Angående "Reform"

I går kväll skrev jag ett svar, ett ganska utvecklat svar, på kommentaren jag fick på inlägget "Reform". Den förtjusande bloggtjänsten gjorde dock så att jag fick hela inlägget raderat när jag skulle posta det. Detta medför att jag nu ska försöka replikera gårdagens inlägg så gott jag kan. Jag skriver detta i Word för att undvika fler missöden med mer omfattande inlägg.


I tisdags skrev jag ett inlägg om ett förslag på en reform som hotats införas i Täby Enskilda Gymnasium; att skriva in skolk i slutbetyget. Tydligen har jag fått respons på detta eftersom jag fick en kommentar som motsatte sig förslaget. Jag vill passa på att tacka "Anonym" för kommentaren, jag älskar sådana kommentarer som både är ifrågasättande och provocerande. Däremot skulle jag ha önskat att du skrev namn, det blir mer personligt då.

För att slippa leta efter kommentaren, för er som inte har sett den, följer den här nedan. Därefter kommer jag att besvara den så som den är uppbyggd.


"så om en elev kan prestera utan att ha varit i skolan, ska denne även då behövas dra med att ha skolktimmar inräknade i sitt betyg?

koncentrera dig mer på vad man kan prestera och vad eleven kan och har lärt sig... för fan inte antal närvarotimmar. finns vell människor som har jättemycket närvaro men dåliga betyg för det?


Nej du, ditt resonemang är bara dumt. Närvaro borde inte ha någonting med betyget att göra."


Först och främst, det finns absolut elever som har bra betyg och har skolk i sitt register. Det är ett odiskutabelt faktum. För det andra, ja, den eleven skulle bli tvungen att dras med sina skolktimmar. De räknas inte in eller med i betyget, utan är snarare tänkt som ett komplement. Jag kommer till poängen lite senare.


Du har helt rätt i ditt argument att det finns "vell"...(jag antar att du menar "väl") elever med strålande närvaro men ganska taskiga betyg. Det är ett obestridligt faktum. Jag har inte påstått att betyg och närvaro har ett direkt samband, även om det i de flesta fall lutar åt att bra närvaro = övervägande bättre betyg.


Jag håller inte alls med dig när du säger att resonemanget bara är dumt, att närvaro inte borde ha någonting med betyget att göra. Faktum är att närvaro alltid har haft med betyget att göra. I betygskriterierna står det klart och tydligt att eleven skall ha varit med på lektionerna och deltagit aktivt för att uppnå vissa betyg. Alltså har närvaro absolut med betyget att göra, redan som det är nu.


Ponera att du som arbetsgivare har en lagt ut en annons på ett jobb och du har tre slutgiltiga kandidater. Jag tar mitt betygssnitt som exempel. Person 1 och 2 har båda 18,6. Person 3 har något sämre, säg 16,9 eller så. Person 1 och 3 har inga skolktimmar på sitt slutbetyg, medan Person 2 har, säg, 20 olovliga frånvarotimmar. Jag som arbetsgivare skulle snabbt sålla bort Person 2 och låta det stå mellan Person 1 och 3. Bara för att Person 3 inte har lika bra betyg som de andra betyder det inte att han/hon är mindre lämpad för tjänsten. Snarare är det så att skolktimmar visar på en eventuell trend, och det visar definitivt på bristande disciplin och respekt.


När jag sökte jobb som väktare ville de veta från Försäkringskassan hur mycket jag varit sjukskriven de senaste åren. De ville veta vad för NÄRVARO jag haft. Om en arbetsgivare kan kolla upp det hos Försäkringskassan, borde det väl inte vara så dumt att skriva in olovlig frånvaro i slutbetyget?


Tanken med detta är som sagt att ge en inblick i hur eleven har skött skolan, för att se obekväma tendenser - speciellt med tanke på att man inte till 100% kan lita på betygen. Jag tycker inte på något sätt att det är dåligt. Har man skäl att inte vara i skolan så finns det sätt att "berättiga" det, t.ex. genom sjukanmälan eller att man helt enkelt pratar med mentor och/eller rektor.

