Vad händer sen?

Alla religioner har en viss uppfattning om vad som händer efter att vi dör. Vi kan ta kristendomen som exempel först; Himlen eller helvetet med skärselden in between (rätta mig om jag har fel). Hinduismen har sin tro på ständig reinkarnation, återfödelse. You do good, you get better. Karman följer med dem hela tiden, gör de bra ifrån sig i sitt liv så kommer de få ett bättre nästa liv - och så vidare, och så vidare. Till slut har de gjort så mycket bra och levt så rättfärdigt att de når moksha som också är enighet med "alltet".


Är inte dessa åskådningar lättare att tro på, mer tillfredsställande att tro på än det som jag tror; att allt bara försvinner? När man dör så är allt slut, punkt.


Jag har full förståelse för troendes syn på "the afterlife", men jag kan inte på något sätt ta till mig det. Att lägga tron på något som känns värt att eftersträva är naturligtvis lättare än att bara tro att allt upphör, men - med risk för att bli hatad av alla religiösa - det känns lite som en lättare utväg för svaga sinnen. Att lägga över allt ansvar på saker som händer på ett "överväsen" känns som fusk på något sätt. Alla som har läst min blogg och som känner mig vet precis var jag står i fråga om religion, och jag hoppas att jag inte trampar på några tår.


Skulle jag ändå trampa någon på tårna så kan jag inte mer än att säga att "Gud ville...". Det verkar, eftersom jag inte har någon religiös erfarenhet, som att troende menar att allt har en mening. Jag kunde skriva i timmar, men försöker hålla mig kort.


Ett barn dör. Icketroende frågar sig varför och varför igen, utan att få något svar. En troende frågar sig varför, varpå svaret kommer till dem som en trogen hund: Gud ville. Det var barnets tur. Finns inget mer att diskutera.


Frågan jag ställer mig är hur tanken med den allsmäktige, goda guden är: varför så mycket lidande? Visst, människan har ställt till det ganska ordentligt för sig själv - vi är korkade helt enkelt, världens mest onödiga och destruktiva art. Men, kom igen, om det fanns en gud och han/hon/den/det lyssnade på böner och utförde dem, så skulle väl åtminstone en del av lidandet upphöra? Eller är det kanske just det som händer? Istället för "fight fire with fire", så är det "fight suffering with suffering". Att genom sjukdomar avsluta människors lidande. Decimera befolkningen så att det inte finns lika många som kan lida, and presto: lidandet har minskat. Check.


Kommentarer
Postat av: Stina

svar: kommer inte ihåg vad jag kommenterade i hennes blogg :/ modebloggar är ju as roliga:D

2008-05-09 @ 15:26:37
URL: http://kiwique.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Bloggdesign|Dessan