Första gången

Jag kommer aldrig att glömma första gången. Det är precis som de säger, första gången är speciell även om det inte blir så bra som det kan komma att bli efter några gånger, när man fått mer erfarenhet. Första gången är ett stort kliv, in i en ny värld. Väl där får man mersmak, vill göra det igen, kanske ta det mer intensivt, göra bättre ifrån sig.

Jag hade länge både längtat och fruktat det. En del av mig hade romantiserat det hela, medan en annan del snarare drog åt tumskruvarna ordentligt varje gång jag tänkte på det. Jag försökte förhålla mig neutral och inte måla varken fan eller motsatsen på väggen.

När dagen närmade sig var jag nervös. Så infann den sig till slut.

Liksom vilken annan helgmorgon som helst var det lugnt och stilla hemma. Jag kände ingen nervositet över vad som skulle komma, istället kände jag ett falskt gemyt, ett lugn vars äkthet jag avvisade som psykisk försvarsmekanism för att jag inte skulle skaka.

Romantiseringen slogs i bitar när timmarna hade gått och det var dags att komma på plats. Jag hade tänkt mig att arrangemanget skulle se annorlunda ut, mer lockande och med mer arbete och tanke bakom. Istället för att bli besviken log jag och omfamnade kaoset. Jag visste ju ändå vad som väntade.

Efter en massa pratande och skrattande var det dags för förspel, att bli lite varm i kroppen och låta vätskorna flöda. Vi värmde upp ordentligt, blev härligt varma i alla skrymslen och kroppen skrek att den var redo. Det kändes bra och jag var inte alls nervös.

Vi bestämde oss för att det var dags att gå "upstairs". När vi tog av oss kläderna fick jag för första gången se vad jag skulle få känna på. Vi äntrade skådeplatsen och så var det dags. Jag var nervös men kände mig ändå självsäker.

När våra halvnakna kroppar möttes för första gången försvann allt vad förberedelser och självsäkerhet hette. Jag hade sett på film och på tv hur man skulle, eller kunde, göra och övat en hel del på egen hand. Nu kändes förutsättningarna annorlunda.

Jag kände mig fumlig, visste inte var jag skulle göra av mig själv och känslan av att inte ha kontroll var väldigt påtaglig. Det visade sig vara mycket svårare än jag trodde att komma in ordentligt. Jag försökte flera gånger men fick snällt fortsätta förbehandla och envist kämpa med mig själv.

Efter ett litet tag fick jag mer flyt på det och lyckades penetrera ordentligt. Känslan var enorm och självförtroendet ökade. Jag insåg dock snabbt att jag blev trött fortare än önskvärt. Vi fortsatte att köra på och rätt vad det var så var det slut. Efteråt stod jag där, utan en bra prestation men som ändå varit bra med tanke på omständigheterna.

Nu har jag mersmak och tänker på det mycket ofta. Känslan av att vara där, hur allt runt en försvinner och man upplever total koncentration samtidigt som man försöker hålla sig så avslappnad som möjligt. Jag vet att det dröjer ett tag nu till nästa gång, men känslan glömmer jag aldrig.

Jag längtar till nästa match.

Kommentarer
Postat av: Nadia Hagberg

Rolig läsning Micke!

Kanon att jag fick ett roligt avbrott i mattetentan som jag absolut inte kan.

2009-10-21 @ 23:12:00
URL: http://nadiaahagberg.blogg.se/
Postat av: bella

Som sagt, enda bloggen jag faktist läser rakt igenom.. Roande läsning for sure! Hoppas allt är bra där hemma i Svedala :)

2009-10-21 @ 23:44:50
URL: http://bellstaff.devote.se
Postat av: paragrafryttarn

Första gången var katastrofal för mig. Orkar inte dra historien men det va inte alls som i filmerna. Det gick snabbt uta ba helve**. :D



Bra skrivet av dig som vanligt! Keep up the good work! :)

2009-10-22 @ 16:44:54
URL: http://paragrafryttarn.blogg.se/
Postat av: Madde

Du,det där inlägget var kanon!Tappade hakan!

Godnatt!

2009-10-24 @ 00:30:59
URL: http://madelenenilsson.blogg.se/
Postat av: Janko

VAFAN MICKE !!! jag visste att det var något fuffens med detta inlägg, men desto mer jag läste så tänkte jag "oh shit, oh shit" började nästan hejja på dej, MEN ICKE !!! säg till när första gången för du vet vad blir och JA jag förväntar mig ett inlägg om det :)



försök att inte vara så realistisk i livet vi alla vet att det är skit men vi försöker att inte tänka på det..:)



fortsätt skriva såhär fint så att jag har någonting att läsa och inte glömma svenskan :)



Varma hälsningar från Janko :)

2009-12-28 @ 00:31:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Bloggdesign|Dessan