Ett alternativ till att skriva in skolk i slutbetyget skulle vara att göra en sammanställning av den totala närvaron under, säg, gymnasiet eller kanske högstadiet - det är diskutabelt. På denna sammanställning, som man skulle bifoga betyget, skulle det stå procent närvaro, sjukfrånvaro och olovlig frånvaro. Det vore nästan bättre.


Nu tycker jag att jag har utvecklat tillräckligt. Jag uppmanar er att fortsätta ställa liknande kommentarer, det gynnar mig och det gynnar kanske er också. Jag tycker om dessa provocerande och ifrågasättande kommentarer, jag älskar diskussion.


Jag ber att få tacka för mig.


Visste du?

Visste du förresten att en genomsnittlig människa blinkar, grovt räknat, ungefär 350 - 450 miljoner gånger under en livstid? Det är ganska mycket. Var rädd om ögonen och ögonlocken. Är det inte konstigt att man inte får träningsvärk i "blinkmuskeln"? Man kan ju få liknande symptom som träningsvärk har i kinderna om man skrattar mycket...

Reform?

Jag läste i lokaltidningen idag om en metod som jag absolut tycker borde införas i skolorna för att minska skolket: att skriva in timmarna med olovlig frånvaro i slutbetyget.

Det är på Täby Enskilda, eller Täby Media som jag alltid kommer kalla det, som rektorn har hotat med att införa denna åtgärd. Helt rätt, tycker jag. Det finns ingen anledning att inte skriva in skolk i slutbetyget, och jag ser ingenting negativt med det.

Mitt i Täby, lokaltidningen, intervjuade några elever och frågade dem vad de tyckte. Jag citerar direkt ur tidningen, men väljer att utelämna namnen.

"-Jag skärpte mig direkt när rektorn sa till, säger [X] som just nu jobbar med radio som praktik. Vår klass har haft problem med närvaron.
Klasskompisen [Y] är inte lika övertygad om att rektorns nya idé är så bra. Hon säger att det är bra för motivationen men att det kan vara dåligt när man söker jobb. För hur ska man förklara en hel hög med frånvarotimmar för en eventuell arbetsgivare?"


Det sista har jag extremt svårt att ta till mig. "För hur ska man förklara en hel hög med frånvarotimmar för en eventuell arbetsgivare?" Hallå? På vilket sätt är metoden dålig? Är det bara jag som ser dumheten i den kommentaren? Tanken med skolan är väl att man inte ska ha en hel hög med frånvarotimmar att behöva förklara? Det är dessutom en själv som försätter sig i den situationen, man gör valet att skolka helt själv. Jag är antagligen en av de få i min generation som med ärligheten i behåll kan säga att jag aldrig har skolkat. Det är ett val jag har gjort. Jag hade en dags frånvaro under hela min gymnasietid, det var när jag mönstrade. Under högstadiet hade jag två dagar, tror jag, då jag var sjuk. Kan jag så kan alla andra också. Punkt.

Jag fortsätter citera.

"- Jag tycker att det är riktigt dumt, säger [en annan X]. Ett antal timmar säger inget om vad jag presterar i skolan. Det kan ge en bild av en som skoltrött eller lat, fast man man kanske har andra anledningar till att inte vara där."

För det första, ja det är faktiskt två "man" i tidningen också. För det andra, även här ser jag en massa dumhet, men dock även ett visst mått av sublim klokhet. Det är sant att ett antal timmar inte säger något om skolprestationerna i allmänhet, därför har vi något som kallas betyg. Detta är ett system i vilket en elevs insatser och prestationer bedöms utefter en skala där det finns ganska tydliga krav för respektive betyg. Detta system gör att arbetsgivare över hela landet vet precis vad eleven ska ha klarat av för att få respektive betyg. Självklart finns utrymme för manipulering också.

Angående de "andra anledningarna" till att inte vara i skolan har jag bara en sak att säga: sjukanmälan - vilket också var min första tanke när jag först läste det. Senare i artikeln såg jag att även rektorn hade samma kommentar.

Vad tycker du, är det inte ett bra system för att minska skolket? Risken finns att skolkarna tar och sjukanmäler sig oftare, men det är ingen annan än de som förlorar på det i slutänden.


