Dumma amerikaner
Dumma britter
Jag älskar sånt här!

Petition to revoke the independence of the USA

Följande är ett resonemang från en grupp på Facebook. Det är bara på skoj, men det är sjukt skoj att läsa det. Tänk över hur sorgligt sant mycket är.
Petition to revoke the independence of the United States of America
Type:Just for Fun - Outlandish Statements
Description:To the citizens of the United States of America, in the light of your failure to elect a competent President of the USA and thus to govern yourselves, we hereby give notice of the revocation of your independence, effective today.

Her Sovereign Majesty Queen Elizabeth II will resume monarchical duties over all states, commonwealths and other territories.

Except Utah, which she does not fancy.

Your new Prime Minister (The Right Honourable Gordon Brown MP, for the 97.85% of you who have until now been unaware that there is a world outside your borders) will appoint a Minister for America without the need for further elections.

The House of Representatives and the Senate will be disbanded.

A questionnaire will be circulated next year to determine whether any of you noticed. To aid in the transition to a British Crown Dependency, the following rules are introduced with immediate effect:

1. You should look up "revocation" in the Oxford English Dictionary. Then look up "aluminium." Check the pronunciation guide. You will be amazed at just how wrongly you have been pronouncing it.

The letter 'U' will be reinstated in words such as 'favour' and 'neighbour'; skipping the letter 'U' is nothing more than laziness on your part. Likewise, you will learn to spell 'doughnut' without skipping half the letters.

You will end your love affair with the letter 'Z' (pronounced 'zed' not 'zee') and the suffix "ize" will be replaced by the suffix "ise."

You will learn that the suffix 'burgh' is pronounced 'burra' e.g. Edinburgh. You are welcome to re-spell Pittsburgh as 'Pittsberg' if you can't cope with correct pronunciation.

Generally, you should raise your vocabulary to acceptable levels. Look up "vocabulary." Using the same thirty seven words interspersed with filler noises such as "uhh", "like", and "you know" is an unacceptable and inefficient form of communication.

Look up "interspersed."

There will be no more 'bleeps' in the Jerry Springer show. If you're not old enough to cope with bad language then you shouldn't have chat shows. When you learn to develop your vocabulary, then you won't have to use bad language as often.

2. There is no such thing as "US English." We will let Microsoft know on your behalf. The Microsoft spell-checker will be adjusted to take account of the reinstated letter 'u' and the elimination of "-ize."

3. You should learn to distinguish the English and Australian accents. It really isn't that hard. English accents are not limited to cockney, upper-class twit or Mancunian (Daphne in Frasier).

You will also have to learn how to understand regional accents --- Scottish dramas such as "Taggart" will no longer be broadcast with subtitles.

While we're talking about regions, you must learn that there is no such place as Devonshire in England. The name of the county is "Devon." If you persist in calling it Devonshire, all American States will become "shires" e.g. Texasshire, Floridashire, Louisianashire.

4. Hollywood will be required occasionally to cast English actors as the good guys. Hollywood will be required to cast English actors to play English characters.

British sit-coms such as "Men Behaving Badly" or "Red Dwarf" will not be re-cast and watered down for a wishy-washy American audience who can't cope with the humour of occasional political incorrectness. Popular British films such as the Italian Job and the Wicker Man should never be remade.

5. You should relearn your original national anthem, "God Save The Queen", but only after fully carrying out task 1. We would not want you to get confused and give up half way through.

6. You should stop playing American "football." There are other types of football such as Rugby, Aussie Rules & Gaelic football. However proper football - which will no longer be known as soccer, is the best known, most loved and most popular. What you refer to as American "football" is not a very good game.

The 2.15% of you who are aware that there is a world outside your borders may have noticed that no one else plays "American" football. You will no longer be allowed to play it, and should instead play proper football.

Initially, it would be best if you played with the girls. It is a difficult game. Those of you brave enough will, in time, be allowed to play rugby (which is similar to American "football", but does not involve stopping for a rest every twenty seconds or wearing full kevlar body armour like nancies).

We are hoping to get together at least a US Rugby sevens side by 2008.

You should stop playing baseball. It is not reasonable to host an event called the 'World Series' for a game which is not played outside of North America. Since only 2.15% of you are aware that there is a world beyond your borders, your error is understandable. Instead of baseball, you will be allowed to play a girls' game called "rounders," which is baseball without fancy team strip, oversized gloves, collector cards or hotdogs.

7. You will no longer be allowed to own or carry guns. You will no longer be allowed to own or carry anything more dangerous in public than a vegetable peeler. Because we don't believe you are sensible enough to handle potentially dangerous items, you will require a permit if you wish to carry a vegetable peeler in public.

8. The 4th of July is no longer a public holiday. The 2nd of November will be a new national holiday, but only in Britain. It will be called "Indecisive Day."

9. All American cars are hereby banned. They are crap, and it is for your own good. When we show you German cars, you will understand what we mean.

All road intersections will be replaced with roundabouts. You will start driving on the left with immediate effect. At the same time, you will go metric with immediate effect and without the benefit of conversion tables. Roundabouts and metrication will help you understand the British sense of humour.

10. You will learn to make real chips. Those things you call 'French fries' are not real chips. Fries aren't even French, they are Belgian though 97.85% of you (including the guy who discovered fries while in Europe) are not aware of a country called Belgium. Those things you insist on calling potato chips are properly called "crisps." Real chips are thick cut and fried in animal fat. The traditional accompaniment to chips is beer which should be served warm and flat.

Waitresses will be trained to be more aggressive with customers.

11. As a sign of penance 5 grams of sea salt per cup will be added to all tea made within the Commonwealth of Massachusetts, this quantity to be doubled for tea made within the city of Boston itself.

12. The cold tasteless stuff you insist on calling "beer" is not actually beer at all, it is lager . From November 1st only proper British Bitter will be referred to as "beer," and European brews of known and accepted provenance will be referred to as "Lager." The substances formerly known as "American Beer" will henceforth be referred to as "Near-Frozen Gnat's Urine," with the exception of the product of the American Budweiser company whose product will be referred to as "Weak Near-Frozen Gnat's Urine." This will allow true Budweiser (as manufactured for the last 1000 years in the Czech Republic) to be sold without risk of confusion.

13. From the 10th of November the UK will harmonise petrol (or "gasoline," as you will be permitted to keep calling it until the 1st of April) prices with the former USA. The UK will harmonise its prices to those of the former USA and the Former USA will, in return, adopt UK petrol prices (roughly $6/US gallon -- get used to it).

