är att det ligger så till att bilisterna som kommer från E18 är fullt upptagna med att läsa trafiken på väg in i rondellen och när de sedan kommit in är det rött vid övergångsstället. Resultatet blir att bilar blir stående inne i rondellen och ingen kommer någonstans.


Vid kontakt med tjänstemännen på kommunen fick jag veta att man på tjänstemannanivå insåg detta problem och begärde ett extra anslag om 10 miljoner för att bygga en gångtunnel under Bergtorpsvägen, men att politikerna avslog detta.


Ett dåligt beslut, att spendera stora belopp på vacker granit och annan dekoration istället för att se helheten.


Efter att Bergtorpsvägen grävs ned under järnvägen skulle vi kunna få ett riktigt bra flyt i trafiken. Nu blir det som att göra en artärrensning och sedan avsluta operationen med att dra åt en nylonlina runt artären."


Detta skrevs av Paul, ingen jag vet direkt vem det är, men skulle det hända att just denna Paul läser min blogg så tackar jag dig. Det visar att jag inte är den enda med denna åsikt.


När vi idag fick Täby Danderyd Tidning såg jag följande:


"Gör något åt kaoset vid Bergtorpsvägen


Ombyggnaden av Bergtorpsvägen är i full gång. Detta är ett stort och försenat projekt för bättre trafiksäkerhet och bättre miljö. Med tiden kommer det att bli bra. Men det finns också bekymmer. Framkomligheten i rondellen vid korsningen Bergtorpsvägen/Marknadsvägen är otillräcklig. Det beror inte bara på de arbeten som pågår.


En större orsak är det ljusförsedda övergångsstället som ligger väster om trafikplatsen. Om det är en enstaka övergång lite då och då fungerar det hyfsat.


Värre är det i högtrafik då rödljuset aktiveras nästan oavbrutet. Få fordon hinner passera och följden blir långa köer. Hela rondellen korkas igen. Ingen kommer någonstans.


Detta kan leda till att stressade trafikanter tänjer på trafikreglerna och kör mot rött med stora risker för gång- och cykeltrafikanter.


Går det att göra något åt problemet? Självklart och dessutom är det relativt enkelt. Svaret är en planfri korsning för gång- och cykeltrafikanter.


Ett alternativ är en gång- och cykelvägstunnel under Bergtorpsvägen. Detta föreslog folkpartiet redan vid framtagandet av den detalj- och arbetsplan som gäller för området. Vi fick dock inget gehör för vårt förslag i miljö- och byggnämnden där moderaterna redan förra mandatperioden hade egen majoritet. Det skulle bli för dyrt.


Vi ser nu resultatet av denna 'besparing'. Förutom den frustration det skapar bland alla bilister av att behöva sitta i onödigt långa köer är detta också en trafiksäkerhetsfråga. Risken för en allvarlig olycka på övergångsstället är uppenbar.


Den gång- och cykelvägstunnel som folkpartiet tidigare föreslagit måste byggas, gärna en bred och ljus tunnel. En annan möjlighet är en bro över Bergtorpsvägen för gång- och cykeltrafikanter.


Det är inte gratis, men helt nödvändigt."


Detta skrevs av Lars Andersson och Jan-Åke Willumsen, (fp) i stadsbyggnadsnämnden.


Kul att man får gehör från högre instanser. Det hade jag inte väntat mig.


FRA-lagen

Många blev säkert förvånade att höra att regeringen igår röstade igenom FRA-lagen. Det som inledningsvis förvånade mig var att förslaget faktiskt sågs över och reviderades, för att därefter komma upp till omröstning än en gång. Jag hade väntat mig att förslaget skulle gå igenom direkt, men tji fick jag.


Jag kan inte, med ärligheten i behåll, påstå att jag blev förvånad av valresultatet. För min del var det mer än väntat att regeringen skulle säga ja. Mitt förtroende får vår nuvarande statsledning har nått ett nytt lågvattenmärke.


I grunden finns det redan en typ av FRA-lag, nämligen signalspaning i etern. I praktiken innebär det att Försvarets RadioAnstalt får "spionera" på signaler som rör sig i luften; ljud- och bildsändningar - alltså TV och radio. Nu kan det knappast påstås vara speciellt avancerat att spionera på, säg, Sveriges Radios sändningar. Det är faktiskt bara att ratta in P3 så har man spionkoll.


Den nya lagen ger FRA rätt till, och jag citerar från SvD:


"signalspaning för försvarsunderrättelseändamål, oavsett om signalerna befinner sig i etern eller i tråd."


Kort och gott, FRA får avlyssna och kopiera information från våra telefonsamtal, våra mail och vårt dagliga Internetsurfande.


Däremot begränsas lagen av en del "restriktioner" som mest är till för det kosmetiska, det ska se bra ut helt enkelt. Faktum är att restriktionerna i sig inte innebär något direkt hinder för avlyssningen och signalspaningen.


Jag fortsätter att citera ur tidningen:


"Spaningen får bara riktas mot signaler som passerar Sveriges gränser."


Det känns väl betryggande? Speciellt när man betänker det faktum att större delen av vår Internettrafik gör just detta. Ofta är det något krångel med en mellanhandsserver och då blir man omdirigerad, på bråkdelen av en sekund, till en annan server som sedan skickar en vidare dit man egentligen vill. Alltså, oftare än vi tror går signalerna till en server utomlands, trots att vi surfar på "nationella" servrar.