Off to something else. Jag tog min vanliga promenad idag och gick längs Bergtorpsvägen. Till min besvikelse och totala bestörtning såg jag att vandaler än en gång har klottrat på lyktstolparna, ungefär hälften av dem längs gångvägen. Jag kan inte för mitt liv förstå. Folk är idioter. Inte allt folk. Men definitivt, helt odiskutabelt, finns det riktigt dumma, korkade, intelligensbefriade och rent avskyvärda individer ibland oss.

Oförmögen att komma på en rubrik...

Först och främst vill jag tacka för "alla" kommentarer, det underlättar för mig. För det andra så kommer inlägget handla om ett märkligt fenomen; att hota räddningstjänsten.

Flera gånger har det varit på nyheterna att brandmän har fått utstå stenkastning och både andra fysiska angrepp tillsammans med verbal misshandel. Detta under utryckning. Min fundering blir naturligtvis vad det är för fullständigt intelligensbefriade dumjävlar som kastar sten på den som kommer för att släcka en brand och rädda liv? Vad är det för fel i huvudet på en sådan människa? Någonting allvarligt fel är det eftersom det förhoppningsvis inte är så att alla andra går runt och tänker "nu ska jag jävlas med brandmännen här, bara för att det är kul".

Det är helt fullkomligt vansinnigt och helt utom mitt förstånds räckvidd. Jag vet helt enkelt inte vad jag ska skriva. Är det vad som väntar Sverige? Anarki? Om mentaliteten hos folk, eller snarare intelligensen hos folk, har sjunkigt så lågt att man får för sig att sula iväg sten mot människor som har som arbete att rädda liv och hjälpa folk, vad väntar härnäst? Är det inte dags att börja utföra sina naturbehov i en potta och slänga ut det genom fönstret tillsammans med soporna igen? Är det inte dags att vi återinför allmänna avrättningar på städernas torg? Är det inte dags att vi stramar åt straffskalan lite? Låt oss hugga högra handen av ficktjuvar och snattare.

Det kanske är en aning extremt, men eftersom ingenting tycks fungera emot dessa intelektuellt urblåsta individer, kan jag inte hjälpa att leka med tanken. Vad faan ska hjälpa?

Det går framåt

Som rubriken ger en förvarning om kommer inlägget handla om något som har gått från "dåligt" till "bättre". Något som dessvärre inte har samma utveckling är vädret. Det är snö. Hallå, vad hände med våren? Idag har varit skitskumt väder, sol och snö om vartannat. Jag tänker att "nu ska jag gå en promenad". Solen skiner, jag tar på mig skorna och jackan, går ut och ser vad? Jo det snöar. Massor.

Hur som helst, när jag var ute gick jag min vanliga slinga längs Bergtorpsvägen. Jag såg till min glädje att de har "sanerat" de flesta av lyktstolparna. Det är inget klotter på dem! Jag tänker ta en snabbvända där imorgon och se om det är likadant då eller om någon idiot har varit där och kladdat redan. Hoppas folk lär sig...

Fortsättning på "Galen doktor"

Igår kom "jag" ju som bekant på idén att skriva med synonymer i Word. Idag tänkte jag att jag skulle göra samma sak, men översätta texten till svenska och skriva med synonymer. Resultatet blev fantastiskt! Here comes!

Jag skrev två versioner, en där jag försökte översätta till original från den engelska texten jag skrev igår, och en synonymversion. Först kommer originalet.


-----  ORIGINAL  -----

Hej där, kompis! Jag heter Jonas, luktar ungefär som "usch". Det här är sagan om en galen doktor någonstans i världen och en av hans patienter. Och så ägde följande konversation rum.


?-         Japp, jag är medveten om att det här är dåligt, verkligen dåligt utan tvekan.

?-         Det är roligt att höra. Jag upplever i viss mån samma sak, faktiskt.

?-         Jag är glad att höra det, med tanke på att jag förmodligen är bortom all räddning i det här, det mänskliga släktet.

?-         Det var tråkigt att höra. Finns det något jag kan göra för att lindra ditt lidande?

?-         Självklart, det finns det verkligen! Skulle du vilja vara så snäll och döda dig själv för min skull?

?-         Utan tvekan, det är bara en liten detalj.

?-         Vad kan det tänkas vara, min vän?

?-         Det faktum att jag vill leva, min kära patient.

