Vad gjorde du i fredags?

De som känner mig vet att jag ibland kan få för mig lite skumma saker, att jag utan direkt anledning känner för att göra något som i andras ögon ofta uppfattas som konstigt. Detta är allt som oftast i relation till träning, eller någon form av fysisk aktivitet.

När jag för ett par veckor sedan träffade en bekant i löparspåren var tanken att jag skulle springa. Istället fastnade jag och vi gick och pratade. Hon frågade vad jag hade gjort under sommaren och jag svarade med vad jag har gjort. Bland annat har jag gått väldigt mycket, försökt ta min mil varje morgon vid sju.

Reaktionen på det var inte oväntad, tvärt om hade jag nästan krävt den sortens reaktion. Hon såg på mig som att jag hade sagt något mycket förolämpande och några sekunders ögonkontakt senare kom frågan. Varför?

Mitt svar var lika enkelt som hennes fråga. Varför inte? Jag tycker om att röra på mig och att ha hela dagen framför mig. Men du kan ju sova ut och gå senare?

Nej. Jag vill komma igång på morgonen, inte mitt på dagen. Konstig stämning och ifrågasättande blickar. Partyprinsessan till höger, jag till vänster.

Varför ska reaktionen behöva bli exakt likadan varje gång jag säger vad jag har gjort? Kan det verkligen vara så otroligt normbrytande att folk chockas av det? Jag har svårt att tänka mig det.

Varför går jag så mycket? När jag är ensam frodas tankarna som bäst, de flödar fritt och jag kan relativt ostört resonera för mig själv, djupt försjunken. Ett annat faktum är att jag inte hör hemma i festsammanhang. Jag känner mig malplacerad, som en kille i clowndräkt på en begravning.

När jag i förra veckan tillkännagav mina planer för fredagen blev reaktionen återigen "varför?". Enligt samma mönster blev mitt svar "varför inte?".

Jag bestämde mig för en tid sedan att jag skulle gå till landet, en promenad på drygt tio mil. När jag avslöjade denna plan för en av mina kusiner nappade han och ville hänga med. En reaktion jag inte var beredd på, men som jag med öppna armar välkomnade.

Efter en del planering insåg jag att tio mil är en fruktansvärt lång promenad, speciellt om man - som vi - inte har någon bakomliggande träning inför det. Vi är två rookies som kände för att promenera. Därför satte vi upp ett delmål; vi skulle gå till Rimbo, en promenad på ungefär 45 kilometer. Trodde jag.

Eniro har en tjänst där man kan mäta en sträcka genom att placera ut linjer. Jag var ganska grov i min linjedragning så någonstans blev det väldigt fel. Sträckan till Rimbo var inte 45 kilometer. Detta visste vi dock först efter att promenaden var avklarad.

I fredags klockan 07.30 bar det av. Eftersom promenad på motorväg är förenligt med direkt livsfara och dessutom strider mot lagen, tvingades vi ta bakvägarna. Det i sig var något jag hade planerat, jag visste precis vilken väg vi skulle ta. Gribbylund, Löttingelund, Arningevägen, från Vallentuna genom Brottby till Roslagsstoppet - Söderhalls Trafikplats.

Första riktiga stoppet kom i Brottby, klockan tolv. Fyra och en halv timmes promenad för att komma till ett ställe som normalt nås på max en kvart i bil. Sju timmar efter start var vi framme vid Roslagsstoppet, där vi också tog en längre paus. Min kusin hade ont då, benen var stela och han var trött. Själv mådde jag bra.

Efter tio timmars promenad blev vi upphämtade. Eftersom promenaden gick betydligt långsammare än jag hade räknat med var vi inte i närheten av vårt mål. Trippmätaren på bilen visade att vi hade gått 3,9 mil, något jag inte var nöjd med om man ser till tiden.

Vid upphämtandet hade jag kunnat fortsätta. Min kusin däremot, han behövde det. Jag beundrar dock hans insats, att han med ren vilja och envishet fortsatte i två timmar med smärtor och utmattning i benen. Mycket starkt jobbat.

Jag kommer antagligen göra om promenaden, kanske ensam, kanske inte. Målet då kommer att delas upp i delmål. Först och främst vill jag komma längre än fyra mil på under tio timmar, för det andra vill jag nå Rimbo. Möjligen får jag börja gå lite tidigare då.

Folk säger att jag är galen. Jag säger att folk som inte tycker om att röra på sig är galna.

Kommentarer
Postat av: Ursvamp

Kom vi bara 3.9 mil? Dåligt, jag måste träna mer.

2009-08-31 @ 19:51:49
URL: http://bilddagboken.se
Postat av: Ursvamp

Kom vi bara 3.9 mil? Dåligt, jag måste träna mer.

2009-08-31 @ 19:53:57
URL: http://bilddagboken.se
Postat av: Anonym

Tänka sig, vad taggad jag blev på en promenad just nu i denna stund, och jag är helt säker på att du når Rimbo om du bestämmer dig för det. Glöm inte att ta med matsäck bara!

2009-08-31 @ 23:44:52
URL: http://dumbom.blogg.se/
Postat av: mac

jag undrar varför det är så. varför kan man inte bara ta det lugnt på helger? dem flesta helgerna spenderar jag själv, för att jag tycker bäst om det, under veckan träffar jag folk varje dag, på helgerna kopplar jag av själv! (också andledningen till att jag är natt-människa är att man får lugn och ro)



2009-09-07 @ 21:38:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Bloggdesign|Dessan