Min ömma tå

Normalt sett är jag väldigt sansad och absolut inte långsint. Att något gör mig förbannad och sedan håller mig på dåligt humör en längre tid är extremt ovanligt. Visserligen är det ganska skönt att veta att jag har förmågan att kunna släppa något ganska omgående, samtidigt kan det hos vissa väcka en känsla av nonchalans.

Idag trampades det på mina ömma tår. Idag blev jag på riktigt dåligt humör. Idag var det antingen inte en vanlig dag, eller så var det bara extremt mycket irritation på en gång.

Lektion. En lärare som försöker hålla föreläsning. En klass som inte bryr sig, som inte vet hur man visar respekt. Jag kände hur stressnivån ökade okontrollerat och jag tänkte för mig själv att det är bäst att räkna sakta till tio och andas lugnt. Detta gjorde jag också, men stressnivån ökade fortfarande.

Jag vände mig om och frågade ordagrannt vad det är som är så förbannat svårt med att hålla tyst. Jag har nog någon form av rykte om mig att vara den sansade och lugna, stillsamma och tillbakadragna typen som inte säger något på lektionerna. Denna slutsats drar jag av att det faktiskt tystnade betydligt bakom mig. Åtminstone ett tag.

Jag har extremt svårt att tolerera denna sorts respektlöshet. Måste man prata kan man väl ta sitt förnuft med sig och gå ut ur klassrummet. Icke, tydligen. Redan i gymnasiet hade jag svårt för detta och sade vid flera tillfällen, mycket vänligt, till mina klasskamrater att hålla käften.

Jag tycker om min klass och trivs bra. Det är många riktigt sköna individer och jag vill dem inget ont. Idag hade någon dock kunnat dö.

Att jag ska sitta och behöva lyssna på detta, för att sedan komma hem och vara tvungen att stänga in mig på rummet för att inte smitta av mig med mitt dåliga humör på resten av familjen medan jag läser inför tenta, är det så det ska vara? Ska jag behöva känna att jag kommer att slå ihjäl någon om jag går och tränar?

Jag måste överreagera. Jag kanske är skyldig till detta fenomen genom det faktum att jag inte ingriper? Vilka skuldkänslor jag än må ha så verkar de vara överskuggade av hat för tillfället.

Och det där om ömma tår, det stämmer. Jag har fruktansvärt ont i, åtminstone, en av dem.

Kommentarer
Postat av: Emil "Vallentuna" Henriksson

Word up.

2009-11-06 @ 00:08:04
Postat av: Madde

Önskar den ömma tån en trevlig helg :)

2009-11-06 @ 16:50:38
URL: http://madelenenilsson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Bloggdesign|Dessan