14. You will learn to resolve personal issues without using guns, lawyers or therapists. The fact that you need so many lawyers and therapists shows that you're not adult enough to be independent. Guns should only be handled by adults. If you're not adult enough to sort things out without suing someone or speaking to a therapist, then you're not grown up enough to handle a gun.

15. Please tell us who killed JFK. It's been driving us crazy.

16. Tax collectors from Her Majesty's Government will be with you shortly to ensure the acquisition of all revenues due (backdated to 1776).

Thank you for your co-operation.


I Sverige har det varit högertrafik i många år. Riktigt många år. 40 stycken närmare bestämt. Nästan exakt. Det är 40 år, 1 månad och 4 veckor (28 dagar) sedan. På den tiden tycker man att folk borde ha lärt sig att det faktiskt är så, men dagligen bär det mig emot att se folk som envisas med att trotsa högertrafiken. Till stor del är dessa individer gamla människor som levde på den gamla onda tiden, då det var vänstertrafik.

En fråga som väcks är: "Vet de inte att det är högertrafik eller envisas de med att hålla kvar vid det gamla som anses vara traditionellt, eller är de helt enkelt bara dumma?" I DON*T KNOW.

Ta en sväng och gå ut en stund. Du kommer snabbt att märka att folk promenerar lite varstans på gångvägarna. Lite till höger, lite till vänster, lite mitt i. Ibland kommer det ett sällskap som envisas med att gå i bredd och tvingar ut en på gräsmattan.

Rätt vad det är dyker en moped upp på gångbanan där det är mopedförbud - på vänster sida, alltså rakt emot mig. Hur otippat är inte det? Samtidigt kommer en cyklist som kör förbi mig i min riktning, och alltså tvingar ut mig på gräsmattan för att inte bli ihjälkörd av den moralbefriade mopedisten som kör i 200 km/h på gångvägen utan hjälm och utan hänsyn till barnvagnar och småbarn och hundar.

Där kommer en gammal farbror promenerandes, på vänster sida om gångvägen - rakt emot mig. Jag tänker att jag ska se "vem som vinner", alltså vem som blir tvungen att vika av. Som ett direkt resultat av min goda uppfostran viker jag av då jag inser att farbrorn inte har för avsikt att vika undan, han har bestämt sig för att visa pojkvaskern vem som bestämmer. Respekt, tänker han. Idioti, tänker jag.

Till och från "vinner" jag dessa utmaningar, vilket alltid tycks ge mig någon form av inre tillfredsställelse. Att visa att jag inte viker undan för någon jävla bakåtsträvare tycker jag är... rätt. Det ger mig frid. Samtidigt är jag rätt säker på att jag vet precis vad folk tänker när jag tvingar dem att vika av från sin sedan länge utstakade kurs: "Respektlösa jävel". Visst, fine, det kan jag ta. Faktum är att DET ÄR HÖGERTRAFIK I DETTA LAND!

Now, this may make you wonder. Den där dåren som sitter och skriver det du nu läser, är det någon form av psykfall eller? Har han verkligen ingenting vettigare att komma med? Har han inget liv? När kommer psykbrytet?

Well, the answer is simple. Jag har rätt många vettiga tankar, men det som är vettigt är inte speciellt kul att dela med sig av. Jag är den typen som kan vara rätt provocerande, och gilla det. Att skapa kontrovers är riktigt kul när folk reagerar som jag vill att de ska göra. Jag vill väcka tankar hos folk, om saker som de kanske inte har tänkt på tidigare, få folk att vakna. Ledarskribent eller helgkolumnist, here I come!


Idag, för exakt ett år sedan, satt jag i logementet i kasern 214 tillsammans med min grupp, vi läste SoldF eller Svensk Soldat. Nästan ingen pratade med någon. Vi hade precis hämtat ut våra grejer. Det var inryck. Ett år sedan, idag. Fy fan... tiden går fort.


Nu ska herr Putin borta i öst storsatsa på militära resurser. Försvaret ska rustas upp med nya kärnvapen, kärnvapenbestyckade ubåtar, stridsflygplan, helikoptrar, övriga fordon osv osv. Beräknad kostnad?
2 000 000 000 000 = TVÅ TUSEN MILJARDER KRONOR. Härligt att veta att vår jättegranne har gott om cash som läggs på ett rimligt ställe. Somehow får detta mig osökt att tänka på Kalla Kriget.

Två tusen miljarder kronor, det är ungefär vad vårt försvar skulle få på typ 100 år i dagsläget. Samtidigt säger ryssarna att deras försvarsbudget bara är 1/25 (!!!) av USAs militära utgifter. Hajar ni, 50 000 000 000 000, femtio tusen miljarder kronor. Det är ju fan helt sinnessjukt. I försvarsutgifter? "FÖRSVAR"? I och med att trupperna i Irak och Afghanistan ständigt blir beskjutna är det väl inte konstigt att det kostar en massa pengar?

Nu är det väl lätt att vara efterklok, herr Bush borta i väst. The world is crumbling underneath the huge masses of power building everywhere you look. India, North Korea, Pakistan, Russia, Turkey - Iraq, Afghanistan, USA, Sudan, Tchad, the list goes on.

Did you know?

Visste du att glas inte är en fast materia? Det är i själva verket en sjukt enormt trögflytande materia. That's right - glas är flytande. Anledningen att glas är genomskinligt - as being melted sand - är att partiklarna och molekylerna och allt det där som finns i, inte är jämt fördelade, så det släpper igenom ljus. Glas blir aldrig helt fast. Om man sätter in en glasruta och tittar på den igen efter 20 år så har den blivit något tjockare nertill än den var då den sattes in. Det är sant.


Tänk över följande: rökning förstör hälsan massor, det vet alla. Man får alla möjliga sorters biverkningar. Inte gör det att man ser yngre eller vackrare ut - det kan vi alla vara överens om? Så...varför ser man då så fort man går ut någonstans unga tjejer som röker?
Fattar de inte att de motverkar allt de försöker åstadkomma med smink? Tjejer i åldersgruppen 14-20 är enormt utseendefixerade, och ändå röker de. Varför? Är det coolt? Är det något man måste göra för att få ingå i fjortisgängen? Är det verkligen värt det?
Det kostar en massa pengar, det är inte hälsosamt för någon och det sätter en i ett beroende som är svårt att bli av med.
"Jag kan sluta när jag vill" hör man ofta. Ofta hör man som svar "men gör det då". I dessa fall brukar svaret bli att de inte vill just då. Så då frågar jag mig: varför vill de inte? Sug på cancerpinnen bara, gör det, men erkänn istället att det beror på att du inte KAN sluta.
Sluta försöka lura dig själv och omgivningen. Den enda du lurar är dig själv.