?-         Men det är bara ett ovidkommande faktum, ignorera instinkten att hålla dig vid liv!

?-         Jag antar att du har rätt, låter du mig fundera på det medan jag ger dig den här sprutan?

?-         Det låter som en strålande idé; jag kommer bara att ligga här och njuta av resan!

?-         Allt du behöver göra är att blunda och slappna av, du kommer bara att känna ett litet stick, sen kommer allt klarna.

?-         Inga problem, jag kan se det nu, jag ser klart igen!


Detta var berättelsen om en stackars pojke som hade blivit galen. Vad för sorts spruta det var lämnar jag åt din fantasi, i sällskap med vad som hände pojken. En sak är dock säker: lita aldrig på en doktor som vill ge dig en spruta för att få dig att se klart igen.


----- SYNONYMVERSION -----

Mors där, tjomme! Jag lystrar till Jonas, bär prägel i det närmaste som "fi donc". Det här är legenden om en sinnesrubbad akademiker på något ställe i verksamhetsområdet och ett av hans vårdfall. Och så ägde nedanstående hövliga palaver rum.


?-         Japp, jag är reflekterande om att det här är skralt, i hög grad skralt utan vankelmod.

?-         Det är festligt att förnimma med hörseln. Den egna personen erfar i viss mån samma sak, konstaterat.

?-         Jag är glättig att uppfatta det ljudet, med föreställning om att jag med rätt hög sannolikhet är på andra sidan all befrielse i det här, den köttsliga stammen.

?-         Det var händelsefattigt att bönhöra. Påträffas det någon sak jag kan göra för att avhjälpa ditt elände?

?-         Axiomatiskt, det finns det minsann! Skulle du vilja vara så godhjärtad och förgöra dig själv för min skull?

?-         I avsaknad av betänklighet, det är bara en dvärglik stump.

?-         Vad kan det ämnas vara, min lekkamrat?

?-         Det sakförhållandet att jag vill vara vid liv, min kära konvalescent.

?-         Men det är bara ett främmande verkligt förhållande, negligera den inre rösten att hålla dig vid levande tillstånd!

?-         Jag antar att du har befogenhet, låter du mig begrunda det under tiden som jag ger dig den här mackan?

?-         Det förefaller som en briljant idé; jag kommer bara att befinna mig i horisontalläge här och dra nytta av expeditionen!

?-         Allt du är i behov av att göra är att stänga ögonen och bli slapp, du kommer bara att med sinnena uppfatta ett litet hugg, sen kommer allt bli begripligt.

?-         Ingen brydsamhet, jag kan urskilja det nu, jag urskiljer tydligt ännu en gång!


Detta var skrönan om en staplars grabbhalva som hade blivit besatt. Vad för sorts macka det var efterlämnar jag åt ditt hugskott, i samvaro med vad som hände grabbhalvan. En sak är dock ohotad: lita inte någonsin på en akademiker som vill ge dig en macka för att få dig att urskilja tydligt ännu en gång.



Jag ber er att ta detta med en nypa salt, det är trots allt bara ett tidsfördriv.

Galen doktor

Jag satt och hade lite tråkigt idag, så jag tänkte att jag kunde skriva lite i Word. Gick skitbra, fick för mig att jag skulle skriva en konversation med så gott som enbart hjälp av Words egna synonymer. Resultatet blev strålande, funderar på att ringa något bokförlag och försöka få det publicerat. Här är resultatet! Enjoy!



Hello there, assistant! My given name is Jonas, smells similar to "phew". This is the fairy-tale of a fanatical consultant somewhere in the humankind and one of his patients. And so he alleged like the subsequent tête-à-tête.

?-         Ai, I am on familiar terms with that this is dire, very dire without a doubt.

?-         That is very hilarious to perceive sound. I experience to a certain extent the same, in point of fact.

?-         I am joyful to have the sense of hearing that, in view of the fact that I am assumed to be without help in this, the human race.

?-         I'm remorseful with reference to that. Is there whatever thing that I can do to alleviate your tenderness?

?-         Of course, in reality there is. Would you be as mannered as to exterminate yourself for me, please?

?-         Well unquestionably, there is just one insignificant crisis.

?-         What might that be, my companion?

?-         The piece of evidence that I want to be in this world, my precious long-suffering.