Eller varför inte ta mail som exempel? Vi kanske vill skicka ett mail till en släkting eller bekant som befinner sig utomlands. Kanske vill man diskutera vad man tycker om någon terroristorganisation, och vips så fastnar mailet ännu hårdare i FRA:s nät.


"Två organ kontrollerar verksamheten: Försvarets underrättelsenämnd samt ett integritetsskyddsråd inom FRA."


Det betyder alltså att det måste tillsättas kontrollanter för att se till att befogenheterna inte överträds. Sänder inte det på något sätt signalen att förslaget inte är hållbart? Om man måste tillsätta en nämnd för att granska, som sedan själv ska bli granskad av ytterligare granskare, för mig låter det bara som panikåtgärder för att förslaget ska se bra ut.


Själv tycker jag att det finns två sidor av förslaget. Vi har en rätt så ojämn storleksfördelning när det gället de båda sidorna, men likväl finns det två sidor. Den ena är positiv, den andra är inte helt oväntat negativ.


Den positiva sidan säger att det är bra att man kan fånga upp e-post och telefonsamtal och därigenom avslöja elakingar innan de hinner göra dåliga saker.


Den negativa sidan säger att ovanstående är dåligt. Den menar att det är ett stort påhopp på den personliga integriteten, vilket jag fullt ut stöder. Det jag skickar i ett mail är inte avsett för någon annan att se. Det jag vill dela med mig av till allmänheten är det jag publicerar på bloggen.


Jag hade inte tänkt speciellt mycket innan, men nu tänker jag massor på det. Tänk så mycket en stor debatt kan åstadkomma.


Lurendrejare

Det finns flera företag som säljer saker på kredit, det hoppas jag att alla är medvetna om. Ett av dessa är L'EASY. Skitbra, kanske många tänker när de ser att man kan köpa på avbetalning - speciellt när det rör sig om 60 månader.


Det inte alla tänker på är att det innebär en viss merkostnad. Merkostnaden varierar en aning från produkt till produkt beroende på utgångspriset för just den specifika mojängen man köper, men extra får man betala oavsett.


Jag kan ge ett exempel:


PSP Spiderman med filmen Spiderman 3, och spelet med samma namn, kontantkostnad: 2 485 kronor. Med en avbetalningstid på 60 månader á 79 kronor/månad blir det en tilläggskostnad på 1 853 kronor, detta står tydligt i det mycket finstilta längst ner på ena sidan i uppslaget. Totalt blir kostnaden alltså, med lite hjälp av kalkylatorn, 4 311 kronor.


Föregående exempel var ganska lindrigt, jag tar ett mer extremt exempel:


Philips 42" platt-TV med en massa specifikationer som bara en elektroniknörd förstår, kontaktkostnad: 20 740 kronor. Avbetalningstid 60 månader á 579 kronor innebär 13 601 kronor extra. Totalt, återigen hjälper kalkylatorn mig, blir det 34 341 kronor. Har jag inte helt fel blir det ungefär 52,4 % mer att betala.


Det är i sig inget lurendrejeri eftersom det klart och tydligt framgår att det kostar extra, men det tål att tänkas på. Att köpa på kredit är precis vad som får en skuldsatt. Det låter bra, men i slutändan betalar man för 1½ sak istället för bara en.


Bara en heads up.


Tjäna pengar på bloggen?

Jag såg för bara några minuter sedan metrobloggen.se, en sida där man kan skapa en egen blogg och tjäna tre öre för varje unik sidvisning. Orka, tänkte jag, men gick med där ändå. Inte för att tjäna pengar, mina läsare känner mig förhoppningsvis bättre än så, utan för att värva läsare.

Jag skrev följande:

"I och med att detta är första inlägget på den för mig nya sidan metrobloggen.se så tänker jag hålla mig kort. Det jag skriver är helt egna åsikter vinklade på mitt individuella sätt och framförda på ett än mer individuellt sätt.


Jag skriver en annan blogg som jag har haft ungefär två år nu. Jag uppdaterar ganska frekvent men jag har inte speciellt många läsare. Jag är inte på denna sida för att tjäna pengar, utan för att dra läsare till min "riktiga" blogg. Det känns inte viktigt någonstans att tjäna pengar på skrivandet, det känns bara fel.


Jag vill helt enkelt bara att mitt skrivande ska nå ut till fler. Enkelt. Jag vet inte hur mycket jag kommer att skriva här, men jag fortsätter väl ett tag så får vi se.


Min andra blogg: http://mickesirritationsmoment.blogg.se


Mycket nöje i framtiden.
"

Min förhoppning är att jag ska få fler som läser. Det känns på något vis meningslöst när man har ett snitt på fem om dagen medan någon som skriver om helt galet tråkiga saker, och dessutom inte kan stava, har runt 5 000 om dagen. Det stör mig.

Jag ber inte om mycket, men jag hoppas. Någon som har tips på "marknadsföring"?


TRE (The Root of all Evil)

Mina promenader har bevisats vara inte bara planlösa, utan även upplysande. Jag har lärt mig något idag. Genom att egentligen inte vara ute efter svar har jag fått just det; svar. Svar på en av mina sedan länge obesvarade frågeställningar:


Vad är roten till all ondska?


Förhoppningsvis sitter läsaren nu och funderar på något slugt, till exempel orättvisor eller girighet. Good for you, men det är inte rätt på långa vägar. Självklart finns det en hel uppsjö av olika rötter till ondskan, men det finns en speciell, en "urrot" varifrån alla mindre rötter kommer. Mina mest trogna läsare har nog på känn vad som komma skall.