Idag ryckte nya 4. Skvadron in. Poor, poor suckers som inte alls fattar vad de har gett sig in på. En lång väg av exercis, grå arbetskraft i stallet, skitsysslor och närapå ingen strid. I pity them. Ska bli kul att se hur det går för dem den 4 december.

Idioter på vägarna

Snacket går hela tiden om att det ska vara höga bötesbelopp på fortkörning, så att det verkligen svider i plånboken när man utsätter sig själv och omgivningen för större risker i och med högre hastigheter. Visst, fine, det tänket kan jag köpa.
Däremot kan jag inte för mitt liv förstå att det inte är böter på att köra för långsamt. När någon ligger i 60-70 på en 90-väg, då är det bäddat för katastrof för de som ligger bakom det fordonet. Man blir något ofantligt frustrerad av att ligga bakom någon som kör så långsamt, och det orsakar i många fall vansinnesomkörningar i ren frustration. Det i sin tur ökar riskerna något enormt i och med att folk kör om där de kanske inte skulle annars.

Jag säger: sätt bötesbelopp på att köra för långsamt, det är en minst lika stor fara som att köra för fort.

Befängda ordspråk

Det finns en del ordspråk som... helt enkelt makes no sense at all. Ibland undrar man vad ursprungsupphovsrättsmannen/-kvinnan tänkte, om man måste använda sig av någon sorts resonemang när man ser till budskapet.


"Livet är en \inte en\ dans på rosor"
The hell it is, när man säger att livet är en dans på rosor menar man att det är lätt och att allt går ens väg. Men... however, men, jag vill inte påstå att det är speciellt positivt att dansa på ett gäng rosor, speciellt inte om man lägger ut hela rosen. Jag som har jobbat en del med det, och ränsat rosenbuskar och rosplanteringar vet vad jag talar om. Rosornas stjälkar är fyllda av sylvassa taggar. De är asvassa och gör skitont att trampa på, speciellt om man skulle råka vara barfota.

"Alla sätt är bra utom de dåliga"
Va? Om alla sätt skulle vara bra, så skulle ÄVEN de dåliga vara bra, alltså kan inte alla sätt vara bra. Att säga att alla sätt utom de dåliga är bra, är i sig fel. Bisatsen strider mot huvudsatsen, vilket gör att budskapet säger emot sig självt.

Mindre känt: "Vacker som en dag"
Vad menas med det? Är det så att en dag är vacker? Om det är soligt och vindstilla osv osv, men om det regnar då? Är dagen vacker då med?

"Tiden läker alla sår"
Som sår, vad räknas då? Mentala sår, många har upplevt att tiden inte läker dessa, as have I. Läker tiden verkligen ALLA sår?

"Smaken är som baken"
Vad? Stor? Mjuk? Dallrig hos vissa? Stenhård hos vissa? Bred? Delad?

"Man lär så länge man lever" / " Man lever så länge man lär"
Definiera liv. Om man ligger i koma i respirator, lär man sig något då? Kan man lära sig något då? Om man låter sitt lärande bli till en besatthet, lever man då?

"Kärt barn har många namn"
Det har även det barn som blir hånat i skolan. Man behöver inte vara älskad för att ha många namn, eller ja... "namn". Många, liksom jag, känner till det väldans väl.

"Kärleken är blind"
Jag vet inte det jag... kärleken grundar sig i steg ett på utseende och sedan på personlighet, så jag tror inte att kärleken är blind - den är bara jävligt bra på att dölja sina intentioner.

"I krig och kärlek är allt tillåtet"
Oh.... my.... god.... no. Alla som har någon form av referens till antingen det ena eller det andra vet vad jag menar. Even war has regulations.

"Gammal är äldst"
Nej... äldst är... tja, äldst. Inget annat, lyssna på ordet. Ä-L-D-S-T. Gammal - Äldre - Äldst. Äldst är det "gamlaste" man kan bli. Punkt. Ingen kan vara äldre än äldst. På riktigt.

"Ett gott skratt förlänger livet"
Visserligen är det vetenskapligt bevisat att skratt frigör endorfiner som är bra för kroppen - bryter ner fria radikaler (som bryter ner cellerna) och gör att man mår bra. Men, för din egen skull, välj tillfälle väl. Skrattar man vid fel tillfälle kan det skrattet drastiskt korta ner din levnadstid...

"Ensam är stark"
Man brukar säga det, men let's face it - är man två klarar man det mesta lättare.

"Den som viskar han ljuger"
Det är inte sant, I know, för jag har viskat en del. Sällan ljugit som en del av att jag har viskat.

"Den som tiger, han samtycker"
Det stämmer inte heller, den som tiger behöver inte samtycka. Hon kan vara som jag, som helt enkelt inte orkar ge sig in i en never ending diskussion med ständigt återkommande argument - á là diskussionerna på samhällskunskapen i gymnasiet. Hon kan vara feg - inte våga stå för sin åsikt. Hon kan vara hotad att inte säga något, osv osv.

"Den som lever får se"

"Alla vägar leder till Rom"
Om jag tänker till riktigt noga kan jag nog komma på minst två vägar som inte gör det. Få se nu... riksväg 76 gör inte det... väg 283 gör inte det heller...

Jag vet att en del kommentarer har varit... så att säga smått kontroversiella, men det är en del av det som är kul att läsa - och att skriva. Att leka med tankarna och argumenten och se hur de artar sig, och se folks reaktioner, det är vad jag är ute efter. Just for fun.


Överdrivet intag av alkohol kan göra att du får stora kontinuitetsstörningar, vilka kan få tidssegment att bokstavligen försvinna helt.


Klarade Half Life 2: Episode Two och Portal igår, vilket gjorde att jag kände ett trängande behov av att installera hela Half-Lifeserien. So I did, sort of. Jag har kvar att installera Half-Life 2 och HL2:Episode One. Sen har jag hela kollektionen.

Lirade första HL idag, från -98 eller så. Damn, vilken nostalgi. Hade glömt hur det var, nu upplever jag det once again. All worth it.

Yeah, som inte är från en vän...

...utan från mig själv. Jag hade helt enkelt ingenting bättre för mig än att sitta och rita i Paint. Så... resultatet blev en fyrkantig varelse som sitter på gräsmattan, med sin bästa vän som lutar sig mot hans sida. Solen skiner och alla är glada. Tänk om livet alltid kunde vara så. Youuu.... ignorant fooools.