?-         But that is just an inconsequential factor; don't hassle the gut feeling telling you to hang about breathing!

?-         I estimate you are right; will you let me visualize about it while I provide you this squeeze?

?-         That sounds like a marvellous initiative; I will basically lie down and have the benefit of the journey.

?-         All you have to do is lock your eyes and loosen up, you will only be aware of a throb... then the whole thing will be sunny!

?-         No problem, I can witness it now, I can see the sun for a second time!


This was the anecdote of a pitiable toddler who had gone extreme. What kind of squeeze it was I depart to your mind's eye, as in the company of what happened to the toddler. One thing is clear in your mind nevertheless: don't ever trust a practitioner who wants to offer you a squeeze to make you see the sun again.

Varför förvånas jag inte?

När jag var ute och promenerade idag gick jag längs Bergtorpsvägen igen. Jag skrev om vandaler för en kort tid sedan, och såg idag - till min bestörtning - att dessa nu även har klottrat på de lyktstolpar de lämnade förra gången. Varenda lyktstolpe längs en sträcka på ungefär 350 meter bär deras sjukt fula tag. Och det är inte få lyktstolpar heller, förmodligen är det Sveriges absolut lyktstolpstätaste gångväg med minst en lyktstolpe var sjunde meter.

Jag blir så less på folk som ska envisas med att kladda på andras grejer. Fan, kladda på ett papper och tejpa upp det istället - mycket lättare att ta bort och sparar tid för alla. Grow up, damn it!

Fortsättning på "Gammal"

När jag ser hur ungdomar klär sig idag känner jag mig gammal. Jag förstår inte grejen med att ha byxorna alldeles för långt nerdragna. Det kan omöjligt vara bekvämt och ännu mindre är det snyggt. Tycker ungdomarna idag att det är trendigt? Det verkar nästan så. Är det ingen som tänker på att det ser för taskigt ut? Det verkar inte så. Det är sjukt, det är allt jag har att säga.

Jag känner mig gammal när jag hör musiken dagens ungdomar lyssnar på. Vad hände med den gamla goda musiken egentligen? Den sköna rocken från 80-talet, den lugna och sköna 60-talsmusiken? Idag är det hip-hop, r&b och rap som gäller. Inget av det är något som egentligen passar mig. Somliga lyssnar på oljud där man varken hör ett specifikt instrument och än mindre "texten", Jag uppfattar det som: Hrwmmmaweawef, ohijjiaeej, hööööö!! Det är bara ljud, finns ingen direkt återspegling till musik i det hela...

Jag känner mig gammal...

Gammal

Jag har funderat lite ett tag nu. De senaste gångerna jag har varit ute och antingen promenerat planlöst eller utifrån en förutbestämd plan så har jag upptäckt saker jag stör mig på. Ofta är det saker som associeras med den yngre generationen, saker som klotter, vandalisering, högljudda fjortisar på tåget osv osv.

I går på väg hem från Västberga efter att ha lämnat in mina grejer satt jag på tunnelbanan i lugn och ro. Vid Mariatorget kommer fyra fjortistjejer in i vagnen och naturligtvis sätter de sig i säteskvartetten bredvid mig. Alla som någonsin har åkt tunnelbana bör ha en ganska god uppfattning om hur långt avståndet mellan sätena är, och därmed också en uppfattning om hur högt man måste prata. Dessa tjejer pratade som att det var krig utanför. De ska hålla på och prata högljutt, de ska envisas med att putta på varandra och fjanta sig. De envisas med att smacka JÄTTEHÖGT med sina tuggummin och fortsätta fjanta sig. Jag ser hur folk i vagnen tittar på dem. Jag möter en del av dessa personers blickar och ser förståelse och uppgivenhet. Dessa äldre personer verkar känna precis samma sak som jag: Var fan har det allmänna hyfset tagit vägen?

Promenerade längs Bergtorpsvägen häromdagen och såg, till min bestörtning, att några redan har gått och klottrat där det är nylagd asfalt. De har klottrat på marken. PÅ MARKEN! Längre ner för vägen ser jag att de har satt samma tag på ett flertal lyktstolpar och ännu lite längre ner ser jag att de har kladdat sin fula krumelur på glaset till en busshållplats. En busshållplats som har stått där i ett par veckor bara, och som dessutom har hunnit uppleva glädjen i ett glasbyte.