Många gånger under min tid som bloggare har jag tagit upp problemet med folk som inte vet hur man beter sig ibland folk. Många gånger har jag bara generaliserat, men ibland har jag utförligt beskrivit specifika grupper och hur dessa faktiskt beter sig.


Jag kan redan nu, innan jag ens har skrivit klart inlägget och hunnit posta det, känna hur spänningen stiger och hur det börjar krypa i läsaren av nyfikenhet.


Trumvirveln startar. "Roten... till all ondska... är..." Lång paus medan läsaren sitter och skriker, antingen rakt ut eller i tanken, vad just hon vill att "urroten" ska vara. "Roten till all ondska... efter ett enhälligt beslut från domarsidan (alltså jag för den som inte förstår det) är..." Trumvirveln slutar. "Pensionärer med barnvagnar!"


Applåder, applåder, buande och buande, läsaren förstår ingenting. Jag ska skingra en del av dimman som förmodligen ligger tung i läsarens huvud just nu.


Det finns ingen som kan ha undgått att pensionärer äger världen. Eller åtminstone så verkar en stor del av dem tro just det. Självklart kan man inte gå in i en gamling, hur skulle det se ut? Personen skulle säkert dö medan man själv skulle bli lynchad. Det är en dålig idé helt enkelt.


Självklart kan man inte gå in i världens andra härskare heller, barnvagnsmänniskorna. Alla förstår att det är besvärligt att gå slalom med en barnvagn, men det rättfärdigar inte majoritetens beteende.


Slå då ihop detta; envisa pensionärer med symbolen för världsherravälde - barnvagnen. Vad får man? Jo, kära läsare, man får roten till all ondska. Det är hur enkelt som helst att lösa världens alla problem, förbjud helt enkelt pensionärer att framföra barnvagn. Vill de gå med barnbarnet i vagn så får de göra det på inhägnat område eller ha en ickepensionär med sig. Det kan inte vara svårt, eller dyrt.


Vilka är med mig?


Tankelek

När jag blir trött har jag en tendens att bli kreativ. Jag börjar tänka. En annan kanske sitter och funderar på om det var i morgon det var lördag eller hur det nu var, men jag börjar leka med tankarna kring diverse saker. Ett exempel följer nedan.

I en irrationell värld är den rationelle Satans avkomma för de andra. Alla vet att en oförutsägbar människa är den mest förutsägbara; personen i fråga kommer utan tvekan att göra något oväntat och dessutom antagligen korkat. En rationell människa i en irrationell folkmassa är oberäknelig just eftersom man väntar sig dumma saker från alla.

Är det kanske därför folk stirrar på mig? Jag anser att jag är bland det unika antalet människor som är rationell i en folkmassa, men det måste betyda att jag ur andras synvinkel är den mest oberäkneliga människan i närheten.

Betyder det att jag tänker ändra på mig? Nä, inte en chans. Varför ska jag ändra mig till det sämre? En hel värld med oförutsägbara människor skulle inte fungera. En värld med helt förutsägbara människor skulle kanske inte heller fungera, men det skulle nog hålla längre.

Min rationalitet kommer, nästan utan tvekan, att bli mitt fall.

Min högsta önskan

Som läget ser ut just nu finns det i stort sett bara en enda sak jag önskar. Om du tänker dig in i min situation, en trogen läsare vet att jag många gånger har tagit upp just detta ämne.

Fred på jorden? Visst skulle det inte vara helt fel med lite fred, men det är inte vad jag tänker på.

Lycka och välgång i livet? Vem skulle tacka nej till det? Jag gör inte det i och med detta, men det är inte vad jag tänkte på.

Obegränsat med pengar? Sjukt kul i början kanske, men när man har skaffat allt man kan tänkas vilja ha då, vad händer då? Inte min tanke i detta fall.

Tillfredsställelse närhelst jag önskar? Dumt att säga nej till det, men det är inte heller min tanke.

Jag ska inte hålla läsaren på halster, eller vad fasen det nu heter, nej det jag tänker på är helt enkelt följande:

Jag vill, om så bara för en endaste gång, kunna se mig själv från en annan människas perspektiv. En helt okänd människa, någon som jag aldrig träffat. Jag vill se mig själv utifrån den människans perspektiv då vi möts på gångvägen och se vad fasen det är som gör mig till ögongodis. Vad är det med mig som gör att folk tittar snett på mig?

Om så för en enda gång så är det min högsta önskan just nu. Jag vill inte önska att folk bara kunde sluta agera på det sättet, frågan skulle fortfarande finnas kvar hos mig. Jag vill veta vad det är som frambringar detta beteende, så att jag kanske kan ändra på mig själv så till den grad att folk slutar stirra. Det har börjat beröra mig nu, just eftersom det aldrig tar slut. Jag trodde inte att det skulle kunna gå så långt, men fan vet att det börjar närma sig.

Varför? (Igen)

Den grammatiska misshandeln tar aldrig slut. Språket idag kastas hit och dit, det missbrukas och skändas om och om igen. Det allra tydligaste exemplet är folks bloggar. Jag har börjat överväga att sluta läsa andra bloggar, bara för att språket är under all kritik.

Jag är väl medveten om att en blogg är som en nätbaserad dagbok, alltså är det fritt att skriva som man vill. Varför vill man skriva fel? Varför skriver man medvetet något som både ser fel ut och låter helt fel? Varför vill man skriva i "talspråk"? Varför?