Clock's tickin'

Idag är det en månad sedan muck. Idag är det 356 dagar sedan jag ryckte in. Fan vad tiden går fort. För fort. Man hinner inte med. Rätt vad det är så är det slut.

Ta vara på varje ögonblick.


Man behöver inte använda svåra ord om man har en relevant inhemsk vokabulär disponibel...

Nu jävlar

Nu får det fan vara nog. Jag var ute och gick idag. En helt vanlig promenad. I put on my neutral face and took off. När jag går och möter folk så kollar de snett på mig. Grymt snett. Typ.. fan jag vet inte hur jag ska beskriva det. Snett som i att jag skulle vara nån form av freak. Att jag ser ut som en brottsling det vet jag, men det borde vara tillåtet.

Så har det varit länge, jag går, folk kollar snett på mig utan anledning. Nu har jag börjat kolla tillbaka. Då tittar de bort. När jag fortsätter se på dem kollar många på mig en gång till, och tittar bort direkt när de inser att jag kollar på dem. Liksom... vad är problemet?

THIS HAS GOT TO STOP! Jag vill förstå varför folk kollar på mig på det sättet. Snart kommer jag konfrontera de som gör det. Får se vad som händer då. Äckligt störande är det i alla fall.

Baskerprov fortsättning

1/2-2007, 22:27 - Torsdag, K1
Åkte till Kungsängen och vårdade tält idag tillsammans med fem andra. Det sög ganska heligt. Vi hade ridning nu på kvällen, vilket gick sjukt bra. Nils är bra helt enkelt. Lt S sa att jag hade fallenhet för ridning och skulle fortsätta efter muck. Det kändes naturligtvis bra. (Hittills ser det mörkt ut med att fortsätta rida). Tillbaka till baskern.

Vi blev som sagt väckta vid fyratiden, tror jag. Vi samlades i gruppigelkottar, tajta som faaaan för att det var jä-ättekallt, och vänta på kommando marschfärdiga. Under tiden grupperna väntar kommer Stf. skvadronschef ner och pratar lite med oss. Han börjar med att säga "Nu har ni kanske förstått att det här är ert baskerprov. Det kommer [att] ställas höga krav på er och det kommer [att] vara tungt."  No shit, tänkte jag och förmodligen flera andra också.
Sen fick F nåt psykryck. Han bröt ihop totalt, all vilja försvann och han såg helt förstörd ut. Han gnällde på att han inte orkade, inte kunde, inte ville osv. Vi blev naturligtvis förbannade på honom och försökte trycka i honom att han visst kunde och orkade.
Han var så knäckt att han började gråta. Jag var så förbannad på honom att jag nästan började grina själv. Jag minns att jag tog tag om hans axlar och lappade till honom över kinden, men ingen effekt. Vi ville nästan bara lämna honom. Lt L röt till något grymt åt honom och sa att han skulle gå till det ljusnade och då skulle han ta ett nytt beslut.
När väl alla andra grupper hade gått fick vi marschfärdiga och gick iväg med vår karta som enda navigation. Det skulle vara en massa olika stationer på vägen, jag tänker inte ta dem i ordning, det är för mycket som saknas i mitt minne för att jag ska kunna vara helt träffsäker. Jag vet dock med säkerhet att första stationen var armhävningar, situps och rygglyft. Det var inte speciellt svårt. Sen var någon station att man skulle göra upp eld också. Jag är lite osäker efter det. Jag vet att vi gick en massa i alla fall.
Någongång på eftermiddagen kommer vi fram till den aktuella kartans slutdestination. Då visade det sig att vi skulle få äta. Första gången på 1½ dygn. (Värt att notera är att många - inklusive mig själv - hade ätit extremt dåligt under hela veckan). Vi fick råvaror som vi skulle koka själva: fyra små köttbitar, en halv liten gul lök, en halv morot och fem små potatisar per person. Innan var jag inte hungrig, men shit vad hungrig man var efteråt.
Egentligen hade man nog inte tyckt att det var speciellt gott, dåligt kokta råvaror med för mycket salt och peppar i alldeles för varmt vatten. Nu smakade det gudomligt. Vi hade en total rast på en timme från att vi fick "från och med nu är det en timmes rast, inte mer, inte mindre".
Efter maten fick vi en ny karta med stationer. Den första var fälttävlan. Vi skulle springa en kilometer på tid, med stridspackning och vapen. Det var ingen höjdare sådär tätt inpå maten. Jag tror vår grupp fick runt sju minuter. Det gick rätt bra. Efter det skulle vi ta isär och sätta ihop vapnet på tid. Faan vad kallt det var om händerna. Jag tror bara att det var jag och M som klarade av att ta isör och sätta ihop vapnet. Tiden för ihop var 30 sek, minns inte isär.
Efter det, mer marsch. Nu var det också ganska långt. Slutdestinationen denna gång var hinderbanan på LG.
Det tog en jäkla tid att komma dig, vi pulsade genom snön och hade oss. Fruktansvärt långt att gå, kändes det som - och det var det också. Hur långt vet jag inte, vi har inte fått något slutgiltigt svar ännu. Men det var bara att knalla.
Någon gång på kvällen kommer vi till hinderbanan och sitter och väntar med första och tredje grupp samt hela första pluton. Vi väntar på fjärde grupp. Efter ett tag dyker även de upp, och då var det hinderbanedags. Det var jobbigt, men sjukt kul. Vi skulle ta gruppen igenom banan på tid. Vår grupp hade bäst tid till en grupp ur första pluton slog oss.
När alla grupper hade kört banan var det dags att kila iväg till helikopterplattan. Marschaller stod uppställda längs vägen vi sprang och runt platsen vi skulle ställa upp på.

Orkar inte skriva mer idag. Trycker in mer imorgon.

