OS

I'm all for OS, men säg mig, är det inte något fel med detta citat från SvD.se?

"22.20: Björn Ferry laddar om efter OS-guldet. Nu är det 20 kilomter som gäller. SvD liverapporterar direkt."

Det kanske är bra att vara övertydlig... vad vet jag.


It's not like flipping a coin

Nu har det hänt igen. En man i 40-årsåldern avled idag efter att ha blivit påkörd av ett tunnelbanetåg på T-Centralen. Enligt uppgift ska han ha tappat något på spåret, hoppat ned för att hämta det och sedan inte hunnit upp i tid.

Jag kan verkligen inte förstå hur den människan resonerar. Det är hemskt att säga det, men har man verkligen inte mer vett i huvudet? Om man tappar något på spåret och ser tåget komma in mot perrongen, inte hoppar man väl ned på spåret och hämtar det man tappat?

Kan människor verkligen inte förstå att det är svårt att få stopp på ett tåg som väger otaliga ton?

Jag blir uppriktigt sagt förbannad när jag hör om tågolyckor där folk som inte hör hemma på spåren av oaktsamhet eller ren dumhet blir ihjälkörda. Man har ingenting på spåren att göra. Ingenting alls.

Jag lider med de anhöriga och vittnen, och framförallt lokföraren.

Problem utan lösning?

Infrastrukturminister Åsa Torstensson sade i förrgår att tågen ska gå även fast det är snö. Hon ställer sig på resenärernas sida och menar att det inte ska spela någon roll att det är snö, tågen ska faktiskt kunna gå ändå. Hon lovar också bättring och säger att det inte ska kunna vara en överraskning att det blir vinter i Sverige.

I går på väg hem hörde jag en grupp tjejer stå och vara förbannade på att Roslagsbanan var försenad på grund av snön. De sa att de tyckte det var "förjävligt att det alltid ska vara en överraskning att det kommer snö".

Överraskningen kan jag hålla med om, men för min del stör det mig mest att bilisterna blir lika förvånade varje år. Tågen har ändå legitima skäl att bli försenade.

Se till följande: när en växel ska läggas om har man ofta TKK, tungkontrollkontakter, som känner av om växeln har gått i rätt läge och ligger i kontroll. Kan inte växeln gå i kontroll larmar dessa detektorer hos DLC, driftledningscentralen. Finns det inga TKK betyder det att det inte går något larm, utan istället får DLC se att det inte går att ställa begärd tågväg.

En enkel växel består av två tungor som rör sig för att få tågen att gå dit det är avsett. Kan dessa tungor inte lägga an mot stödrälen, till exempel på grund av snö, betyder det att tåget inte kan gå.

I norra Stockholm har Banverket 357 växlar, tror jag. För att snöröja måste man vara minst två. Det betyder 714 personer. Vi kortar ner det lite till 650 eftersom många växlar ligger i närheten av andra växlar, så en grupp röjare kan ta flera.

Vi har alltså en situation där Banverket ensamt behöver 650 personer som röjer snö ur växlar. Räknar vi in SL:s spår och Banverkets spår i hela Stockholm och resten av det trafikerade Sverige betyder det att vi har ett behov av många tusen snöröjare. Dessa resurser finns inte.

Man kan aldrig någonsin komma undan problemet med snö i växlar. Tågen drar med sig snö, värmen i växlarna smälter snön och kylan fryser vattnet till is. Växlarna fryser fast. Snö packas och blir hårda kakor som måste hackas bort.

Jag tycker inte att folk borde gnälla utan att känna till hur stort problemet egentligen är.

Det som är intressant med Åsa Torstenssons uttalande är att hon inte ger några konkreta lösningar, utan bara blidkar pöbeln genom att ställa sig på deras sida. Dessutom tar hon tillfället i akt och skyller på gamla S-regeringar. Två flugor i en smäll. Lobbyverksamhet på rätt hög nivå.

Jag följer med spänning fru Torstenssons arbete för att förbjuda snön att lägga sig i växlarna.


What we really are

I morse på Nyhetsmorgon pratades det om mobbning i skolan. De hade barn på besök som fick berätta vad de tyckte, trodde och kände om det. Två vuxna var också där och fick ge sin syn på problemet. Bland annat talades det om hur man skulle göra för att komma ifrån mobbningen, hur man ska agera för att slå ner så hårt som möjligt för att eliminera problemet.

Jag vet inte i vilken värld människor i allmänhet lever, men i min värld har mobbning i stort sett alltid förekommit. Barn är av naturen elaka och den elakheten måste ta vägen någonstans. Problemet är egentligen inte mobbningen i sig, jag tror att det är något naturligt. Jag vet att jag har skrivit det förr.

