Vad säger man?

Skrattade oerhört gott åt den här. Ibland måste man få ha lite kul på jobbet. I dag var en sådan dag. It was fun.

 


My theory

Jag har en teori. Eller snarare har jag tusen teorier, men just nu har jag utarbetat en teori till fullfjädrad plan, redo att sättas i verket. Normalt så börjar mina inlägg med en känsla, där känslan får utvecklas genom mina fingrar och ganska slumpmässigt ta form av meningar och resonemang. Sällan har jag klart för mig vad jag ska skriva, mer ofta har jag istället en klar uppfattning om exakt vad jag ska skriva om och även ett par olika formuleringar som helheten får byggas upp omkring.

 

I det här fallet har jag som sagt en teori som jag har utvecklat till något ganska avancerat och, antagligen, ganska drastiskt enligt vissa.

 

Teorin började väl gro för många år sedan, och har sedan dess legat latent hos mig och liksom närts av samhällets idioti i allmänhet. Idag byttes den långsamma syresättningen ut mot en blåsbälg som eldade på min teori. Den fick fart och jag utvecklade den ganska ytligt för några av mina arbetskamrater.

 

Det var på bussen hem det hände. Det var fullt, något som inte är speciellt förvånande. Det som däremot var förvånande var folks agerande. Man kan tycka att om det är fullt så fortsätter man bakåt i bussen och man gör så gott det går för att underlätta för andra som ska på eller av. Vid en hållplats ska en hel del folk som står framför mig kliva av. Detta gör att jag måste hålla mig åt sidan så att jag blockerar vägen för en kvinna med barnvagn bakom mig. Hon klappar mig på axeln och säger ”ursäkta”. Jag vänder mig om och tittar på henne. Hon säger ”ursäkta, jag ska av”. Folk passerar fortfarande väldigt tätt framför mig och ska kliva av bussen. Hon klappar mig på axeln och säger ”ursäkta mig, jag ska av här”.

 

I denna sekund vänder jag mig om och säger till henne att ”vänta, jag ska se vad jag kan åstadkomma här”. Min enda tanke var om hon var blind. Var det inte oerhört uppenbart att jag inte bara spontant kan gå igenom andra människor? Var det inte tydligt att andra också klev av bussen?

 

Andra tankar började gro. Varför kan inte den klunsiga personen som står med sin väska precis i dörröppningen kliva ut och lämna lite plats åt den miljon människor som ska av? Varför ska folk försöka pressa sig före andra som också ska av? Varför, varför, varför?

 

När folk hade passerat framför mig och jag kunde kliva ur vägen och sätta mig tittade jag på kaoset som utspelade sig framför ögonen på mig. Folk står och köar otåligt på att få gå på bussen, medan en ensam mamma står med sin barnvagn fastkilad mellan drummeln med väskan och en annan barnvagn. Ingen gör något. Väskägaren försöker förgäves flytta sin väska. Ingen gör något. Mamman lyckas lirka loss vagnen och kommer av bussen.

 

När vägen väl är fri strömmar folk på som galna. En kvinna blir irriterad på en äldre dam som står vid dörren, och när hon går förbi mig mumlar hon för sig själv någonting i stil med att ”man ska inte bara stå…” och så vidare.

 

Här föds blåsbälgen. Nu börjar tankarna frodas. Varför är det så här? Vad beror det på? Hur kommer det sig att folk beter sig som de gör?

 

Förklaringen slår mig som oväntat uppenbar. Vad är det som styr folks agerande? Deras tänkande. Det är så enkelt. Människans intelligens är visserligen fantastisk, men samtidigt ack så bedrövligt förlamande. Folks förmåga att tänka självständigt lamslår andra.

 

Det här låter drastiskt, men tänk på det. Fundera på det nästa gång du åker buss eller tåg, eller bara befinner dig bland mycket människor på samma plats. När en individ tolkar en situation sker detta antagligen på en ytterst individuell nivå. Implikationerna blir att en annan individ tolkar samma situation annorlunda, och därmed bestämmer sig för att agera på ett annat sätt.

 

I vissa fall är det just detta som skiljer liv från död, men i detta specifika forum är det vad som lamslår strukturen. När människor tänker som en enhet fungerar saker och ting. Från pendeltåget till tunnelbanan på Centralen är gången indelad i filer med pilar i golvet. När alla går i filen för avsedd riktning fungerar det i stort sett klanderfritt. När någon får för sig att byta och gena mot färdriktningen blir det genast kaos. Någon som möter denne väjer höger, någon vänster och någon stannar tvärt – allt efter hur personen tolkar utbrytarens rörelser.

 

När upphovet till problemet var så smärtsamt uppenbart, tedde sig lösningen än simplare. Det är endast en fråga om att beröva folk den fria viljan. Genom att implementera ett enhetstänkande hos folk, där man kan få en folkmassa att bete sig som en synkron enhet istället för en amorf hög, skulle större grad av struktur uppnås.

 

Det här kräver naturligtvis rätt stora förberedelser och ett anmärkningsvärt stort mått av övertalningsförmåga och hjärntvättning, men nog ska det vara genomförbart. Det enda jag önskar av dig är din röst i nästa val. Jag lovar att arbeta blocköverskridande, och kanske rent av att avskaffa dagens partisystem som ju, trots allt, gynnar folkets fria vilja. När jag tänker på det önskar jag inte din röst. Jag kräver den.

 

Du ska rösta på mig. För strukturens skull. The guild of The Knights of Reason shall restore order. Once, and for all…


Bloggdesign|Dessan