Vi blev tillsagda att ställa upp och så kom majoren ner och höll ett tal. Alla trodde att provet var över, men innerst inne visste nog alla att det inte var så. Några grät av lycka, andra - liksom jag - var skeptiska till det faktum att vi skulle byta strumpor. Öva besvikelse var vad vi gjorde, sades det.
Efter majorens tal var det, inte helt otippat, dags att gå igen. Denna gång med lt C. Och fa-an i helveete vad han gick fort. (Kändes det som då...) Vi gick väl en sju kilometer med honom och under de kilometrarna såg vi en buss vid ett flertal tillfällen. Under samma kilometrar gav V ifrån sig ett hjärtskärande skrik när han halkade omkull och stukade foten. Jag personligen trodde någon hade brutit nåt eller så. Kommer aldrig glömma det skriket, det skar något grymt.
När vi väl fick dra på oss våra värmerockar och sätta oss i de minsta igelkottsformeringarna världen skådat höll många på att somna. Jag med. Sen kom bussen. Innan vi klev på fick vi reda på av fk L att vi skulle bestämma inom grupperna en som skulle få en McDiddy-burgare. Kan ju säga att alla ville ha den. Märk väl att vi i princip inte har ätit någonting sedan torsdag lunch. I princip... Tidsuppfattningen är borta sedan länge. O fick i alla fall burgaren och det var svårt att inte bli avundsjuk.
När vi klev av bussen fick gruppcheferna en ny karta och en dygnsranson. Det var denna gång en grym bit att gå och det var stationer längs vägen.
En av stationerna gick ut på att vi fick stridskontakt och skulle bära en skadad på bår. Visst, fine, tänkte vi. Det gick bra ett tag, till bårjäveln går sönder. Vi släpade fanstyget i vapenremmarna och drog två-och-två. Det tog lång tid, vet inte hur lång, men lång tid att ta sig den biten på två till tre kilometer.
När vi kom fram fick vi fylla på varmt vatten och prata lite med några befäl. Vi skrev ett prov av något slag. Sergeant S stod och käkade grillad korv med bröd. Han frågade M om han ville ha, för han hade ätit typ tolv stycken redan. M fick jättestora ögon, "menar du allvar?" S svarade ja, räckte fram en korv åt honom, tog tillbaka den och slängde den i elden. Det smärtade mig att se.
Under resten av kvällen gick vi. Vi gick och vi gick. Efter ett tag kom hallucinationerna, varenda liten gran som stod längs vägen såg ut som en soldat som bara satt och väntade. Jag såg även "fordon". Tyckte mig se strålkastarna på bilar, men icke.
Ju längre tiden gick, destå svårare var det att gå rakt. Framåt småtimmarna var det riktigt svårt att hålla kursen. Jag hade äran att gå sist, så att säga "ta kön", under hela baskermarschen. Det innebar i stort sett att jag skulle se till att hela tiden vara siste man så ingen försvann, och hålla koll på de andra som svansade runt över hela vägen - från dikeskant till dikeskant. Jag var alltså tvungen att hålla mig någorlunda skärpt.
Efter en jävligt lång och kall natt med flera mil avverkade kom vi äntligen fram till karnats slutmål: Sofiero skjutbanor. Vi var först på plats och mötte lt L där. Fick reda på att vi skulle upprätta en liten förläggningsplats. Jag fick ansvaret att fördela arbetsuppgifter och se till att det blev gjort. Det gick inte sådär jättebra direkt, alla komade fullständigt. Jag försökte hålla folk vakna så de inte skulle frysa, men det var inte speciellt framgångrikt.
Efter ett tag lyckades jag få fart på några stycken och vi kunde börja arbeta. Jag kände ett tryckande behov av att veta vad klockan var, så jag kollade i en av bilarna som stod där. Då var klockan 05:55. Jag blev chockad. Nu hade vi inte sovit på över 1½ dygn, och jag kände mig pigg om än lite seg i skallen.
Efter ett par timmar när alla grupper från första och andra pluton var där fick vi reda på att vi skulle skjuta. Fan shit, tänkte jag, inte sovit på nästan två dygn och sen skjuta skarpt...? Resultatet blev rätt kass. Till att börja med glömde jag helt bort att mitt sikte gick lite högt åt vänster, så jag sköt bort mig helt.
Vid den här tidpunkten hade rykten börjar gå att idag var det den sista dagen på baskern. Några avslog ryktena bestämt som rena spekulationer och menade att det var minst en dag till. Notera att dessa personer till 99,9% tillhörde kategorin befäl. Jag vågade inte hoppas på något.
Efter skjutningen samlades vi vid vår lägerplats och sergeant S kom och pratade lite. Vi satt vid vår eld på våra stridspackningar och komade ihop. Då kom kommandod marschfärdiga. Snöstället skulle av och tryckas ner i stridspackningen. Vi ställde upp och gick iväg. Vi hade ingen aning om vart, men det gick ganska snart upp för alla att vi var på väg mot stridshinderbanan. Hos vissa sjönk moralen grymt mycket nu, medan den his vissa till och med steg.
När vi anlände till hinderbanan beordrades packning av, vapen skulle rättas in och lättnad i klädsel skulle göras. Man blir som bekant rätt så varm av att springa hinderbana.
Vi sprang banan på tid, gruppvis. Det vi inte visste var att tiden skulle spela in på avslutningen av baskern. När alla hade sprungit fick vi en ny karta med ställen vi skulle till. Vi skulle springa, och dessutom tävla mellan grupperna. Första platsen var helikopterplattan framför K214. Tredje grupp fick bäst tid på hinderbanan och fick starta 30 sekunder före oss i andra grupp som fick näst bäst tid.
Vi tänkte att "nu jävlar tar vi dem, 30 sek är ingenting!" När vi väl blev släppta var vi grymt taggade, och kutade som fan. Vi kom dock inte ifatt. Vi kom tvåa.
Där var baskern slut för tredje grupp, vi ställde upp och applåderade dem. Sen skulle vi andra grupper tävla om nästa avslutning. Nästa plats på kartan var ungefär 1½-2 kilometer bort. Alla visste att nu är det det gäller. Vi fick en skitbra start och höll ledningen hela vägen till grindarna. Där stoppades vi av sgt S och fu H. Vi tänkte att det HÄR var starten för nästa etapp eftersom vi väntade in alla. Vi var grymt taggade och ville verkligen vinna.
Sergeantens ord löd: "Dåså, klara... färdiga... gåh..(längre paus än mellan två normala ord) och där är baskern slut! Grattis!"
När S sa "gåh" började vi springa, vi var så enormt taggade. Vi var som i chock men såg på befälen att de inte drev den här gången.
Några av tjejerna grät, alla var glada. De som snusar blev bjudna på snus av sergeanten och furiren.
Vi hade en liten ceremoni på helikopterplattan och sen packade vi in i bussarna och åkte till K1. Fältkoma numero uno kan jag säga.
Duschen på kvällen kom att vara den skönaste på länge, kanske någonsin. Hela kvällen sen var man helt sjukt trött, jag hade en helt galen frossa, jag var inte ett dugg hungrig och jag kunde knappt gå för mina fötter ömmade så enormt.
Fenomenet att inte vara hungrig släppte dock dagen efter. I ungefär två månader efter baskern käkade jag som en häst. Fruktansvärt mycket mat. Sen trappades det ner till mer normal mängd.
Under fältveckan gick jag ner ungefär sex kilo. Ja, sex kilo. Rätt. I was skinny after that. Men därför åt jag.

