Vi lever i en diktatur

Föreställ dig att du börjar med någonting du tycker verkar riktigt intressant, något som du dessutom varit intresserad av sedan barnsben. Föreställ dig sedan att du introduceras i det hela på ett mycket bra sätt som får upp dina ögon för det ännu mer.

Föreställ dig vidare att du fortsätter med detta, för att successivt under föroppet inse att det inte är så bra att vara först. Man får ta i stort sett all skit, allt kan ursäktas med att det inte har gjorts förut, ingen känner till vad du gör eftersom det är nytt och du kan inte svara på vad det egentligen är du gör.

Du börjar tappa känslan av att det är kul.

Tänk dig nu att du plötsligt får reda på att de som sitter i styrande position har baktalat dig och den grupp du tillhör, baktalat er i ett sammanhang som absolut inte passar sig.

Föreställ dig också att du har en fråga angående något du tycker sköts på ett dåligt eller krångligt sätt. Säg att du skickar den frågan till den som har ansvar för det du undrar över. När svaret sedan kommer, om det överhuvudtaget kommer, så är det ett schiffer av ord som bildar en oformlig massa helt utan logik eller mening.

När du sedan skickar ett frågetecken till svar, och får veta att din fråga hamnat hos någon annan för att ansvarig inte orkar ta itu med det, känner du sakta men säkert hur missnöjet växer och pulsen ökar medan hjärnan ångkokas.

När sedan ämnen kastas om och det styrks från ledningen att man inte har läst det man på pappret faktiskt har läst, eller läst så mycket av det som man på pappret faktiskt har läst, börjar tankar om att i en kupp avsätta ledningen gro.

Missnöjet med allt gör att suget att komma därifrån blir allt större. Att behöva ta kontakt med ledningen känns som att sätta fingrarna i halsen och behöva svälja det som kommer upp. Flera gånger.

När svaren från ledningen på begäran att få en fråga förklarad för sig visar sig vara "talk to the hand" och ett annat svar bara är ett halvt A4 med dravel, börjar orden "hoppa" och "avgå" att klinga allt högre.

Man skulle kunna tro att jag beskriver en diktatur.

Man skulle kunna säga att jag beskriver en diktatur. En diktatur med ledare som inte är kvalificerade för uppgiften. Denna diktatur styrs av despoter som på intet sätt är lämpade. Denna diktatur kallas Nackademin.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Bloggdesign|Dessan