Ja, jag lever

Det är inte konstigt att jag inte har skrivit på två månader. Det är inte konstigt att jag inte har känt mig frustrerad utöver vedertaget lämpliga nivåer. Det är heller inte konstigt att jag inte har känt någon motivation att skriva om sådant. Det är dock konstigt att jag ska behöva bli irriterad för att jag ska få tillbaka lusten att skriva.

Innan jag ens har varit i skolan i en hel vecka känner jag mig överöst av hat. Helt plötsligt stod det bortom allt tvivel varför jag inte har skrivit: Jag har sluppit de värsta idioterna.

Jag var oförberedd på den dumma massa som tålmodigt inväntade min ankomst till huvudstaden. Jag borde ha varit uppmärksam och misstänkt att något var fel när jag klev på tåget. Jag väljer dock att lägga ansvaret för det felet på det faktum att jag ändå åkt tåg varje dag, dock en annan tid.

Istället slog det mig definitivt när jag klev av tåget.

Helt plötsligt var det inte en synkron massa; istället hade den förvandlats till något så mycket mer individuellt, nämligen människor. I hundratal. Som skulle åt samma håll samtidigt som de inte alls skulle åt samma håll.

Helt plötsligt var det inte en seg smet att bearbeta för att ta sig fram; istället var det ett virrvarr av sprängfärdiga och förvirrat målmedvetna projektiler att undvika. Det var som ett fiskstim, om man tar bort det naturliga samspel som utspelar sig i dessa.

Helt plötsligt kände jag mig vilsen; något jag inte känt mig på ungefär tre månader.

Det var här sambandet slog mig. Det var nu allting sammanföll och bildade något oerhört konkret och tydligt; en bild beskrivandes precis vad det rörde sig om.

Senaste gången jag kände samma sak var i denna "spawn point of stupidity", i folkmun ofta kallat Stockholm. Jag insåg också att om detta är vad som krävs för att jag ska skriva så kommer skrivandet att gå under när jag börjar jobba. Det betyder att det finns ytterligare en veckas skrivande i mig, som från vecka 23 kommer att tillhöra en svunnen tid.

Måhända är det inte så drastiskt, men är man förberedd på det så blir det ingen överraskning.

Bloggdesign|Dessan