***SPOILERVARNING*** Avatar - igen


*********************************************************************

Observera att detta inlägg, liksom det förra om filmen, inte på något sätt är avsett att läsas av den som har för avsikt att se filmen. Observera också att jag i och med detta inte kan hållas ansvarig för att ha avslöjat något.

*********************************************************************


När jag såg Avatar 3D första gången häpnade jag över effekterna. En hel film, mer eller mindre, som med motion capture och CGI-teknik dundrar fram och blåser övriga filmvärlden åt sidan med sin storslagenhet. Detta tillät inte de andra sinnena att ta in så mycket som jag hade önskat av filmen och dess budskap.

Förra gången jag skrev om den påpekade jag att jag kände ett visst vemod då jag lämnade salongen, ett vemod jag just då inte riktigt kunde greppa vad det berodde på. Jag skrev att jag kände en form av samhörighet med karaktärerna och deras värld, något jag inte upplevt tidigare.

Jag har nu sett Avatar ytterligare en gång. Jag ville se till att greppa tillfället eftersom den inte kommer gå på bio för evigt, och en så storslagen film måste ses på bio - det enda rätta helt enkelt. Jag ville dessutom uppleva den en gång till för att kunna säga mer än att "det var en skitsnygg film av episka proportioner". Jag ville kunna precisera mig.

Nu känner jag att jag har mer kött på benen för att göra detta.

James Cameron, som regisserat filmen, för ett viktigt budskap, drar en tydlig parallell till bland annat erövringen av den amerikanska kontinenten. Att se hur den moderna människan med vapen och teknologi kommer och med våld försöker ta över den naturreligiösa och extremt fredliga urbefolkningen Na'vis värld påminner mycket om hur det kan ha sett ut när de första erövrarna kom till den amerikanska kontinenten.

Även om redskapen år 2154 skiljer sig mot vad som användes nästan ett årtusende tidigare, så är processen i stort sett identisk: "vi vill ha deras mark, sök en diplomatisk lösning och om det inte fungerar så driver vi bort dem eller dödar dem."

Det visar på ett historiskt faktum, belyser människans natur. År 2154 har vi tömt vår jord på tillgångar, vi har skövlat våra skogar och förorenat och tömt våra hav och stora sjöar. Vi har befolkat månen i hopp om att överleva, i hopp om att vi ska få plats. Vi söker oss ut i universum för att hitta andra boplatser, hitta tillgångar som ger oss pengar att exploatera andra solsystem och förstöra boplats efter boplats allt eftersom vi ökar i mängd. Ändrar vi inte vår livsstil, föreligger en stor risk att detta blir verklighet.

Filmen visar också att det kommer att finnas hopp. Ett hopp i form av människor som inte låter sig överrumplas och fullständigt översköljas av girighet och korruption, människor som fortfarande har sin empati kvar, sin känsla för rätt och fel. Vi kan bara hoppas att dessa människor inte kommer att ses som regimkritiker och mänsklighetens förrädare.

Denna gång såg jag också till att se mer på hur effekterna faktiskt ser ut, hur pass verklighetstroget det egentligen är. Det enda jag kan säga något kritiskt om är Na'vis rörelser när de springer, allt annat ser faktiskt helt fantastiskt ut, och springandet är ingenting som på något sätt drar ner betyget på filmen.

Miljöerna är oerhört vackra och mycket trovärdiga rent visuellt. Filmen har tempo och detta kombinerat med effekterna gör att man inte sitter och sover.

Ljudspåret till filmen tycker jag är underbart. James Horner som har komponerat den har gjort ett makalöst bra jobb och har skapat ett ljudspår som verkligen lyfter filmens storslagenhet ytterligare. Det skänker rofylldhet och ger ett litet glädjerus. Passar utan tvekan som avslappningsmusik eller som plugg- eller läsmusik.

Aldrig förr har jag sett en film två gånger på bio, och aldrig förr har jag övervägt att se en film en ytterligare gång efter den andra. Denna andra gång berörde mig djupare än första gången, med mer intensiva känslor och en växande sympati för Na'vi och vad de representerar.

Det är intressant hur många som har sagt att de väntade sig att jag skulle såga den här filmen. Visserligen var jag aningen kritisk och skeptisk innan jag hade sett något av den, men som jag skrev i förra inlägget så växte den allt mer för mig varje gång jag såg något ifrån den eller läste om den. Jag antar att det är något som får följa mig än så länge.

Om 2012 var sevärd så är Avatar utanför skalan, vilket den ändå skulle vara även om 2012 inte var sevärd. Se den i alla fall. Oerhört sevärd.



 


*********************************************************************

Observera att detta inlägg, liksom det förra om filmen, inte på något sätt är avsett att läsas av den som har för avsikt att se filmen. Observera också att jag i och med detta inte kan hållas ansvarig för att ha avslöjat något.

*********************************************************************


Kommentarer
Postat av: mac

Ah! jag har också sett den 2 gånger nu, och ska nog se den igen, bästa filmen jag sett!

2010-01-27 @ 15:07:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Bloggdesign|Dessan