Jag har flera exempel, och det är egentligen inte bara sjävla misshandeln av de individuella orden som stör mig, utan även misshandeln av meningsuppbyggnad och grammatik.

"Vell", eller "väll" istället för "väl". Finns det någon människa som tycker att det ser rätt ut att skriva "vell"?

"Jue", eller som jag såg någonstans; "jueh" istället för "ju", som i sig är ett dumt ord. Till att börja med så säger man inte "jue", det både ser fel ut och låter fel. Lik förbannat envisas dessa förhatliga fjortisar med att skriva så.

"Dej/mej" istället för "dig/mig". Tar det längre tid att skriva "dig" än "dej"? Snarare tvärt om, eller hur? Varför? Eftersom vi vet att det ska vara "dig"! Enkelt, så varför envisas de?

"Dom" istället för "de/dem". Jag förstår att folk har svårt att veta när det ska vara "de" eller "dem", men att använda "dom" är bara jättefel. Under hela min skoltid har jag sett "dom" i texter som lämnats in till läraren. Vad är problemet? Lära sig, kanske? Men lär bättre då.

Jag kan dra exemplen till världens ände känns det som, det tar aldrig slut. Frågan jag aldrig slutar ställa mig är "varför?". Jag skrev ett inlägg om ordet "varför" för ett tag sedan. Det var intressant, kolla gärna upp det. Det ska jag göra.

Vart ska man vända sig för att få ordning på den språkliga misshandeln? This has got to stop!


Människor

Jag var jättetrött. Nu är jag jättepigg. Anledningen är enkel. Jag har precis duschat. Men det var inte vilken dusch som helst. Nej, förstår du, vi hade inget varmvatten. Jag sträckte in benet för att kliva in i duschen och kände att det var jättekallt. "Jag borstar tänderna först" tänkte jag.


När jag hade borstat tänderna vred jag på duschen igen, men med samma resultat. Jag funderade en stund, men kom ganska snabbt fram till att jag inte kunde gå och lägga mig svettig och äcklig. Så jag klev in i duschen med inställningen att "det är inte värre än isvaken". Mycket riktigt, det var det inte heller. Men fan, kallt var det ändå. Tror det var min snabbaste dusch på riktigt länge.


Nu är jag alltså jättepigg. Jag kommer inte att kunna somna innan jag har fått skriva av mig lite. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska skriva om, så jag kör på spontanitet från och med nu.


För ett tag sedan, om det till och med var igår, skrev jag om att det är kul att analysera språket. Jag har inte ändrat mig, men jag tycker att det är kul att analysera människor också. Framförallt är det kul att se på människors beteende. Kanske skulle man satsa på att bli beteendevetande språkforskare.


Det spelar ingen roll vart man går, var i världen man är eller i vilket sammanhang; folkmassor är kaos. En folkmassa är som en organism, en enhet, och agerar därefter. Den har möjligheten att dela på sig för att göra mer skada. Folkmassan är korkad, riktigt korkad. Om det så är upplopp, lugnt utsläpp från en fotbollsmatch eller julhandel i ett köpcentrum så är folkmassan lik förbannat korkad.


I folkmassan finns det oftast en stor andel idioter som liksom spär på det där måttet av "korkad" hos folkmassan, men ger störst verkan på individnivå. Gång på gång stöter jag på dessa idioter. De är säkert inte intellektuellt korkade, men de vet i alla fall inte hur man beter sig bland folk.


Vem som helst, tycker man, inser att det är dumt att stanna mitt i steget mitt i det trängsta stället i hela köpcentrumet. Vad händer? Alltid när jag går där utsätts jag för denna händelsekedja: jag kommer in genom entrén och går rakt fram, där går en person som måste ta upp något ur fickan eller liknande och måste stanna. Mitt i vägen, precis så att alla måste stanna.


Någon måste känna igen det. Nej, fel; alla måste känna igen det. Sedan så har vi en annan kategori. De människor som inte kan gå rakt. De ska gå hit, och sen dit för att sedan gå tillbaka igen. Precis när man ska gå förbi på höger sida så får de för sig att de ska göra en snäv hägersväng. Snabb på att reagera som man är så växlar man över till vänster sida, men virrig som personen framför är får denne nu för sig att det kanske var åt vänster denne skulle ändå, och viker av rakt åt vänster istället. Detta resulterar allt som oftast i att man krockar. Krockar jag med någon och det inte är mitt fel så blir jag irriterad.


Jag tycker att jag beter mig "som man ska" när jag är bland folk. Jag agerar rationellt, fullt förutsägbart. Innebär detta att jag är satans oförutsägbar eftersom alla andra är grymt förutsägbara? Jag vet ju att de kommer att hitta på något, bara inte vad. Jag kan inte vara den enda som upplever detta och tänker på detta sätt. Det är bara inte möjligt.


Tur

På väderprognosen nyss kunde man höra meteorologen säga att det märks att det är lågtryck för "temperaturerna sjunker nedåt".

Tur, tänkte jag. Vilken tur att inte temperaturerna sjunker uppåt. Det skulle liksom rubba vår uppfattning om prepositioner en aning. "På" skulle inte betyda "på ovansidan" längre, eller?

Vårt språk och konspiratoriska tankar

Att begrunda sig över vårt språk kan på många sätt vara både inspirerande och fascinerande såväl som motsägelsefullt och frustrerande. Jag tycker dock att det är intressant att se tillbaka på ords ursprung, varför de har sin betydelse, varifrån de kommer och varför de ser ut som de gör.

