Stavvninen har semmester et tag til

I skrivande stund är det exakt åtta timmar och fyrtiofem minuter till jag börjar igen. Klockan nio ska jag sitta på lektion, igen. Så fort jag gått och lagt mig är det bara en tidsfråga. Så fort jag somnar är faktumet givet. Semestern är över. Livet går tillbaka till tidiga morgnar, sysselsättning hela dagen och fritid i lätträknade timmar.

Ska jag gnälla? Nix, det ska jag absolut inte. Jag slipper jobbångest. Faktum är att jag har inte ens antydan till skolångest heller. Trots att jag inte har en aning om hur jag ska hinna med allt, eller orka för den delen, har jag absolut ingenting som oroar mig. Kanske för att jag redan för en månad sedan visste att ångest skulle löna sig i längden. Not.

Dagen innan skolstart skrevs idrottshistoria. Igen. Signerat Usain "Lightning" Bolt. The Jamaican. I OS förra året slog han världsrekord på 100 meter. 9,69 sekunder. Förväntningarna på honom inför VM var minst sagt höga, och han spelade på sin coola attityd. Han påminner lite om Zlatan på den fronten.

Motståndet i finalens startfält lektes bort. Bolt flög, som alltid. Tiden? 9,58. Elva hundradelar under sitt eget världsrekord.

Det är något fascinerande med idrottsprestationer. Kanske är det att se vad en människa klarar av. Kanske är det att få någon att se upp till. Kanske är det att avundas som är grejen. Jag vet inte.

Gång däremot, det får gärna strykas som tävlingsgren. En av domarna kommenterade grenen och påstod på fullaste allvar att det är en av de mest naturliga grenarna. Jag kanske har missförstått domarrollen, men ska de inte faktiskt titta? Han måste ha stått och blundat sig igenom samtliga tävlingar han dömt. Herregud, det finns inget naturligt med gångtävlingar, bara se på dem!

Det finns ingen anledning att gå så fort, vill man ta sig fram i den hastigheten så springer man. Punkt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Bloggdesign|Dessan