Blind idealism

En amerikansk herre vid namn Terry Jones planerar att anlägga ett bokbål på nioårsdagen av terrorattacken den elfte september. Denne herre råkar även vara pastor. Hans församling är starkt antimuslimsk, så det är inte vilka böcker som helst de ska bränna. Istället för att ta matteböcker tänker de bränna koraner.

Det här känns ganska korkat. De anser att islam härstammar från djävulen och att alla muslimer således är onda. I rättskaffenhetens tecken bestämmer de sig därför att elda upp muslimernas heliga skrift. Känns inte argumentet lite ihåligt?

Om man tänker sig att herren Jones tycker att samtliga muslimer i världen är onda eftersom de representerar djävulens religion och eldar upp deras koran, vad får honom att tro att det på något plan, överhuvudtaget, kan ge någon positiv effekt?

Jag ser framför mig hur det kan komma att bli. Risken är att "the shit hits the fan" och allt brakar loss. Kristendomen med USA i spetsen är inte speciellt populärt i många muslimers ögon, och det här lär inte göra saken bättre.

Religion i sig är inte farligt. Det är de religiösa människorna som är farliga när det blir på det här sättet. Självklart är muslimerna onda, det var ju judarna också och se hur det gick. Självklart är kristna onda i muslimernas ögon när de dumma jävlarna bränner heliga skrifter.

Är det verkligen så fruktansvärt svårt att tänka längre än näsan räcker?

Solidaritet

Jag vet att jag skrivit om det förut, men tydligen hade jag inte tillräcklig genomslagskraft eftersom problemet kvarstår. Stämmer min syn på mänskligheten är det ett problem som alltid kommer att kvarstå så länge inget drastiskt med historiska anknytningar görs.

 

Jag tycker att det är rent motbjudande att se hur folk beter sig. Inte nog med att många, många hostar och är sjuka nu för tiden – de gör det dessutom helt ohämmat. Man undrar många saker. Jag är absolut inte perfekt, framför allt inte efter min verbala fadäs nu senast, men jag känner mig ändå så ”Übermensch-aktig” när jag står och ser hur de enfaldiga brickorna beter sig.

 

En man passerade mig på bussen i eftermiddags – en buss som för övrigt var fylld till bristningsgränsen, något som är helt utanför normalbilden. I samma sekund han skulle till att passera mig drog sig hans bröstkorg spasmiskt samman och upp genom luftrören och ut genom mun- och näshåla exploderade en kaskad av bakterier och saliv. Det hela var alldeles utomordentligt äckligt.

 

Likadant är det överallt. Det spelar ingen roll om man befinner sig på buss, tåg eller tunnelbana. Det spelar heller ingen roll att man befinner sig på sin arbetsplats; inte ens där är man skyddad. Ovettiga människor verkar infiltrera varje vrå av mänsklighetens vardag.

 

Det är inte konstigt att folk blir sjuka samtidigt. Det bästa vore ett samhälle präglat av social segregering där alla sköter sig själva, i alla fall ur sjukdomsspridningssynpunkt. Eller vore det bästa kanske att massvaccinera folk? Ja just det… svininfluensan. Det gick ju sådär.

 

Kanske är den bästa lösningen både minst drastisk och minst komplicerad. Kanske är det enklaste och bästa helt enkelt att inse fakta. Det vi mår bäst av är att inse att vi inte kan skydda oss från folks kiss- och bajsbakterier eller deras herpes- eller hepatitsmittade spottkavalkader i allmänna utrymmen. Vi lever i varandras äckel. Så 2000-tal.


Bloggdesign|Dessan