"And that's the end of that chapter..."
                                 - Homer Simpson


"Only great minds can read this
This is weird, but interesting!

fi yuo cna raed tihs, yuo hvae a sgtrane mnid too
Cna yuo raed tihs? Olny 25 plepoe out of 100 can.
i cdnuolt blveiee taht I cluod aulaclty uesdnatnrd waht I was rdanieg. The phaonmneal pweor of the hmuan mnid, aoccdrnig to a saeuxl rscheearch at Cmabrigde Uinervtisy, it dseno't mtaetr in waht oerdr the ltteres in a wrod are, the olny iproamtnt tihng is taht the frsit and lsat ltteer be in the rghit pclae. The rset can be a taotl mses and you can sitll raed it whotuit a fuinckg pboerlm. Tihs is bcuseae the huamn mnid deos not raed ervey lteter by istlef, but the wrod as a wlohe. Azanmig huh? yaeh and I awlyas tghuhot slpeling was ipmorantt! if you can raed tihs forwrad it "

Kdnue du lsäa? Kralt du knude.

3. Högvaktskompaniet

Det blev inget med högvakt i vinter för min del. Fan vad skönt. Fick ett brev där det stod att Livgardet hade beslutat att inte anställa mig. En del av mig undrar varför egentligen. En annan del av mig tycker att det är skit samma, eftersom det innebär att jag slipper stå post 02-04 i december då det är jättekallt.


Jag vill passa på att slänga in ett stort grattis till det gäng som natten till lördagen misshandlade en 16-åring så svårt att han dog idag. Jag hoppas att ni är jävligt nöjda med er själva. Hoppas verkligen att ni känner att ni har fått ut något av det här. I really do. Det värmer mig inombords att veta att veta att ni, era dumma jävla ass-plugs, kommer få leva med det resten av era liv.
Det finns inte ord för att beskriva hur jävla korkade social misfits ni är. Om det var lagligt att ha ihjäl brottslingar skulle jag sätta nackskott på er allihop. No doubt.

Vart fan är sammhället på väg? Några 16-åringar misshandlar en jämnåring så svårt att han dör. Vad är problemet? Är ungdomar dumma i huvudet på riktigt? Fattar folk inte vad de gör? Tankar som "nää, men i filmer kan de ju resa sig upp efter en spark i huvudet...?" cirkulerar säkert i de underutvecklade tonårshjärnorna när de sparkar en liggande kille gång på gång. Jag är uppriktigt orolig för hur det kommer gå med nästkommande generationer när de växer upp. Alltid är det ungar som håller på.

Det ska bli riktigt intressant att följa rättegången mot gänget som nu sitter häktade misstänkta för mord. Hoppas faaaan att de fällt, det behöver rättsväsendet. En hård, fällande dom nu skulle verkligen sätta ett tydligt riktmärke för framtida liknande fall. Likaså skulle en mild dom.

Get those bastards. Get them good.

Mina tankar går till 16-åringens familj och bekanta. Jag kräver att rättvisa skipas. Gör man någonting så brutalt, då kan det inte vara omedvetet, och då ska det fan ge ett kännbart straff. 10 år, minimum.


30/1-2007, 22:09 - Tisdag, Ka
Har inte blivit av med att skriva ännu, främst eftersom jag är så jävla komig hela tiden. Trött hela dagarna så när vi slutar på kvällen vill man bara sova. Så är även fallet ikväll, men jag tar mig tid att skriva ändå. Tänlte försöka beskriva baskern så gott det går, utan att för den del ligga uppe i flera timmar - vilket skulle krävas för att få med alla moment och känslor.
Det skönaste är i alla fall att alla i gruppen som påbörjade baskern också klarade den. Nu är det B, J och B som inte har i gruppen. Deras tid kommer.
På torsdagskvällen den 25/1 hade vi mörkerskjutning med spårljus, vilket var galet häftigt.  Lysraketer och spårljus i mängder. Vi skjöt jättemycket. Efter mörkerskjutningen sa lt I att vi hade haft fiendekontakt och var tvungna att med språng ta oss kilometern tillbaka till förläggningen och besätta eldställningarna. So that's what we did, vi kutade dig och satt vid eldställningarna till fu Å ropade "samling vid tältet". Vi kutade ner dit och fick veta att fienden i bataljons storlek närmade sig vår pluton och beräknades vara framme om tre timmar. Klockan var då ca 21.00. 0.00 skulle vi ha rivit förläggningen, packat in allt i lastbilen och gått därifrån.
När lastbilen kom så blev det problem. Avgassystemet kolade på den, så den fick ingen kraft, det blev inget tryck så den kom ingenstans. När klockan så var ca 01.20 kom vi därifrån. Då hade vi slängt in allt under stora presenningar.
Vi gick och gick. Tog ungefär en mil den kvällen. Vid femtiden var vi framme vid vårt sovställe, en gammal barack som användes som lagerlokal i Lillsjölägret. Därinne var det skitkallt, och där sov vi.
Det var torsdagens del av baskern. Imorgon beskriver jag fredagen och kanske lite mer om jag orkar. Nu ska jag sova.

31/1-2007, 22:27 - Onsdag, K1
Vi gör absolut ingenting intressant om dagarna numera, så jag skiter i att beskriva dagen och går direkt på baskerfredagen.
Runt åtta på morgonen stormar lt C in och gormar "stå upp!" varpå 44 yrvakna personer ställer sig fumligt upp. Tydligen ska han ha blåst i en visselpipa också, men det hörde jag inte. Jag fick grym kramp i benen när jag reste mig så snabbt.
Det första vi fick veta var att vi skulle tömma vår stridsutrustning och stridspackning och alla fickor på överbliven mat, samt lämna in våra klockor. Då visste vi med säkerhet att det var baskerprov. Sen bar det iväg på marsch. Ytterligare ungefär en mil. Då vi kom dit vi skulle fick vi veta att vi skulle repellera oss ner för en bergvägg. Det var intressant, men inte alls läskigt som befälen framställde det som.
Efter det bar det iväg på ytterligare en marsch, vi skulle nu ut i skogen långt åt fanders. När vi väl kom dit efter en sjuk massa pulsande genom snön. fick vi veta att vi skulle sova i skärmskydd den natten, så det var bara att sätta igång och bygga. Vi rekade plats och satte igång med att samla ved, få upp elden och samla virke och granris. Det var svinkallt och folk började koma. Så fort elden var upprättad stod folk omkring den och sög åt sig värme istället för att bygga.
Det gick segt som fan att bygga, främst eftersom det var askallt och ingen hade ätit på sen middag på torsdagen. Jag hade inte ätit ordentligt på hela veckan innan, så jag var rätt utmärglad.
Runt ett eller två var det klart att gå och lägga sig. Oklart vad klockan var eftersom ingen hade någon tidsuppfattning alls. Trångt var det i skyddet - det var alldeles för litet för oss egentligen. Jag sov väl max en halvtimme. Var tvungen att hålla O vid liv eftersom han låg och skakade utan kontroll. Det var fredagsdygnet i stort. Vid fyratiden ungefär, blir vi väckta och får veta att vi ska dra iväg igen. Jag får enorm kramp när jag ska gå ut ur skyddet. Jag har aldrig upplevt något liknande.
Nu sömn.