Något man kan fundera på är varför vissa ord uttalas så som de gör, när de stavas på ett sätt som bestrider uttalet. Jag har funderat på ordet "ugn", som exempel. För den som inte vet så uttalas ugn som "ungn". "Vagn" är ett liknande exempel, det uttalas som "vangn".

Varför är det så? Vi har "tvinga" och "tvungna", där det senare uttalas som det stavas men låter likadant som "ugn" och "vagn". Varför stavas det inte "tvugna"? Det ser fel ut. Men det beror på att vi har lärt oss att det inte är rätt, det är så vi fungerar. Ingen säger att man har köpt en ny U-G-N eller en ny V-A-G-N så som det stavas. Det låter absurt eftersom vi vet att det är fel. Våra lärare, våra föräldrar och böcker bombar oss under vår uppväxt med vad som är rätt och fel.

Ska man vara krass kan man säga att det är propaganda. Vem vet egentligen vad som är rätt? Utan att bli konspiratorisk kan tilläggas att vi omöjligt kan veta vad som egentligen är sant utan att se med egna ögon. Språket är i och för sig svårt att leka revisionist med, men man kan applicera min tankegång på ett annat ämne; historia.

Hur ska vi kunna veta att det och det hände då och då? Enkelt, det står i böckerna, det finns gamla dokument och målningar. Byggnader har rests som minne för vissa händelser och monument står resta här och där. Är det en garanti? Har du hört talas om Konspiration -58? De påstår att fotbolls-VM 1958 aldrig hölls i Göteborg, utan i USA. De menar att det finns så mycket bevis för det, solens vinkel till exempel. Jag har aldrig granskat det närmare, men jag hoppas att läsaren förstår min parallell.

Teoretiska ämnen är mycket lätta att luras i. En lärare ska inte ljuga för eleverna, det finns inte. Tänk dig att din lågstadielärare pumpade dig full med felaktig propaganda, tillsammans med hela din generation. Vilken masseffekt det skulle ha.

Nu börjar jag spåra ur och bli allt för konspiratorisk, så jag avslutar innan jag trampar någon på tårna igen. Men det är förstås inte mitt problem, jag tvingar ingen att läsa. Jag avsäger mig allt ansvar för läsaren, blir du stött så är det så. Ge mig en vettig kommentar så kan vi tala om det.


The Art of War

"If you know the enemy and know yourself, you need not fear the result of 100 battles. If you know yourself but not the enemy, for every victory gained you will also suffer a defeat. If you know neither the enemy or yourself, you will succumb to every battle."

            - Sun Zi (Ch.)

Stämmer

Jag såg en tröja på vilken det stod en riktigt bra sak idag.

"Some people are alive simply because it's illegal to kill them."

Det återspeglar ungefär vad jag skrev om igår. Fick mig att le.

Jag orkar inte hitta på en rubrik till inlägget, så detta är resultatet...

Sakerna jag ser utomhus som stör mig verkar öka exponentiellt i förhållande till min vistelse utomhus i tid räknad. I allt större utsträckning ser jag saker som får mig att lika exponentiellt tappa förhoppningarna för mänskligheten.

Ibland undrar jag varför en så korkad ras som människan egentligen finns över huvudtaget. Ibland är det deprimerande att se hur folk beter sig. Ibland skäms jag för mänskligheten. Trafiken är ett ställe där de mest vanvettigt korkade människor vistas. Ofta ställer jag mig frågan om somliga verkligen har körkort, eller om de har klippt ut en bit kartong och klistrat på ett foto på.

Ibland fantiserar jag. Det händer att jag föreställer mig scenariot där det är tillåtet att skjuta dumma människor. Inte nödvändigtvis människor som är intellektuellt behindrade, men folk som helt enkelt beter sig på ett osmidigt och, därigenom för andra, obstruerande sätt. Undrar hur många man skulle få se upp för, som vill skjuta en då?


Motverkande krafter

Jag sprang idag, Eller snarare försökte springa. Jag kände direkt när jag klev utanför porten att det skulle bli tungt. Värmen var enorm.

DIrekt när jag började springa kände jag att något inte var som det skulle, det kändes konstigt i magen. Detta försvann efter ett par hundra meter, men återkom efter någon kilometer. Strax därefter började det strama i vänster hälsena.

Värmen var riktigt jobbig och jag svettades ganska ymnigt. Efter ungefär tre kilometer hade jag så ont i magen att jag inte kunde fortsätta springa. Dessutom snurrade det i huvudet av värmen och vätskebrist. Jag vände och gick tillbaka.

Under promenaden tillbaka högg det till flertalet gånger i magen. Det högg till så pass mycket att jag reflexmässigt vred mig av smärta, vilket inte är något jag brukar göra.

På väg tillbaka höll jag även på att trampa på en äsping, en huggormsunge. Det hade varit extremt jobbigt att trampa på den eftersom de är giftigare än fullvuxna huggormar.

Efter lite vila och vatten i Ensta Krog kändes det bättre och jag gick hem igen, utan tröja. Jag mötte en pappa och hans son, och sonen stirrade rakt in i magen på mig. Jag var chockad. Det såg ut som att han tänkte "Vilken djup navel han har, undrar om man kan drunka i den..." I sure hope he didn't think that, men det såg så ut.

Nu känner jag mig bättre i magen. Oklart vad det berodde på.