Vad är vitsen med att gå ut för att förstöra saker? Vad är det för idioter som får för sig att det är tufft att kladda ner en skitful krumelur med oläslig text på en vägg eller en ruta? Who the fuck cares? Är det faktiskt så att dessa individer tycker att det är tufft, att de är "balla"? Är det ett sätt att få uppmärksamhet? Är det så kan jag ju tala om för dem att det är dags att göra sina tags läsliga så kanske folk ser vem det är, och därmed kommer uppmärksamheten till individen som kladdade dit den, och inte till det generella fenomenet "klottring".

Jag känner mig så gammal när jag är ute och ser hur folk beter sig. Jag har aldrig gått och varit högljudd för att få uppmärksamhet. Jag har aldrig muckat med folk för helt obetydliga saker. Jag har aldrig fått för mig att jag ska gå ut för att slå sönder rutor på busshållplatser eller liknande.

Jag känner mig så gammal när jag hör hur ungdomar pratar idag. Det är ett helt annat språk och jag kan inte på något sätt påminna mig om att folk pratade så då jag var i den åldern.

Jag känner mig så gammal när jag inser att det har blivit populärt, och till synes eftersträvansvärt, att vara korkad. Ignoransen verkar ha genomslag hos ungdomar idag. Vem är mest populär: tjejen som lägger ner en timme extra om dagen på skolarbeten och är påläst och lättlärd? Eller är det den där bimbon som klär sig slampigt, skiter i skolan, röker och är, eller spelar, allmänt korkad? Vad tycker du? Jag anser att svaret är enkelt. Allmänbildning är inget som är att anses som attraktivt idag. "Ingen gillar en pluggis, förutom kanske en annan pluggis" verkar vara mentaliteten tillsammans med "Var så högljudd och skråla så mycket du bara kan när du är ute så får du uppmärksamhet, respekt får du genom att slå och hota folk".

Jag känner mig gammal. Jag har alltid kännt mig gammal jämfört med mina jämnåriga. Jag har ofta dragit en djup suck och skakat på huvudet åt hur en del i min generation har betett sig.

Jag känner mig så gammal, ändå har jag hunnit med så lite. Man får en föraning om hur det kommer bli mot livets slut. Man ser tillbaka på livet och man känner hur mycket mer man hade viljat göra.

Jag vill inte bli gammal...

Arbetslös

Från och med igår är jag officiellt arbetslös. I måndags var min sista anställningsdag hos G4S och igår var jag alltså arbetslös. Idag var jag in till Västberga och lämnade in mina prylar. Kändes skumt, var där i fem minuter och kommer kanske aldrig sätta min fot därinne igen. Strange... men skönt samtidigt, vill de inte ha mig så får de som de vill. Vad ska jag göra nu då?

Fick ett brev i posten i måndags från hemvärnet. I'm in. Kan hämta ut min utrustning i Kungsängen. Fan vad nice, i det militära igen. Får se hur det blir bara!


Ur "loggboken"

Eftersom jag i alla fall har två av mina läsare som faktiskt är intresserade av minnen från lumpen så drar jag arslet ur vagnen och kladdar ner lite. Problemet är att jag inte är helt säker på var jag slutade... får kolla upp det innan. Jag chansar på att jag har hittat rätt.

11/3-2007, 11:11 - Söndag, Drottningholms Slott

Igår klockan 12:00 gick jag på mitt livs första högvakt. Bara under första passet kom jag väl med på över 200 bilder (vilket i senare jämförelse med Stockholm ter sig obetydligt).
Jag stod 12-14, 20-22 och 04-06. Att gå upp klockan tre på morgonen för att gå på post är ingen höjdare, speciellt inte när det är iskallt ute.
Nu närmar det sig mitt fjärde pass, går på klockan 12 igen. Det är faktiskt rätt lugnt att stå där i sin "fina" uniform och AK:n och bara vara. Tar en patrullslinga på 25 meter till och från.
Nu är det dags att börja byta om till m/ä, skor och hjälm ska putsas och allt ska sitta rätt. Det tar sin lilla tid faktiskt. So long for now, skriver mer ikväll.