Nästa inlägg kommer bli jättelångt, så jag tar det imorgon.


I följande inlägg tänkte jag lägga urdrag från fältveckan. Att tänka på när du läser är att det blir lite uppehåll då originalet skrivs, så det tar ungefär två timmar att färdigställa allt som skrivs denna dag.

22/1-2007, 01:15 - Måndag, Fältvecka dag 1
Så, nu är vi äntligen ute i fält. Känns mycket bättre än sist. Nu kan man ändå referera till vad man gör, det känns inte alls så skumt att sova i tält, t.ex. Eller som nu, sitter eldpost från 01-03. Känns väl halvkul, inte mycket sömn inatt då.
Man är tvungen att hålla sig vaken, men det är rätt mysigt ändå att sitta vid elden. Fast det är klart, jag måste erkänna att jag är jävligt trött. Lade mig vid 00-tiden med förhoppningen att få sova en 40 minuter eller så, but that never happened. Fick istället sova kanske 20 minuter, men det var nog bra ändå, en liten power nap. Annars kanske jag skulle ha varit mycket segare.
O vaknade precis och klagade på att det är kallt i tältet och ja - det stämmer. Men kaminen är röd. Ska strax väcka B och andra O inför deras partullerande dubbelpost ute i vinternattskylan. Skönt att slippa vara ute och istället sitta framför en glödgad kamin.
Så nu när jag har lite mer tid på mig tänkte jag skriva lite mer utförligt. Så vad har vi gjort idag? Började med en riktigt "grosse Frühstück", allt för att ladda upp. Sen vid uppställningen 0830 fick vi våra tider för ilastning av trossar samt tid för bussresa till Kungsängen.
Det har varit riktigt skönt väder idag, nästan vindstilla och runt -5 grader. Nu är det stjärnklart.
När bussen åkte bad vi chaffisen att dra på radion. Då var det Vinyl och de spelade Daniel Boone med "Beautiful Sunday". Vi tänkte alla "Beautiful Monday".  Den passade i alla fall grymt bra.
Väl ute i Kungsängen väntade en segdragen fältlastning, som ändå gick - efter omständigheterna - relativt smidigt. Och när allt väl var klart efter en två timmar så kom bussen som skulle ta oss ut hit. Det var rätt långt faktiskt. Längre än förra fältveckan. Vi är i närheten av någon sjöjävel som jag inte har någon aning om vilken det är eller var den är. Det spelar ingen roll. Vi får se om baskern utspelar sig i närheten. Antagligen. Antagligen inte. Vem vet. Befälen vet...
När bussen kom hit lastade vi ur vår stridspackning och utspisade grönpåsar i solskenet. Idylliskt med undantaget att påsarna smakar "har jag eller ska jag?". Inte ens med vilja kan jag äta en hel sån... det går helt enkelt inte. De smakar skit.
Ca. 1430 började vi med urlastning av trossar och plutonsmateriel, och därefter upprättning av förläggning. Tanken var att vi skulle vara klara med allt till 1630, innan det blev totalt mörker, men faktum är att vi inte är klara än. Men vafan, det är vår andra fältvecka, vi har ingen fältrutin.
På kvällen hade vi kompletterande kallt väder-utbildning. Vi fick prova på att ta hand om en kamrats stelfrusna fötter. Kamraten hade då haft de nakna fötterna doppade i snön. Vi jobbade två-och-två så först tog jag hand om min kamrat F fötter, och sen doppade jag mina fötter i snön och fick dem värmda i hans armhålor. Helt ärligt så var det fruktansvärt skönt. Där var det varmt.
Det är väl i stort det vi har gjort idag, större delen av dagen försvann ju i förberedelser. Morgondagen kommer bli tuff, eller tuffare... eller åtminstone längre. På morgonen väntar praktiskt skyddsvaktsprov - alltså skjutning. Sen vet jag inte. Teoretiskt prov har vi redan haft, och det gick galant. Hoppas på samma resultat imorgon.
Nu måste jag fixa lite småpinnar och väcka O för postbyte. Klockan är 0244. Säger god natt.

23/1-2007, 23:11 - Tisdag, Fältvecka dag 2
Sitter återigen eldpost och har det mysigt. Har inte alls lika gott om tid idag, så jag fattar mig kort. Dagens höjdpunkt var skarp stridsövning. Riktigt kul. (Det kom att visa sig att det skulle vara näst sista gången någonsin som vi hade skarp stridsskjutning.)
Skyddsvaktsprovet gick skitbra, godkänd. Så nu får jag stå på slottet. Jag avslutar här.

28/1-2007, 21:32 - Söndag, K1
Kom hem från fältveckan idag, och det går helt enkelt inte att beskriva hur tungt det har varit och hur skönt det faktiskt är att vara hemma på kasern igen. Självklart hade vi baskerprov också. Och nu har jag specialförbandens gröna basker. Extremt skönt att ha grejat det. Var nära att fälla en tår vid flera tillfällen efter själva prövningen var över, innan "ceremonin".
Idag kommer jag inte skriva mycket, främst eftersom vi sedan i torsdags har gått kanske 10 mil, (det stämmer inte riktigt... vi gick långt, men kanske inte så långt) och jag sedan i fredags morse har sovit ungefär en timme, och att vi marscherade fem mil igår (det stämmer inte helt det heller...). Började vid åttatiden och var klara kring fem imorse. Då skulle vi börja med förläggningstjänst.
Vill sova nu... måste för allas skull skriva mer imorgon.