Fotgängare

Dagen har knappt börjat och redan har jag sett exempel på det oförlåtliga, förkastliga beteende som utspelar sig vid många av våra bevakade övergångsställen. Jag vet att åtminstone en person vet precis vad jag menar i detta nu.


Självfallet talar jag om det faktum att fotgängare tror att de äger världen. De äger allt och alla, speciellt när fotgängarnas kurs kolliderar med fordonstrafiken. Någon kom på att det skulle införas lagstiftad väjningsplikt mot fotgängare. Skitbra, tänkte alla gående och slutade att se sig för innan de gick över vägen.


Detta medför två olika problem, men med samma grund. Folk blir påkörda. Bilister hatar, och jag betonar "hatar", att stanna för gående - speciellt gamla och barn. De vill inget annat än att hinna förbi övergångsstället innan de gående kliver rätt ut. Allt som oftast resulterar detta i att fotgängaren blir irriterad. En irriterad fotgängare som vill gå över vägen, tillsammans med ett gäng mycket irriterade bilförare är ingen bra kombination alls. Efter att detta har hänt gång på gång händer något i huvudet på fotgängaren. Fotgängaren tar det kloka beslutet att hävda suveränitet med stöd av "Zebralagen" och kilar rakt ut i vägen. Antingen smäller det eller så blir det tvärbroms.


Med bevakade övergångsställen är det ungefär samma sak, men liksom tvärt om. Jag som gående hatar att trycka på knappen och stoppa trafiken. 99 % av alla gånger jag går över vägen går jag mot röd gubbe. Oftast finner jag att det är fullständigt onödigt att trycka på knappen, och är det tryckt när jag kommer fram så väntar jag med att gå till det har blivit grön gubbe, så att inte bilisterna har stått och väntat i onödan.


Beteendet jag förkastar är att inte se om det kommer bilar, trycka på knappen och gå över en tom gata, bara för att bilar som kommer efter att man har kommit över gatan ska behöva stanna för ingenting. Grönt för de gående blir det först när de har kommit över vägen. Där står bilisten och kokar. Utsläpp, utsläpp. Man kan knappast påstå att det är miljövänligt.


Man tycker att sunt förnuft borde råda även för fotgängare. Sunt förnuft som jag anser att jag brukar använda mig utav. Tryck inte på knappen om det inte behövs! Trycker man ändå på knappen trots att det inte behövs kan man åtminstone vara hederlig nog att ta sig de där extra sekunderna och vänta på grönt. Det kan inte vara så svårt, och det kan inte bara vara jag som tänker så?


Insikt

Jag har, efter mycket övervägande och tänkande, kommit på varför folk ser på mig så förnöjt när jag är ute och går, framförallt när jag är topless. I efterhand är det hela mycket enkelt och jag blir nästan arg på mig själv för att jag inte tänkte på det tidigare.

Folket som jag möter tänker antingen "Shit, vilken självkänsla killen har, som trots att han är så blek går med bar överkropp! Det vill jag också kunna...", eller så tänker de "Wow, vilken kropp han har, så vill jag också se ut!"

Jag tror inte att jag behöver förklara, men för säkerhets skull gör jag det ändå. Endast en person kommer att förstå EXAKT vad jag menar, men många kan nog relatera till det.

Folk kollar. De liksom tittar med ögonen, utan att vrida huvudet, men nog så mycket att det syns oerhört tydligt. Jag tänker alltid "Du har inte solglasögon på dig" eller "I see you", men säger aldrig något. Idag sögs folks blickar ner mot bröstet och magen på mig. Folks blickar fixerades på min bröstkorg som vore jag en attraktiv och dessutom halvnaken tjej med stora bröst.

Now I know how they must feel. Saken är den att folk verkar tro att jag inte ser. Bara för att jag tittar rakt fram betyder inte det att mitt synfält är begränsat till de 3 grader som utgör "fokusfältet". Det finns något som heter periferi.

En parallell jag kan dra, beteendemässigt, är mannen i tunneln som jag beskrev för ett par månader sedan. Känner läsaren sig ambitiös är det bara att leta upp inlägget. Jag kommer inte ihåg vad det heter, så lycka till.

För övrigt träffade jag en lärare från gymnasiet idag. Det känns helt sjukt att det har gått över två år sedan studenten. Ändå kände jag direkt när jag såg honom att jag visste vem det var. Vissa människor lämnar spår. De positiva spåren bär man med sig länge, kanske längst - i alla fall jag.

För att avslutningsvis bli lite blödig kan nämnas att livet är vad man gör det till. Ens situation kan ändras oerhört mycket bara genom att öppna sinnena och ta in intrycken på rätt sätt. Att träffa nya människor kan leda till oanade positiva slutprodukter. Att sitta och tycka synd om sig själv och tro att folk automatiskt ska komma till en fungerar inte, tro mig; är det någon som vet det så är det jag.

Ta chansen. Do it!

Vad betyder?

Jag vill varna läsaren för att detta inlägg är kontroversiellt. Det liknar förmodligen ingenting jag har skrivit tidigare, utan det är endast ett experiment för att se vad min fantasi kan ge upphov till. Nu kanske du efter att du har läst sitter och tänker "Shit, vilken sjuk fantasi den här killen har..."? Om så är fallet, gå och dö. Jag har inte sjuk fantasi, egentligen. Tanken var bara att starta från något absurt och se hur långt det kunde gå. Jag valde att avrunda långt innan jag egentligen hade för avsikt att vara klar.



