Evolutionens baksida

På mer än ett sätt är dagsläget helt annorlunda jämfört med när en annan var liten. Inte bara har vi tekniska hjälpmedel och medecinsk kunskap man bara kunde drömma om, dessutom har vi fenomenet fjortisar. Hur mycket jag än försöker minnas, så kan jag helt enkelt inte erinra mig om att det faktiskt fanns denna art när jag var mindre. Samtidigt kan jag inte minnas när den framträdde första gången, ej heller vad som kan ha tvingat evolutionen till dessa extrema mått av otyg.

Fjortisarna är högljudda. Vore detta det enda de var så vore problemet inte speciellt stort, det enda man skulle behöva göra var att isolera enzymet som möjliggör deras kommunikation och sedan utveckla ett sorts kommunikationsenzymsblockerare. Problemet löst, fjortisarna skulle vara tysta.

Min dagdröm spricker i det att fjortisarna, hur gärna man än vill, inte kan behandlas som bakterier. De är, tyvärr, mer komplexa organismer som kräver mer komplexa lösningar.

Men varför ska de inte behandlas som bakterier? De är ju precis som dem, de tar sig in i alla individuella frizoner och invaderar tv, radio och samtliga övriga massmedier. De gör det till status att se trashig ut, de gör det till status att verka dum i huvudet och gör det till fluga nummer ett att skriva utan budskap med ett språk under all kritik.

Lugn morgon på gymmet. Vi är en handfull personer där. Man hör vad man tänker och, än viktigare, man hör vad de andra säger. Sedan bryts idyllen när golvet börjar skaka. Ett svagt muller växer sig allt starkare för att kulminera när de tränger sig in genom dörröppningen. In väller fjortisarna.

Tjejerna är värst. Det är omöjligt att åldersbestämma dem, enda alternativen är att gissa eller att använda sig av 14C-metoden. Efter en tid växer ett tredje alternativ fram: att fråga deras idrottslärare.

Småtjejerna har alldeles för mycket smink på sig, push up-bh och alldeles överdrivna urringningar. De är gymnasieettor. Runt 16 år. De gapar och skriker. De gör allt fel och grejerna går sönder. De fjantar sig och springer runt.

Man undrar vem det egentligen är fel på. Med tanke på hur mycket jag lägger märke till så måste det vara mig det är fel på, precis som jag skrivit tidigare. Samtidigt som jag motvilligt erkänner att jag är nitisk när det gäller störande beteenden hoppas jag att det är fel på mig. Annars är det en hel värld med fel.

Vore ganska skönt att få vara diktator ett tag. Eller kanske inte.

Kommentarer
Postat av: bella

Jag håller helt med dig här.. Jag blir ju nästan rädd för att skaffa barn själv om man ska sätta dom till denna värld, vad fan ska det bli av med Sveriges framtid ? Ska den och media styras av dessa IQ befriade apor ? Gåshud....

2009-11-24 @ 06:00:48
URL: http://issie.blog.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Bloggdesign|Dessan