HÄR finns bilder från baskerprovets första dag, torsdagen, då vi började dagen med att bada isvak. Det var lite kyligt kan man säga. Bilderna är från både första och andra pluton.

I kommande inlägg ska jag beskriva lite från baskern. Det är rätt mycket, så det får bli en dag när jag har lite mer tid. 'Til then.

Jag och Ceder komar efter badet

Dum som jag är...

så har jag inte fortsatt skriva ur min "loggbok", vilket gör att hela idén med den fallerar, eller åtminstone halva idén. Därför har jag beslutat att skriva lite nu. Senast jag skrev var ett tag sen, och då var det julafton. Jag börjar nu på juldagen.

25/12-2006, 22:24 - Måndag, K1
För att spinna tillbaka till gårdagen då. Det var nog mitt livs värsta julafton. Inte för att den var direkt dålig, utan för att det helt enkelt var jobbigt. Vi var sex stycken som skulle ta hand om 25 personers arbete.
Vi arbetade extra hårt allihop på morgonen för att alla som inte skulle vara stallopster skulle få sluta tidigare. 14:30 slutade de. Det gjorde inte vi stallposter. Jag, H, O, F, B och H fick det värsta tänkbara stallpostpasset. B sa att han hade lottat fram vilka som skulle vara stallposter. Jag vet inte det jag. Förtroendeman my ass. Jag har mina misstankar eftersom det inte var någon från första grupp. Bara andra. Kanske är jag paranoid.
Dagen J - julafton - var hyfsad fram till 14:30. Då började helvetet. Men nu är det över, så det finns ingen mening med att gnälla.
Det jag kan säga är att jag verkligen längtade hem. Hela dagen hade jag hemlängtan. Ringde hem på kvällen när jag hade slutat. Det var tungt, jag ville liksom hem. Men nu är det bara fyra dagar kvar av det här.
Dagen då. Mockning. Eftersom jag var stallpost till 12:45 idag så var det upp 06:15 som gällde. Det gick som vanligt, jag kom upp. När vi väl bytte poster ville jag bara sova. Men icke.
Ridningen mitt på dagen gick kalas. Hade Inferno. Jag upplevde att han kan vara sjuk i huvudet i boxen, men hur lugn som helst ute.
Nu på kvällen kom lt. S in till oss. Han blev tydligen förbannad för att våra logement såg ut som skit. Han sa till B och W att om det ser ut såhär en gång till så skulle vi få det hårdaste straffet i svensk militärhistoria. Nu i efterhand hade det varit intressant att se vad det skulle varit...
Visserligen var det sant, våra logement såg värre ut än skit. Det var helt klart befogat. Upp vid sju och städa imorgon. Nu, sova.

9/1-2007, 22:30 - Tisdag, K1
Första tjänstedagen efter juluppehållet idag. Tung dag, visitation i 45 minuter på morgonen. Vi stod uppställda i över en timme. Bara för att. På förmiddagen hade vi teoretisk sjukvårdsutbildning med inriktining på åtgärder vid trafikolycka. Det var faktiskt kul, och lärorikt. Efter lunch hade vi närkamp i fyra timmar. Helt sjukt kul, och galet hårt. Man har ont lite varstans, men det är skit samma eftersom det är så pass kul.
Hvo vid 16:30-tiden. Åt middag och gick och la mig vid 18, sov till 20-tiden. Skönt. Snart dags igen.

Lunch: Skånsk kalops, potatis, smörgås, juice
Middag: Korv med mos, bröd, juice

10/1-2007, 22:20 - Onsdag, K1
Jag är irriterad, arg, ledsen, nere och jag är världens största klantarsel, med råge. Jag har slarvat bort mina glasögon. Mina civila brillor. Fan i helvete vad jag är arg på mig själv. Satt på golvet i korridoren i nästan en timme, fråga mig inte varför just på golvet, och pratade med H i ungefär 30 min. Det var ju.. trevligt. Verkligen. Att bara sitta.
I morse var det faktiskt riktigt lugnt. Ingen stress. Sjukt skönt. Sen hade vi närkamp igen. Mina underarmar har, med handflatan uppåt, vardera ett 14 cm långt blåmärke. De ömmar lite grann, plus att man har typ 50 andra märken, riv-, bit- och skrapmärken. Loove it.
Vi körde bl.a. knivslagsmål på marken. Båda sitter med ryggen mot kniven som ligger på golvet mellan oss. På löjtnantens kommando skulle man slänga sig efter kniven och börja slåss. H tog kniven och anföll mig, fick ner mig på rygg och låg ovanpå mig och försökte sticka mig. Jag låste fast hennes knivarm och bet henne i axeln så hon tappade kniven samtidigt som jag slog henne i magen/sidan. Tog kniven och vände situationen. VILJA. Det kändes bra. Riktigt bra.
Efter närkampen var det välbehövlig lunch. Sen? Vi i första tropp fick flytta bänkar i en kvart, sen hade vi inventering av rid- och m/ä-utrustning. Igen. Efter det, exercis. Igen. Riks-jävla-ärke-kasst i början, men det blev tydligen bra efter en liten paus. Bra då.
Imorgon är det D-day x30. Fyra timmar exercis på morgonen, fyra timmar närkamp efter lunch och fyra timmar strid efter middagen. Striden skulle tydligen bli hård, med stor betoning på HÅRD, enligt lt. I.

Lunch: "Grillad" kycklingklubba m. ris och currysås, macka, juice
Middag: Vettefan... pasta med ost- och skinksås tror jag

11/1-2007, 03:33 - "Torsdag", K1
Helt galen dag. Vi fick hvo 02:50! Skriver mer imorgon. Vi har gått ca 15 km och varit ute i ca åtta timmar. Skitkul. Mer i morgon.

DIRECTOR'S COMMENT: Det blev inte av att skriva "i morgon", så jag lägger in lite här istället om vad vi gjorde. Vi hade vår första nattmarsch med lt. I. HÄR finns några bilder därifrån. De förklarar en hel del. Vi gick länge kändes det som, och vädret var skitdåligt. Jättekallt och regn/snö/hagel. Hård vind och mörker. Nice.

21/1-2007, 23:20 - Söndag, K1
Drar ut på fältvecka imorgon. Ser ändå fram emot det. Sannolikheten är stor att det är baskerprov på ingång. Tror det kan bli riktigt kul.
OK, det kan bli lite kallt, men i längden blir det bra. Ska packa klart trossen nu. Drar med boken ut i fält, tar även med en kamera. Får se om det bli något fotande.

Nästa inlägg behandlar fältveckan. Stay tuned.