Jag promenerar. Solen steker och det är inte ett moln på himlen. Bredvid mig susar bilarna förbi på vägen och framför mig på gångvägen cyklar ett litet barn, ganska ostadigt, bredvid sin mamma. Längre fram på vägen ser jag en bil, till synes utom kontroll.


Vägbanan befinner sig något högre än gångvägen, inte mer än kanske en halvmeter. Bilen dundrar genom rondellen och tappar greppet. Jag ser hur den först sladdar in i mittrefugen för att sedan studsa mot gångbanan. Bilen kanar mot mamman och barnet som nu har stannat för att barnets skosnören ska knytas. Jag skriker åt dem. Bilen kanar över gräsmattan och träffar mamman och barnet med full kraft.


Jag vaknar.


Jag ser mig osäkert omkring i rummet och känner hur svetten rinner i pannan. Värmen i rummet och under täcket är olidlig. Jag kryper mot stegen på loftsängen och börjar klättra ner. Mina fötter är hala av svett och jag slinter med foten. Jag faller. Precis när jag ska slå i golvet stannar allt upp. Jag ser mig omkring och inser att jag svävar. Jag kan inte röra mig annat än ögonen. Halvt panikslagen försöker jag röra mig, men upptäcker istället att jag inte kan andas längre.


Mitt synfält börjar begränsas av syrebristen. Jag känner hur paniken kommer och desperat försöker jag slita mig loss från det som håller mig, men utan resultat. Sakta men säkert inser jag att det är slut. Jag underkastar mig den nära förestående döden och ger upp. Det börjar snurra. Jag sluter ögonen och somnar in.


Jag vaknar snabbt igen och sätter mig upp i sängen, utan tanke på att taket är alldeles för nära. Jag slår i huvudet. Arg och frustrerad, samtidigt som jag är desorienterad, börjar jag klättra ner för stegen igen. Jag går till fönstret och tittar ut. Det är cirkus på gatan. Det står tält utanför och hästar och elefanter springer lösa. En apa smäller emot fönstret och skriker på mig. Jag tappar nästan andan av rädsla för en sekund.


Jag backar från fönstret och tittar på apan som skriker åt mig. Jag tar sats. Ut genom fönstret flyger jag och slår bort apan. Jag landar och gör en actionlandning á là Hollywoodfilm. Jag hoppar upp på första bästa elefant och vi flyger iväg. Likt Dumbo drar vi upp i molnen. Jag ser ner på människorna som ser ut som myror långt där nere. Jag vill stampa på dem. Jag hoppar av Dumbo. Jag faller.


Nu upptäcker jag att det inte är jag som faller. Jag står still och kan spatsera i luften, fram och tillbaka, medan marken sakta och metodiskt stiger till min nivå. Jag "landar" på världens högsta byggnad och världens alla människor bugar inför mig. Jag utropar mitt kejsardöme och styr med stor ambition.


Jag vaknar. Känslan av tillfredställelse är enorm. Jag tar en skål med flingor och mjölk, sätter mig på balkongen och njuter av den underbara morgonen.



Varför drömmer jag det här?


- För att duuu ska dricka en ekologisk kaffeeee, gjort på nymalda bönoooooor, på McDonaaaaaaaald's!


Saknad

Jag satt precis och tittade på bilder från lumpen på Facebook. Jag trodde helt ärligt att jag hade börjat lägga det bakom mig, men bilderna motbevisade min tes. Jag kände saknaden, jag kände hur mycket människorna betydde för mig. Framförallt så kunde jag känna den speciella sammanhållningen, kärleken, gemenskapen, banden, you name it.

Jag inser att lumpen är något jag aldrig kommer att glömma. Jag inser hur mycket jag fortfarande saknar det. Jag kände faktiskt den där ökända klumpen i halsen igen. Senast den  kändes var muckdagen. Snart är det nio månader sedan. Tiden går sjukt fort. Snart är det två år sedan inryck.

Hur fort tiden än går så kommer intrycken av alla händelser och minnena av alla människor aldrig att lämna mig. Något så speciellt, något så erfarenhetsmässigt i hästväg är ingenting man bara glömmer och aldrig tänker på.

Det kommer att komma stunder under resten av mitt liv då jag ser tillbaka på mitt liv och saknar lumpen. Namnen finns kvar, på bassarna och befälen.

Den dag minnena dör är den dag då jag dör; kanske i morgon, kanske om 100 år. Vem vet. Det enda säkra är att de alltid kommer att vandra med mig.

Känslor

Jag brukar inte ägna mig åt ego-centrerade inlägg, men detta kommer att bli just ett sådant. Det kommer endast att handla om mig, ingen annan, och det kommer att vara fullproppat med mina känslor och tankar. Ingenting som rör någon annan kommer att finnas med, utan det är endast känslor som läsaren kan relatera till genom att ha upplevt samma sak. De få inlägg som är upplagda på detta sätt är... svåra att skriva. När det rör tankar om händelser är det hur enkelt som helst att skriva, men så fort det rör mig själv får jag svårt att hitta formuleringar. Jag försöker att inte tänka, men det resulterar i att det blir ett avbrott.


Jag gissar att läsaren vid det här laget har intalat sig att jag kommer att skriva om mitt känsloliv eller något annat blödigt. Faktum är att det är delvis sant. Det rör inte direkt mina mentala känslor, utan det återspeglar snarare de fysiska känslorna. Och nej, det är ingenting sexuellt, så du som känner dig ointresserad nu kan jag hänvisa till någon annans blogg eller hemsida.