27/3-2007, 22:48 - Tisdag, K1

Det har varit ett litet uppehåll i skrivandet nu, mest beroende på att jag har varit så äckligt trött på kvällarna, och helt enkelt inte har orkat skriva. Men idag har jag tagit mig i kragen, så nu kommer en redogörelse för dagen:

- 0500: Klockan ringer, jag stiger upp, drar upp gardinerna, tänder lampan och gör ett rutinmässigt och verkanslöst försök att väcka gruppen. Borstar tänderna, rakar mig och klär på mig.
- 0730: Uppställning på yttre för att ha skvadronsuppställning på kaserngården. Majoren kom och snackade lite, lyfte fram oss gruppchefer och vårt arbete och ansvar. Därefter blev vi befodrade till korpraler. (Lite stolt var man då, men ack så "blissfull ignorance can be") Så var man under-underbefäl också.
Efter det var det dags för ridning med kandar, ute i solen. Underbart skönt. Efter lunch var det sabelexercis med i solen med sgt S.
Vid middag fick vi i första tropp reda på att vi hade slutat för dagen, vilket resulterade i tjo och tjim i matsalen. På väg från matsalen till kasern ser jag på anslagstavlan i trapphuset att jag har blivit uttagen till drilltroppen. Som avslutning på en grymt bra dag stack jag och elva andra till Cybertown och lirade 1. mot 2. grupp. Vi ägde naturligtvis, men det gick inte direkt världsbäst för mig.
Annars, utöver det, var det nog den bästa dagen i lumpen hittills. Eller åtminstone en av de bästa. Efter typ 150 dagar. Better late than never!

17/4-2007, 18:55 - Tisdag, Kungsängen

Nu ska jag försöka ta mig i kragen. Jag har liksom inte skrivit på skitlänge, av den enkla anledningen att jag inte har funnit motivation eller ork.
Nu på senaste tiden har jag funderat på detta och kommit fram till att det i första hand är för min egen skull jag gör detta (och i andra hand för er som läser detta) Bara för att jag såhär i efterhand kommer ihåg vad som hände föra veckan betyder inte det att jag minns det om nåt år eller så. (Så rätt så, minns inte alls idag)
Så nu, korpral Hellgren, för i helvete skärp till dig, koma inte ihop nu - kom in i matchen för fan! Snäpp upp dig!
Det som har hänt sedan senaste anteckningen är väl egentligen bara att vi har flyttat ut hit till Kungsängen igen, och haft väktarutbildning. Det bör även tilläggas att det var grymt intressant. (Look at where I am now... unemployed) Sen veckan efter det hade vi påsklov och nu är vi här då. Började igår.
Bara måste nämna att vi fullständigt KROSSADE resterande SKVADRONEN i ett moment i väktarutbildningen. Övningen gick ut på följande:

* Skvadronen ställer upp plutonsvis på en gräsplätt med en linje koner på ena sidan.
* Tanken är att man ska "kidnappa" folk ur andra plutoner och bära/knuffa/släpa/dra  ut dem utanför konerna.
* Närapå alla medel var tillåtna. Lägg märke till "närapå" och räkna ut vad som var bannlyst.