I naturen är mobbningen betydligt brutalare än hos oss, rent fysiskt. Moder natur bedriver aktiv förföljelse av svaga och sållar genom mobbning bort dem. Människan är en svag ras, med undantaget sin intelligens. Hon har ingenting att komma med, inga klor, ingen anmärkningsvärd styrka, ingen köldtolerans, kan inte simma speciellt bra, kan inte springa särskilt fort… listan fortsätter.

Ska man komma åt mobbningen tror jag att man måste gå in och ändra något som ligger i vår genetik, gå in och ändra något naturen har givit oss.

En metod som föreslogs för att hindra mobbarna var att ha fler vuxna närvarande på raster. Är det inte lite naivt att tro att man skulle kunna komma åt mobbarna genom att iaktta dem på raster och under övrig skoltid? Har man minsta koll på teknikutvecklingen så vet man att det inte går att blockera folk från att skicka elaka mail eller sms. Somliga skulle i sådana fall använda sig av vanlig, hederlig snigelpost.

Kontentan är solklar: man kan inte komma åt och stoppa mobbning utan att ändra något fundamentalt i vårt genetiska minne.

Samtidigt är jag ju ingen expert på något område utan jag talar endast från egen erfarenhet, men jag tycker ändå att jag är på rätt spår.

Jag har aldrig aktivt mobbat någon själv, vad jag kan minnas, så jag undrar vad som driver mobbarna. Skulle det vara något i vår evolution som ligger latent i alla, men blir aktivt i somliga, betyder det alltså att det är en primitiv drivkraft som antagligen är avsedd just för att sålla ut de svaga, precis som en sjukdom.

Effekten av att behandla sjukdomar är att människan som ras blir friskare, men överlag försvagas rasen rent fysiskt i och med högre livslängd och bromsmediciner som hindrar folk från att dö när naturen tänker sig att de ska det.

Är jag emot sjukvård? Självklart inte. Det är rätt skönt att jag slapp dö när jag bröt armen. I'm just saying.


Vi lever i en diktatur

Föreställ dig att du börjar med någonting du tycker verkar riktigt intressant, något som du dessutom varit intresserad av sedan barnsben. Föreställ dig sedan att du introduceras i det hela på ett mycket bra sätt som får upp dina ögon för det ännu mer.

Föreställ dig vidare att du fortsätter med detta, för att successivt under föroppet inse att det inte är så bra att vara först. Man får ta i stort sett all skit, allt kan ursäktas med att det inte har gjorts förut, ingen känner till vad du gör eftersom det är nytt och du kan inte svara på vad det egentligen är du gör.

Du börjar tappa känslan av att det är kul.

Tänk dig nu att du plötsligt får reda på att de som sitter i styrande position har baktalat dig och den grupp du tillhör, baktalat er i ett sammanhang som absolut inte passar sig.

Föreställ dig också att du har en fråga angående något du tycker sköts på ett dåligt eller krångligt sätt. Säg att du skickar den frågan till den som har ansvar för det du undrar över. När svaret sedan kommer, om det överhuvudtaget kommer, så är det ett schiffer av ord som bildar en oformlig massa helt utan logik eller mening.

När du sedan skickar ett frågetecken till svar, och får veta att din fråga hamnat hos någon annan för att ansvarig inte orkar ta itu med det, känner du sakta men säkert hur missnöjet växer och pulsen ökar medan hjärnan ångkokas.

När sedan ämnen kastas om och det styrks från ledningen att man inte har läst det man på pappret faktiskt har läst, eller läst så mycket av det som man på pappret faktiskt har läst, börjar tankar om att i en kupp avsätta ledningen gro.

Missnöjet med allt gör att suget att komma därifrån blir allt större. Att behöva ta kontakt med ledningen känns som att sätta fingrarna i halsen och behöva svälja det som kommer upp. Flera gånger.

När svaren från ledningen på begäran att få en fråga förklarad för sig visar sig vara "talk to the hand" och ett annat svar bara är ett halvt A4 med dravel, börjar orden "hoppa" och "avgå" att klinga allt högre.

Man skulle kunna tro att jag beskriver en diktatur.

Man skulle kunna säga att jag beskriver en diktatur. En diktatur med ledare som inte är kvalificerade för uppgiften. Denna diktatur styrs av despoter som på intet sätt är lämpade. Denna diktatur kallas Nackademin.

Bloggdesign|Dessan