Jag har ganska nyligen kommit hem efter en joggingtur i Ensta. Jag gick ut med intentionen att springa en halvmil. När jag kommit till Ensta och iordningställt mig själv så till den grad att jag var klar att starta tänkte jag: "Äh, fan jag provar milen istället!". Det  lät som en jättebra idé till en början, och efter ett tag kändes det till och med som en riktigt bra idé. Vad jag inte hade räknat med var att jag skulle få en massa sällskap, framförallt inte av majorer (eller "stora" om du så vill).


Jag hade ingen tanke på att faktiskt klara av spåret i värmen, speciellt inte med tanke på att det var årets första försök på milen. Den första majoren som kom att följa med mig var major hybris. Efter att jag känt en diskret tempoökning slog jag ner honom och sänkte tempot till något som nu var ett rimligt tempo.


Näst efter hybrisen kom major heat. Värmen var ohygglig. Jag kan inte tänka mig hur det måste ha varit att springa Stockholm Marathon i lördags. Då var det asvarmt och dessutom springer de den fyrdubbla sträckan jag sprang idag. Hur som helst drog jag av mig tröjan och sprang i stort sett hela spåret med bar överkropp. Folket jag mötte såg på mig med ett tillfredställt ansiktsuttryck, så nu behöver jag läsarens hjälp. Berodde det på att jag är så oerhört snygg och vältränad, eller berodde det på att jag är vad en del skulle kalla lite blek? Jag väljer att tro på alternativ ett, men det är egentligen bara ni som sett mig i bar överkropp den senaste tiden som kan svara på frågan. Go ahead, ge mig ett svar.


Jag väljer bort att skriva om allt sällskap jag hade... jag kan nämna alla majorer, men jag låter läsarens fantasi ge utlopp för den egna bilden av vad respektive major gjorde med mig.


Major pain. Major thirst. Major pain igen. Major fatigue. Major will. Major satisfaction.


När det var tre kilometer kvar kände jag mig som att jag precis hade börjat springa. Min kropp sa åt mig att öka, men hjärnan sa nej, ty den visste vad som väntade. Mycket riktigt, i enlighet med hjärnans beräkning, kände jag mig full av energi ända fram till den inte alls branta men ack så långa och sega Mördarbacken. Halvvägs uppför backen kände jag hur mjölksyran kom. När jag äntligen hade besegrat monstret var jag så gott som helt slut. Jag tog ett par djupa, kontrollerade andetag och äntrade spårets sista kilometer.


Som väntat kom den så kallade "andra andningen" precis där den brukar. Som situationen såg ut var jag inte fullt så trött där som jag brukar vara, vilket medförde att jag kände mig ännu piggare efter andra andningen än normalt sett. Skitbra, tänkte jag, nu ökar jag. Och ökade gjorde jag. Det kändes riktigt bra och till slut nådde jag spårets sista stora utmaning; den branta och väldigt moraldödande avslutande uppförsbacken. Som vanligt ökade jag ytterligare där, och orkade ge järnet hela vägen uppför backen och även efteråt. I backen sögs den sista autonoma orken ur mig, och jag bytte "mode" och gick över till den viljestyrda orken. Viljan gjorde att jag ökade det där lilla extra på slutet och på upploppet var det full fräs.


Väl i mål ville jag bara dö. Jag hade håll av aldrig skådat slag och mina ben bultade som aldrig förr. Fötterna kändes som om de brann och svetten sprutade åt alla håll. Jag stapplade till omklädningsrummet och sörplade i mig lite vatten. Klockan visade 56 minuter. Helt okej tänkte jag och gick hem.


När jag kollade igenom mina tidigare resultat insåg jag att det inte bara var okej, det var till och med riktigt bra. Mitt personbästa ligger på höga 54 minuter, och det sattes mot slutet av säsongen för två år sedan. Idag var första gången för året och jag ligger bara två minuter ifrån personbästa. Jag känner helt klart att det är inom räckhåll, kanske om bara ett par veckor. Jag kommer att fortsätta att pressa mig själv, det är viktigt att komma i form till Mallorca.


Slutligen, innan jag avslutar detta inlägg, vill jag tacka mina läsare. Utan er vore inte bloggen hälften så rolig att skriva. Det är er positiva respons och feedback som gör det värt och underhållande att fortsätta. Era kommentarer, oavsett innehåll, mål och mått av genomtänkthet betyder mycket. Det visar att ni faktiskt läser det jag skriver. Tack.


Nyheterna suger

På TV4-nyheterna ikväll klockan 22:00 kunde man se ett reportage om vilka i regeringen som var mest inbjudna till Sagerska Palatset på middag hos statsminister Reinfeldt. Inte helt oväntat toppade finansminister Borg listan.

Ett par invändningar bara. Vem bryr sig? Varför göra ett reportage om det? Såg vi något liknande när sossarna satt? Det är något som gör att alla - media, opposition, allmänheten och skolorna - vill smutskasta den sittande regeringen. Kanske är det bara för att spä på en redan skör start. Kanske är det för att gynna oppositionen i valet om två och ett halvt år. Kanske är det för att det är brist på nyheter, men hur troligt är det?

På allvar, TV4, skärp er. På riktigt, vad fan är det för nyhetsrapportering? Sluta. Är det så här det ska gå när man låter en reklamfinansierad kanal sköta nyhetsrapportering? Kolla bara hur det gick för 3:ans "Update".

Bloggdesign|Dessan