På slutet hade skvadronen gått ihop mot oss, alltså tre plutoner mot en. Då slutsignalen ljöd var vi i 2a fler kvar än 1a, 3e och 4e tillsammans. Med andra ord, som vi säger här: Vi kn_llade dem! Som pris för den massiva segern fick vi 15 st 300g-påsar med chips, en massa godis och 72 burkar Cola att dela i plutonen. Schyst av Väktarskolan AB. Det smakade bra på kvällen. (Tydligen fick Väktarskolan AB en MASSA skit för att ha genomfört övningen, en hel del befäl ska ha varit riktigt arga efteråt. Antagligen eftersom deras plutoner förlorade mot EN pluton, vad annars...)
För att återknyta till idag kanske... Dagen började med visitation som vanligt, och därefter var det teoretisk genomgång av sjukvård i strid. Did you know: av en styrka i strid är det ca 25% som går åt - skadade eller dödade. I plutonen blir det en hel grupp - 12 pers - som går åt. Inte bra...
Hur som helst, efter den korta genomgången bar det iväg till am.förrådet vapen/ammunition för att hämta ut karbin M/94-14. Min är tillverkad 1895, fanskapet är över 100 år gammalt.
När vi hade hämtat ut den var det bara att låsa in den, byta om och sticka iväg till hinderbanan. Fram till lunch körde vi stridshinderbanan, over and over... Lunchen bestod av grönpåse à lá viltgryta. Ser ut precis som en väldigt färsk spya, och smakar alltså därefter. Det gör i och för sig alla dessa skitpåsar, med några undantag.
Efter lunch började det skojiga. Vi låste ut AK:n och gjorde oss färdiga för strid. På med cammo och utdelning av ammunition - dock bara 7 bulor per person plus en del extra i den mån det fanns kvar.
Det blev en sjuhelvetes masa springande, släpande, bärande och även lite pangande. Applicering av morgonens teori med andra ord. Kul som fan, svettigt som fan. Strid är underskattat - det går inte att fatta hur tungt det är innan man har deltagit. Befälen verkade nöjda med oss.
Nu har klockan helt plötsligt blivit 21:36, jag är astrött och det är dags att sova.


Kladdar ner fler dagar antingen ikväll eller imorgon. Klarar ni er?

Förtydligande

Eftersom vissa helt tydligt inte vet vad för loggbok det är jag har i åtanke så kanske det är på sin plats med ett förtydligande. Naturligtvis är det loggboken ifrån lumpen jag tänker på. Hade jag en så pass traumatisk tid under lågstadiet att jag skrev loggbok som kan vara av intresse, skulle jag inte ha fått göra lumpen.

Loggbok från lumpen alltså. Interested?

Vad har jag lärt mig?

Är det något jag har lärt mig under min tid som väktare så är det att man tvättar händerna ofta. Man håller på med nycklar, man tar i dörrhandtag etc etc. Efter bara ett par minuters fumlande med ett par nycklar är händerna täckta av nickel och annat gojs. Man åker på larm och fixar med nycklar och dörrar. Kommer tillbaka och tvättar händerna. Direkt. Man vill inte slicka i sig det som är på händerna.

Nog om det. Man blir renlig i alla fall. Snart är det dags för mig att gå hem. Imorgon vid samma tid kommer jag nog att skriva igen, kanske skriva lite om min tid som väktare, ett par minnesord till mitt sista arbetspass. Eller inte. Vi får se.

Förfrågan: Jag frågar än en gång om någon är intresserad av att jag skriver ur min loggbok. Jag antar att eftersom ingen svarade på förra förfrågan så är det ingen som är intresserad. Jag låter er få en chans till. Is anyone interested?

Change

Jag har läst folks kommentarer på de senaste inläggen och jag uppskattar era åsikter. Jag har funderat lite och bestämt mig för att försöka ändra "livsåskådning" så till den grad att jag gör mitt bästa för att vara mer positiv. Däremot går jag inte så långt som att tro att positiva tankar gör att man vinner lättare på lotto - det är bara ren lögn. I själva verket ligger det till som följer: Tror du starkt på att du kommer vinna så köper du antagligen fler lotter än om du inte gör det. Visserligen ökar det dina vinstchanser, men det ökar också dina ekonomiska utgifter, resulterandes i att man blir fattig. You bet some - you loose some, samtidigt som you bet some - you win some.







Jag vill nu gå ut med en förfrågan. Jag har inte skrivit från min loggbok på ett bra tag nu, så jag vill höra om det finns intresse att fortsätta läsa den. Finns det intresse är det självklart att jag skriver, annars är det inte värt att lägga tid på det. So tell me, you want it or not?







På väg hem från gymmet imorse såg jag en tjej, och det absolut första som mina ögon föll på var hennes vader. Hon hade slimmade svarta typ strumpbyxor som framhävde benen. Hennes ben var utan tvekan smalare än mina, men hennes vader var enormt väldefinierade. Det såg riktigt bra ut, och jag blev sur. Jag sliter som ett djur för att få väldefinierade vader, men det hjälper inte. Det ser ut som två smala pinnar, helt formlöst. Jag blir starkare, men får ingen definition. Är det någon som har träningstips så tell me. Jag vill veta.


Bloggdesign|Dessan